En levande kyrka

På en av sommarens promenader hamnade jag i Anders Lundströms fruktträdgård i Solna. Det är inte svårt att förstå varför den i folkmun kallas »Äppelparken«. Där finns äppelträd i mängder och av skiftande sort, och vid mitt besök dignade träden av små kart som väntade på att mogna till den färg, form och smak de skapats för. Den som drivit upp ett äppelträd från kärna vet att det tar 10–20 år innan trädet bär frukt. Det krävs både tålamod och god omvårdnad för att få ett träd som något av dem i »Äppelparken«. 

För snart tio år sedan fick vi ett äppelträd i present och såg för vår inre syn hur det med tiden skulle digna av lika vackra som goda äpplen. Men dessvärre var rådjuren liksom frosten mycket förtjusta i vårt lilla träd, och en extra kall vinter övertygade oss om att det aldrig skulle växa upp till det magnifika exemplar vi hoppats på. Trädet såg stendött ut och planen var att ta bort det och plantera ett nytt. Men det fick stå kvar och till vår förvåning hittade vi nästa vår några små gröna skott. Trädet var litet och oansenligt, men fullt av livskraft. 

Nog längtar vi alla efter att kyrkan ska vara synbarligen levande och livskraftig som ett praktfullt träd? Att gudstjänstliv, bön och lovsång ska digna som vackra frukter i mängder från kyrkans olika grenar. EFS har som rörelse en särskild kallelse att värna och uppmuntra hela Svenska kyrkan till att växa och vara rotade i stammen själv, Jesus Kristus. Med den Helige Andes hjälp får vi vara med se var det växer och spirar och bidra med det vi har. 

Strax efter att detta nummer landat i brevlådan genomförs fortbildnings- och förnyelsekonferensen Mission i Sverige på temat »En levande kyrka«. Där får församlingsarbetare både med och utan anställning möjlighet att tillsammans mötas kring det gemensamma uppdraget att vara kyrka i stort och i smått, med stora eller små resurser. Det är ett av de många sätt som EFS får vara ett tillskott i att främja liv och växt i Svenska kyrkan för både renodlat svenskkyrkliga församlingar, samarbetskyrkor och rena EFS-föreningar. 

Vi får glädjas både åt synlig frukt, där vi ibland fått nåden att vattna och vårda, men vi får också finna hopp och ödmjukhet i att det är Gud som ger växten och ser det liv som ibland finns spirande, dolt under barken i den kyrka som är hans.