Den amerikanska missionsorganisationen AIM (Africa Inland Mission) konstaterade i början av 90-talet att många av deras missionärer fick avbryta sina kontrakt i förtid på grund av psykisk ohälsa, utbrändhet, depression, barn som farit illa eller äktenskap som kraschade. Som följd av detta startades Tumaini Counselling Centre i Nairobi, Kenya, vars huvudsyfte är att understödja och hjälpa missionärer i deras arbete. Där arbetar Gunilla Harlin som samtalsterapeut sedan två år tillbaka. Från januari 2019 kommer Gunilla även att vara tältmakarmissionär för EFS.

– Ibland jobbar vi i förebyggande syfte med till exempel debriefing, men många gånger har problemsituationen pågått länge och då blir regelrätta terapier och medicinering nödvändigt. Vi arbetar främst mot våra egna missionärer, men förra året var det ett 70-tal olika organisationer som tog hjälp av oss, säger hon.

Gunilla är utbildad socionom och samtalsterapeut och kommer närmast från att ha arbetat i 15 år med familjebehandling i Tensta utanför Stockholm. När hon nu bor i Nairobi, Kenya, är hon på sätt och vis tillbaka på hemmaplan, eftersom hon är missionärsbarn och uppväxt i grannlandet Tanzania.

– Efter att tidigare ha arbetat i sekulära miljöer är det fantastiskt att nu kunna avsluta ett samtal om svåra saker genom att be tillsammans med personen över det vi samtalat om. Det är en stor hjälp för mig, att få lämna över det som är svårt och utmanande till Gud.

I de regelbundna samtalen med missionärarerna möter Gunilla ofta tröttkörda arbetare. Hon har även i sin uppväxt fått se inom sin egen familj att missionärsyrket kan vara väldigt intensivt och att den så viktiga vilan ofta uteblir.

– Ett dilemma är att när en missionär väl är på hemmaplan och ledig, så förväntas man ofta resa runt och berätta i olika kyrkor om det arbete man utför. Här finns också en samvetesaspekt att man alltid vill ställa upp, då missionärerna lätt kan känna en tacksamhetsskuld till dem som ger gåvor och står för lönerna.

Hur ska man då hitta platsen för vilan? Gunilla menar att vi ska vända oss till Bibeln och lyssna in vad Guds ord säger om saken.

– Gud anger vikten av vila från första början. Gud skapade, och vilade sedan på sjunde dagen efter allt han hade gjort. Jag tycker det är helt underbart att Gud behöver vila. Gud välsignade vilodagen och gjorde den till en helig dag. Hur många gånger säger inte Gud det här med att vi ska vila, stilla oss, för att kunna lyssna?

– Även Jesus visar vid flera tillfällen i Bibeln hur viktig vilan är. Han uppmanar lärjungarna till vila och skickar själv iväg lärjungarna när han vill be.

Men problemet att hitta vilan finns förstås inte bara bland missionärer. Tyvärr är tröttkörda och i vissa fall utbrända medarbetare relativt vanligt inom kyrkans värld, och detta problem är utbrett bland flera yrkeskategorier.

– Jag tror att det kan smyga in en föreställning om att man sviker Gud om man inte möter alla de behoven som finns. Jag tror också att det finns en föreställning om att vi som kristna inte ska ha problem, för då är vi inte goda kristna, då ber vi inte tillräckligt. Men vi är inte skonade från livets bekymmer bara för att vi är kristna. Ändå väljer många att hålla upp en fasad. För som kristen, kanske allra helst som kyrklig medarbetare, ska du inte ha några problem i äktenskapet eller ha bråkiga barn. Att upprätthålla fasaden om att allt är frid och fröjd kan i sig skapa en stress som tar fruktansvärt mycket energi.

Att kunna inse och acceptera sina naturliga begränsningar lyfter Gunilla fram som en annan viktig nyckel för att förebygga en ohållbar arbetssituation.

– Vem är det som har skapat vår kropp? Jo, det är Gud. Och han har skapat den med begränsningar. Vi måste sova, vi måste vila, och vi måste lyssna på kroppens signaler. Enligt min erfarenhet är det undantagslöst så att när man pratar med någon som gått in i väggen så har signalerna funnits där länge, säger hon och fortsätter:

– I detta behöver vi hjälpa varandra. Ofta kan det vara lättare att se hos andra när det blir för mycket än att inse det själv. För egen del är det vanligt att tänka: »Jag överdriver nog, jag borde orka, det är normalt att jag ska vara så här trött när jag kommer hem från jobbet. Det är normalt att jag mest bara vill sova hela helgen.« I ett sådant läge blir det så mycket lättare att inse situationens allvar om man får frågan hur det egentligen är. Gud vill ju använda oss människor för att tjäna varandra. Det betyder såklart inte att han inte verkar, det är Gud som helar våra själar, men han gör det på olika sätt, ofta genom medmänniskan.

Gunilla tycker också att många kyrkliga sammanhang skulle behöva vända upp och ner på sina mötesrutiner och planeringar.

– Hur ser vi på det här med Guds ledning? Som arbetare i kyrkan håller vi ju specifikt på med Guds arbete. Planerar vi då att hitta på allt och ber sedan, i bästa fall, om Guds välsignelse över det? Eller tar vi oss tid och sitter ner, stillar oss och söker Guds vilja med det vi ska göra? