Krönika

Flyg med båda vingarna

Jag har haft förmånen att verka för Guds rike såväl när jag bott i Etiopien, Kenya som i Sverige. Något som har slagit mig här i Sverige, är skillnaden i synen på lärjungaskap jämfört med den jag bär med mig från Östafrika. I Sverige verkar lärjungaskapet vara något som är frivilligt och som man båda kan ha och skippa – du är lika mycket Jesusefterföljare ändå. I min uppväxt i EFS systerkyrka, Mekane Yesus, var synen på lärjungaskap radikalt annorlunda. Där var man övertygad om att missionens, och kyrkans, framfart var beroende av vårt lärjungaskap. Lärjungaskap sågs inte som något valfritt tillägg till att vara kristen. Lärjungaskapet var att vara kristen. 

Ovanstående skolning har präglat mig i hur jag ser på lärjungaskap och dess funktion och hur jag själv, som kristen ledare, agerar. När jag jobbade med kristna studenter på universitetet i Addis Abeba var mitt fokus att träna dessa ungdomar i lärjungaskap och det gjorde jag i små grupper av 5–6 personer genom tre enkla byggstenar: 

1. Grunden för lärjungaskap är att ha en god relation och att vara vänner. Vi ser detta i Jesu liv, där han inte undervisar sina lärjungar på avstånd utan umgås och delar hela sitt liv med dem.

2. Jesus lät lärjungarna lära känna honom och Guds rikes hemligheter – samt nödvändigheten av bönen. Andra byggstenen är därför att studera Guds ord för att lära känna Jesus, men också för att lära oss hur han kallar oss att leva som hans efterföljare. På samma sätt behöver vi i vårt lärjungaskap lära oss att både be till, och lyssna till, Gud Fader.

3. I missionsbefallningen uppmanade Jesus oss att lära människor att hålla alla de bud som han hade gett oss. Den tredje byggstenen blir därför att tillämpa det som vi har hört från Gud. Det innebär inte enbart aspekter som rör vår egen helgelse, utan är i högre utsträckning fokuserat på vår missionella kallelse. 

Jag är övertygad om att målet med lärjungaskap är mission. Vårt lärjungaskap är till för att världen ska tro, och det är genom att dagligen förlora våra liv för Jesus skull som vi kan vinna människorna i den här världen! Man skulle kunna se det som en fågel där den ena vingen är mission och den andra lärjungaskap. Om fågeln enbart använder den ena vingen kommer den bara att ligga och sprattla på marken. Först när den använder båda vingarna kan den flyga.

Min mamma är en stor förebild för mig i detta avseende. Efter varje gudstjänst där hon hade fått lära sig mer om Jesus, tillbett honom och inspirerats för mission, gick hon till det lokala sjukhuset. Där gick hon runt och hälsade på patienterna och samtalade, bad och hjälpte dem på olika sätt. Hon hade en självklar attityd av att hennes lärjungaskap var att välsigna främlingar i hennes omgivning för att nya människor skulle få möta Jesus. Detta skedde inte bara ett par enstaka gånger utan var en naturlig del i hennes liv som en Jesu lärjunge. Jag tror det sätter fingret på det centrala i lärjungaskapet – överlåtelse. Har vi ingen överlåtelse får vi inget lärjungaskap. Om vi tolkar Jesu ord »Gå ut och gör alla folk till lärjungar« som att »Ni kan gå och göra alla folk till lärjungar« så är vi inte trogna Jesu ord och uppdrag, och kommer heller aldrig se någon förändring i våra församlingar eller i vårt land. Nyckeln till förändring är att vi dör bort från oss själva, är lydiga Jesu undervisning, samt är villiga att gå utanför vår komfortzon. Det är först då som vi lever i det lärjungaskap som Jesus har förberett och kallat oss till.