Hoppa till innehåll

Budbäraren

  • Start
  • EFS
  • Ledare
  • Lokalt
  • Globalt
  • Teologi
  • Kultur
  • Krönika
  • Fler kategorier
    • Porträtt
    • Vittnesbörd
    • Salt
    • BIAL
    • Psalm
    • Bibelord
    • Samtal
    • Ur arkivet
    • Smultronställen
  • Tidigare nummer
  • Prenumeration
  • Kontakta redaktionen
  • Annonsera
Föregående bild
Nästa bild

– På Glimåkra fick jag kompisar för livet som jag kanske inte hade hängt med naturligt annars, säger Wilhelm. Bild: Steve Nyström

Du kanske också vill läsa:

  • Wilhelm började spela trummor som tolvåring och kom in på Glimåkra folkhögskola efter gymnasiet. Han var först lite skeptisk till att det var en »kristen« skola, men blev troende några år efter hans vistelse där. Bild: Privat
    Wilhelm började spela trummor som tolvåring och kom…
  • Efter sitt vuxendop förändrades James. Han har aldrig varit sådan evangelist som då; han delade ut Johannesevangeliet till sina kompisar, pratade om Gud och bjöd in till kyrkan. Bild: Jakob Arvidsson
    Efter sitt vuxendop förändrades James. Han har…
  • Anna-Klara vill uppmuntra alla barn att våga vara Bial-agenter och ta hand om sina kompisar, även när det kostar. Här är Anna-Klara med sin man David. Bild: Kenneth Lillqvist
    Anna-Klara vill uppmuntra alla barn att våga vara…
  • Fritidsgården i Rama ligger i norra Etiopien, nära gränsen till Eritrea. Detta är ett område som är hårt drabbat av krig, torka, matbrist och HIV. Verksamheten drivs av Mekane Yesuskyrkan i samarbete med EFS. Den riktar sig särskilt till de allra mest utsatta barnen i området och just nu finns 60 inskrivna barn. Det handlar till exempel om barn med HIV, barn med olika funktionsnedsättningar och barn som mist en eller båda sina föräldrar. Till fritidsgården kommer barnen för att leka, träffa kompisar, koppla av, läsa sina läxor och för att få mat.
    Fritidsgården i Rama ligger i norra Etiopien, nära…
Postat 2024-10-232024-10-23Full storlek 1180 × 680

Inläggsnavigering

Publicerat i– På Glimåkra fick jag kompisar för livet som jag kanske inte hade hängt med naturligt annars, säger Wilhelm. Bild: Steve Nyström

SENASTE ARTIKLAR

  • Vad gör vi med våra ögonblick?

    2026-10-19

  • Vad super­nunnorna lärde mig

    2026-10-19

  • »Vi är så onödigt rädda«

    2026-10-19

  • Den osannolika konvertiten

    2026-10-19

  • Plantor som skjuter nya skott

    2026-10-19

Kategorier

  • EFS
  • Ledare
  • Lokalt
  • Globalt
  • Kultur
  • Resor
  • Teologi
  • Krönika
  • Porträtt
  • Vittnesbörd

Budbäraren

  • Om Budbäraren
  • Kontakta redaktionen
  • Prenumeration
  • Avsluta prenumeration
  • Annonsera
  • Böcker
  • EFS på sociala medier