»De bär sina barn och tjänar kyrkan«

25 år har gått sedan den första kvinnan prästvigdes för tjänst i Mekane Yesus-kyrkan, vilket firades i Addis Abeba i början av mars. »Detta är vårt gensvar till Gud och allt han har gjort för oss«, säger Tagesech Dagnew, ledaren för kvinnoarbetet.

Kören går upp på scenen – ett fyrtiotal kvinnor i likadana prästkläder: vit alba, röd stola och prästkrage. När kvinnan bakom keyboarden börjar spela sjunger de på amarinja, hand i hand: »Vi tar varandras händer och går in i Jerusalem. Genom Jesu blod är vi ett, vi är älskade av honom.« Alla i den stora, ljusa lokalen stämmer in – fler kvinnor iklädda prästkläder, kyrkoledare och internationella gäster. Vi har samlats i Addis Abeba för att fira att det har gått 25 år sedan den första kvinnan prästvigdes för tjänst i Mekane Yesus-kyrkan.

Timmen innan firandet drar igång vill alla prata med Tagesech Dagnew, samordnare för Mekane Yesus-kyrkans kvinnoarbete – och präst. Hon hälsar på oss med ett stort leende, säger att vi kan prata mer i pausen, för att en minut senare komma tillbaka och verka ha all tid i världen. Hon strålar och gestikulerar när hon berättar om varför den här dagen är speciell: 

– Vi vill uppmuntra kvinnor, men också tacka Gud. Gud har gjort så mycket under denna 25 år långa resa.

Av kyrkans 12 miljoner medlemmar är mer än hälften kvinnor, och Tagesech ser kvinnor tjäna Gud både på gräsrotsnivå, i lokala församlingar och på höga positioner: presidenten för Addis Abeba-synoden är numera en kvinna, Tsige Bareda.  

– Mekane Yesus-kyrkan är en pionjär i att utrusta kvinnor för tjänst. För femton år sedan var vi 17 kvinnliga präster och nu är vi 260. Det är inte bara en siffra, utan ett tecken på Guds orubbliga ledning, säger Tagesech. 

Att vara kvinna och präst är ingen vanlig syn i Etiopien, ett land präglat av den ortodoxa kyrkan som styrs helt av män. Tagesech pekar på sin prästkrage och härmar med dramatisk röst de frågor hon brukar få: »Är du pastor!? Varför? Hur är det möjligt för en kvinna?«

– Ingen skulle någonsin ställa den typen av frågor till en man – alla accepterar männens ledarskap. Men vi förlitar oss på Bibeln; Gud kallar kvinnor och män att tjäna honom tillsammans. Så, hur kan jag vara präst? På grund av Gud, på grund av nåden, på grund av att jag är skapad till Guds avbild. 

1997 fattade Mekane Yesus-kyrkans generalförsamling, som den första protestantiska kyrkan i landet, beslutet att godkänna vigningen av kvinnor till präster. Tre år senare ägde den första prästvigningen rum. Samma år, 2000, prästvigdes även Hirut Megersa, som nu gått i pension. Jubileumsfirandet är av stor betydelse för Hirut, som njuter av att många kvinnliga präster samlats. 

– Jag blir så glad av att se dem – de är vår frukt! säger Hirut. 

För henne har den största välsignelsen i prästtjänsten varit att arbeta lokalt i olika församlingar. Utmaningarna som kommit med rollen har inte rubbat Hiruts övertygelse. 

– Om du har en tydlig ståndpunkt och vision spelar det ingen roll – motgångarna kan till och med göra dig starkare och uppmuntra dig i din tjänst. 

Tagesech menar att kvinnorna i prästtjänst har ett dubbelt ansvar: dels ansvaret för familjen, barnen och det sociala livet, dels ansvaret i kyrkan. 

– När vi kallar kvinnor i de lokala församlingarna, kommer de bärandes på sina barn. De bär sina barn och tjänar kyrkan! Vi ser också hur de kvinnliga ledarna visar gästfrihet och omsorg på ett annat sätt; de tar emot nya människor med ödmjukhet.  

Arbetet för kvinnors ställning i Etiopien har länge engagerat EFS. Kersti Karlsson arbetade på Mekane Yesus-kyrkans kvinnoavdelning mellan 2005 och 2010 och såg hur många av kvinnorna i ledande positioner kom från Nakamte i västra Etiopien, där EFS mission länge närvarat.

– Jag fick höra att de inspirerats av de svenska missionärerna, där de såg att även kvinnorna yrkesarbetade och flickor uppmuntrades att gå i skolan. Det ledde till att fler flickor utbildade sig – vissa av dem ända till högskolenivå, säger Kersti.

 Idag har Mekane Yesus-kyrkans teologiska seminarium en särskild ledarskapskurs för kvinnor, som hundratals kvinnor från olika delar av Etiopien har genomgått. De flesta har nu anställning inom kyrkan och många har fortsatt med vidare universitetsstudier. Därtill har varje synod en anställd kvinnosekreterare, och regionala kvinnoforum når de lokala församlingarna. Theological Education by Extension (TEE) är en grundläggande teologisk utbildning i studiecirkelform som även den rustar och utbildar kvinnor på gräsrotsnivå.

– Någon har sagt att »attitydförändringar måste vara hemmagjorda« – det spelar ingen roll om jag kommer och säger »aja baja«, människor måste själva driva de frågor som är viktiga för dem, säger Kersti. 

Firandet fortsätter med fler sånger, böner – och många tal. Det blir Mekane Yesus-kyrkans generalsekreterare Yonas Yigezus tur, och han ställer sig bakom talarstolen:

– Vi har fått njuta frukterna av de kvinnliga prästernas tjänst. Vi måste se till att kvinnorna kan göra det jobb Gud har kallat dem till, utan några begränsningar eller hinder. 

Tagesech hoppas att i framtiden se Mekane Yesus-kyrkan ledas av fler kvinnor: som synodpresidenter, som ledare för teologi- och missionsavdelningarna på huvudkontoret, som generalsekreterare. Jubileumsfirandet har anordnats för att uppmuntra kvinnor – prästvigda eller ej. Tagesech fortsätter:

– Gud skapade människan, man och kvinna, till sin avbild. Som kvinna är du Guds avbild, därför kan du tjäna Gud. Utan åtskillnad har vi fått del av hans nåd – att tjäna honom är vårt gensvar!