Jag var ute och åkte tåg och hade prästskjortan på mig. En kvinna i kupén talade mycket högt i sin telefon. Av samtalets innehåll, som var omöjligt att inte ta del av på grund av ljudvolymen, förstod vi alla att hon på ett eller annat sätt var anställd i kyrkan. En annan medpassagerare suckade högt och jag tyckte att hon såg uppfordrande på mig. Hennes blick sa liksom »gå och gör något åt högprataren!«. Men jag gled undan med blicken och sa till mig själv: »Kerstin, du har inte med detta att göra«. I stället började jag reflektera kring förväntningar och möjligheten att leva upp till dem.
Behoven som kräver att någon gör något är enorma. De finns överallt i både smått och stort. Vi kan arbeta oss trötta och göra många bra saker, men kanske inte alltid rätt saker. I maj samlades Sveriges kristna råd till årsmöte. Många olika aktörer hade bjudits in till panelsamtal och delade sina perspektiv på samtiden. Deras beskrivningar satte ord på den oro som vi alla delar för freden, miljön, polariseringen och bristen på tillit. Jag hörde många saker de där timmarna, men det som grep tag i mig på ett särskilt sätt var flera talares uppmaning till kyrkan: Gör just det som ni är bra på. Var kyrka! Någon talade om att kyrkan behöver ett stärkt självförtroende i just detta.
Aktörerna i samhället som arbetar är många. Kyrkans uppdrag är trots det något alldeles speciellt. Det är ett glädjebud! Vi ska berätta om Jesus Kristus. Han som rätar krökta ryggar, han som inte utsläcker den rykande veken, för att använda Jesu egna ord. Vi tror på en Gud som kan förändra både människors liv och samhällen från grunden.
Under våren har flera av söndagarnas evangelietexter hämtats från Jesu avskedstal i Johannesevangeliet. De är underbara, fullständigt proppfulla av tröst och gudsnärvaro. Jesus beskriver lärjungalivet. Den förtätade undervisning han ger i dessa kapitel handlar om det som är möjligt för varje människa att få del av. Det börjar med att vi inte behöver känna oro för framtiden. Sedan beskriver Jesus hur vi blir inbjudna i relationen med Gud, blir Guds vänner och får förmågan att leva lyssnande till den helige Ande.
Just nu ser vi över hela världen en rörelse där framför allt unga vuxna söker Jesus. Därför är reflektionen över vad vi som kyrka ska satsa på viktig. Det människor förväntar sig när de kommer till kyrkan är att vi är just en kyrka, som talar om Jesus och som visar på hur det är möjligt att bli hans vän.
