Det är en tidig vintermorgon och trötta morgonpendlare passerar Medborgarplatsen i Stockholm. I närheten av den välbesökta tunnelbanestationen ligger Folkungakyrkan där vi har stämt träff med två terapeuter som arbetar på den kristna mottagningen Samtalshjälpen. Vi ska prata om kärlek – ett komplicerat ämne som berör oss alla, speciellt i nära relationer och kanske extra mycket när kärleken strular.
Mikael Lundgren och Gunilla Harlin är parterapeuter, man skulle till och med kunna kalla dem kärleksexperter. De träffar gifta par vars gemensamma nämnare är bråk, brist på kommunikation och längtan efter att lappa ihop relationen. Idén till samtalshjälpen föddes en helt vanlig onsdagskväll 2019 när Mikael och hans fru Ann deltog i församlingens husgrupp. Ämnet för kvällen var David och Goliat.
– Vi gick varvet runt för att dela vad som är jätten i våra liv, och vilken slunga jag använder för att bekämpa den. Då kom jag att tänka på när jag och Ann var i 30-årsåldern och hade varit gifta några år. Då skilde sig två nära vänner. Det gjorde mig så arg, inte på dem såklart, men att det kunde hända – det var så oväntat. På husgruppen blev det självklart att Goliat var allt som förstörde och splittrar familjer och min slunga för att bekämpa det är samtalen. Jag förstod att jag ville starta något som hjälper kristna par.
När Mikaels vänner skildes arbetade han som ungdomsledare i Elimkyrkan i Stockholm och tillsammans med sin dåvarande pastorskollega Lars-Göran Sundberg startade de en parkurs. Sedan dess har han hunnit arbeta med par och familjer i olika konstellationer, men har haft en längtan efter att tydligare jobba i församling igen. Och den där onsdagskvällen för dryga sex år sedan kände han att tiden var mogen.2019 befann sig Gunilla Harlin i Nairobi och arbetade som terapeut för missionärer. Hon upplevde att Gud lade på hennes hjärta att hon skulle fokusera på parterapi, trots att hon egentligen tyckte det var svårt med konflikter.
– Och bråk förekommer ju när par går i terapi! Men jag kände tydligt att jag skulle göra det. När vi flyttade tillbaka till Sverige från Kenya för två år sedan ville jag verkligen komma in i ett kristet nätverk och ha kollegor. Av en slump läste jag om Samtalshjälpen i tidningen Dagen och tänkte: »Wow, finns det här i Sverige?«. Nu är det vi två och Micke Gunnardo som arbetar här.
Mikael och Gunilla berättar att det finns många olika orsaker till konflikt i en relation, men roten är oftast att man tappar kontakten med varandra, att kommunikationen brister och att man slutligen fastnar i en konfliktcykel. Mikael förklarar att precis som Gud vill ha en nära relation med oss, har han gett oss ställföreträdande personer för att stå oss nära. Som barn var det kanske en mamma och pappa, som vuxen kan det vara en partner för dem som väljer det. När den nära kontakten tappas gör det ont, vilket resulterar i »fight, flight or freeze«, alltså att man flyr, kämpar eller fryser till. Gunilla berättar att hon ofta får höra att par »inte kan kommunicera«. Den ena partnern uppfattas ofta som kritisk, eftersom man söker kontakt till varje pris, och den andra drar sig då undan.
– Det är då man höjer rösten, desperationen kommer krypande och det känns som att ens partner bara måste förstå en! Men då finns inte förmågan att ta emot vad den andre säger längre. Ofta är man antingen en pådrivare, alltså att man hellre bråkar än är tyst, eller undvikare, en som inte är i kontakt med sina känslor och helst drar sig undan när en konflikt är på gång, förklarar hon.
– Sen upprepar sig mönstret i varje konflikt – och så är man fast i en fälla, tillägger Mikael.
Parterapeuterna använder anknytningsteorin, alltså hur man formas av de tidiga relationerna i livet, för att få par att förstå vad som händer under ytan och hur man kan ta sig ur mönster. Det finns olika typer av anknytningar, såsom otrygg-undvikande, otrygg-ambivalent och desorganiserad. Det är den trygga anknytningen som gör att man litar på andra, vågar vara nära och samtidigt självständig. Och även om man utvecklat mönster som gör att man är undvikande, ambivalent eller desorganiserad kan man träna sig i att skapa trygghet i relationen med sin nuvarande partner.
– På ytan verkar det som att det handlar om att jag är arg på min man för att han inte har gjort tvätten som jag har bett honom om flera gånger. Jag upplever det som att han inte bryr sig om mig, att han inte lyssnar på vad jag säger och är respektlös – det är bara jag som gör saker här hemma! När vi gräver lite börjar det handla om att jag upplever mig ensam, är rädd för att det kommer vara såhär för alltid och att jag inte känner mig älskad. Nyckeln är att komma från den positionen, att visa sårbarhet och inte bara ilska, säger Gunilla.
