Resor

Möt Luther på hans egen arena

95 berömda teser spikades upp på kyrkporten i Wittenberg, eller gjorde Luther verkligen det? Vilken port var det, den i staden eller slottskyrkans? Mycket är en senare tids efterkonstruktion. Att resa i tyskens fotspår gör mer än att reda ut begreppen – det för oss närmare Martin Luther själv.

Det finns några både roliga och nyttiga upptäckter att få göra under en resa i Luthers fotspår, oavsett om man nu uppskattar sådant som det bitvis sagolika tyska landskapet och den något rustika matkulturen eller ej.

För det första och som alltid när man får se verkliga platser – historien får färg – det vill säga att den inre film eller bild som vi skapar när vi läser en text kompletteras plötsligt med egna synintryck. Inte bara med vad ögonen tar in, utan också lukt, ljud och texturer som gör bilden mer levande. Ett bra exempel på detta är ett besök i slottet Wartburg som höjer sig majestätiskt ur det omgivande landskapet. Det var hit som Luther fördes efter att ha kidnappats av sin välgörare, kurfursten Fredrik av Sachsen. Bakgrunden var att Luther hade blivit bannlyst av kejsaren och vem som ville kunde döda honom utan påföljd. För att skydda honom gömdes han undan, förklädd till en riddare – junker Jörg – som hölls i husarrest i en för detta dedikerad del av slottet. Luther anlade skägg, bytte klädstil och gjorde allt för att spela rollen som internerad adelsman utan att sticka ut och dra på sig omgivningens uppmärksamhet. Han använde tiden under det knappa året han tillbringade på slottet till att översätta Nya Testamentet från grundtexterna till tyska. Att besöka slottet, uppleva dess storslagenhet med alla vindlande gångar, salar och kamrar och att se delen där Luther »hölls fången«, och inte minst hans förvånansvärt ombonade arbetsrum med sina bevarade möbler och inredningsdetaljer, ger onekligen just »färg« till historien.

För det andra får man en större förståelse för den komplexa politiska situation som var förutsättningen för själva reformationen, men som också bidrog till att den fick ett sådant genomslag. Det är svårt för oss i dag att förstå hur det Heliga Romerska riket av tysk nation med sitt lapptäcke av mer eller mindre självständiga furstendömen fungerade i praktiken. Då inte minst hur den dåvarande Katolska kyrkan influerades och styrdes av stora ekonomiska och politiska intressen utanför den. En tid då mäktiga adels- och finans-familjer alltid såg till att ha någon släkting på en central position i kyrkans hierarki och där allt – inte bara syndernas förlåtelse – kunde köpas för pengar.

Under påsken 1530 predikande Luther återkommande i S:t Morizkyrkan.Under påsken 1530 predikande Luther återkommande i S:t Morizkyrkan.
S:t Annas kyrka i Augsburg är unik. Den är både katolsk och protestantisk i samma kyrkorum – beroende på vilket håll du vänder dig möts du av två olika stilar. Här undertecknades 1999 dokumentet som slår fast att den katolska och reformerade kyrkan delar samma försoningslära.S:t Annas kyrka i Augsburg är unik. Den är både katolsk och protestantisk i samma kyrkorum – beroende på vilket håll du vänder dig möts du av två olika stilar. Här undertecknades 1999 dokumentet som slår fast att den katolska och reformerade kyrkan delar samma försoningslära.
Slottet Warburg utanför Eisenach i östra Tyskland härstammar från 1000-talet. Här satt Luther frivilligt inspärrad och översatte Nya testamentet till tyska 1521. Slottet gav också namn till det östtyska bilmärket Wartburg som tillverkades i Eisenach fram till murens fall.Slottet Warburg utanför Eisenach i östra Tyskland härstammar från 1000-talet. Här satt Luther frivilligt inspärrad och översatte Nya testamentet till tyska 1521. Slottet gav också namn till det östtyska bilmärket Wartburg som tillverkades i Eisenach fram till murens fall.
Luthers arbetsrum i slottet Wartburg där han enligt historien kastade sitt bläckhorn efter djävulen som ansatte honom under hans bibelöversättningsarbete. Rummet är delvis möblerat med sentida möbler och bläckfläcken återskapas i dag med en projektor men den valhalskota som Luther använde som fotpall finns kvar.Luthers arbetsrum i slottet Wartburg där han enligt historien kastade sitt bläckhorn efter djävulen som ansatte honom under hans bibelöversättningsarbete. Rummet är delvis möblerat med sentida möbler och bläckfläcken återskapas i dag med en projektor men den valhalskota som Luther använde som fotpall finns kvar.
I salen bakom dessa fönster i dåvarande biskopspalatset, i Augsburg, föredrogs Augsburgska bekännelsen för första gången inför kejsaren och de tyska ständerna den 25:e juni 1530.I salen bakom dessa fönster i dåvarande biskopspalatset, i Augsburg, föredrogs Augsburgska bekännelsen för första gången inför kejsaren och de tyska ständerna den 25:e juni 1530.
Ett av de famösa avlatsbreven.Ett av de famösa avlatsbreven.

För det tredje kommer personen Martin Luther lite närmare. När man besöker platser där han verkat (som exemplet Wartburg ovan), hans boenden med familjen, kyrkor där han predikat och får höra de lokala anekdoterna, så framträder en bild som ingen skriftlig biografi kan ge på samma sätt. Fram växer en inte alltid så välpolerad, men fokuserad ledare, en sällskapsmänniska med stor social förmåga, men också en person som oftast lät kallelsen och uppdraget komma i första rummet. Hans inte sällan vacklande hälsa är något som ständigt återkommer, den enorma press han levde och verkade under (både kyrkan och kejsaren ville ju döda honom) gav bevisligen upphov till vad vi skulle kalla stressrelaterade sjukdomar. Också 1500-talets allmänna levnadsvillkor och de ständiga resorna påverkade honom – insikten om detta hjälper oss att förstå honom och då även hans mindre positiva sidor.

Han är värd att lära känna lite bättre genom en bra biografi, men varför inte också på plats i Tyskland? Som med alla historiska personer skiljer sig ibland den lokala traditionen mot de övriga historiska källorna – som till exempel om de 95 teserna. Det blir upp till resenären att visualisera Luther spikandes upp teserna en kylig oktobermorgon eller tänka sig honom läsandes upp dem inför en andäktig skara i en föreläsningssal – eller både och?