Mikael berättar att hans fru nyligen blev frustrerad över alla hans skor i hallen som ligger huller om buller. I stället för att gå in i försvarsställning med känslan av att hon »tjatade«, bad han henne att säga det igen, men att samtidigt hålla hans hand – för att inte tappa anknytningen till varandra.
– Trygg anknytning handlar inte om att undvika konflikter, men att kunna hitta tillbaka till varandra efter att de uppstått. När min partner kommer med något som kan uppfattas som en attack, eller att jag blir anklagad, behöver jag försöka inta positionen att lyssna och förstå, för att undvika att fastna i bråk-mönster. Stanna kvar, lyssna och ställ frågor: »Hur känns det för dig?« Be om ursäkt och möt din partners behov.
Mikael fortsätter förklara att det kan vara svårt att agera som den trygga personen när man själv samtidigt har behov av att bli förstådd och känna sig älskad. Därför behöver man kunna växla mellan olika roller i samtalet. Det är lättare sagt än gjort när man är mitt uppe i ett bråk och därför kan det vara lättare att testa på det i parterapi.
Gunilla berättar att hon ser allt fler par tillbringa mindre och mindre tid med varandra – allt annat prioriteras högre.
– Ni behöver tid för att prata, ställa frågor och visa intresse för varandras tankar och upplevelser. Ni behöver ha roligt och tid för romantik och sex. Åk på en romantisk weekend någon gång! Men glöm inte att skapa utrymme i veckorna också. Fredagar kan vara en bra kväll för varandra, när de flesta inte ska upp tidigt till ett arbete.
Mikael fyller i:
– Gör också en daglig incheckning med varandra, kanske tio minuter ihop när ni har nattat barnen. Och se till att ha fysisk kontakt i vardagen – en hejdåkram, godnattpuss, hand på axeln eller att somna med fötterna intill varandra. Det händer något i den fysiska kontakten.
Vårt samtal kommer in på kyrka, tro och teologi och hur det kan påverka en parrelation.
– Troende par tar sitt äktenskapslöfte på stort allvar, att det är ett förbund man inför Gud har lovat att hålla. Det gör att de är villiga att kämpa och inte vill ge upp. Det är positivt, konstaterar Mikael.
Det finns dock en annan, negativ sida av myntet – att man i en församling ofta inte pratar om sina problem. Det skapar en föreställning om att alla andra par har det bra, att det är bara vi som kämpar, vilket föder skam. Då försöker man upprätthålla en fasad och litar på att det ska räcka med bön för att allt ska lösa sig.
– Bönen är viktig för våra relationer och äktenskap, mot mitt hjärtas hårdhet, men relationsarbetet måste också göras. Vi är kropp, själ och ande, och alla delar har behov, säger Gunilla.
De tycker att kyrkan behöver våga prata mer om relationer, sexualitet och familj, både på ungdomssamlingar och i gudstjänster. Det behövs regelbundet lyftas upp att det är svårt att leva tillsammans, att vi alla klantar oss – och pastorer behöver våga ge exempel på detta från sitt eget liv.
– Vi går alla igenom kriser och då behöver vi stötta och hjälpa varandra. Alla behöver inte parterapi, men alla behöver stöd. Sen är det fler än vad många tror som går i parterapi. Jag och min fru gjorde det, i god tid när vi var lyckliga, berättar Mikael.
Just att söka hjälp i tid är en viktig punkt. Sopa problemen under mattan när man märker att de inte går att prata om är ingen hållbar lösning, enligt Gunilla.
– Problemen ligger kvar och blir i stället värre och värre. Man fastnar i destruktiva mönster, glider isär och det blir svårt att bryta detta själv. Ta hjälp tidigt i stället – då behöver det inte ta så lång tid att hitta tillbaka.
Hon träffar många unga par. De är generellt snabbare på att söka hjälp och deras mönster har inte hunnit sätta lika djupa spår. Men det finns hopp även för par som har dröjt onödigt länge.
– Det är svårare, men det går att vända. Uppskattningen är att de allra flesta par kan lämna terapin i något bättre skick och hitta tillbaka till varandra, säger Mikael.
Den egna erfarenheten av att det är komplicerat att leva i en parrelation har varit en drivkraft för både Gunilla och Mikael att hjälpa andra par. Och trots att de utifrån sett är experter på förhållanden, behöver de bli påminda om vad som är viktigt för att deras egna äktenskap ska fungera.
– Man måste blåsa syre på sin kärlekseld! Men trots att vi är parterapeuter glömmer vi bort det ibland, erkänner Mikael.
Kollegorna har fått vara med om många processer som har börjat i ilska, nervositet och smärta, men har mynnat ut i glädje och harmoni. Gunilla skickar med oss en bild av hur ett samtal kan vända.
– När jag får hjälpa ett par att lyssna på varandra, omformulera sina tankar, kunna säga förlåt och de sen sitter och kramas och gråter – då vill jag bara gå ut. Det är ett heligt ögonblick som känns i hela rummet.
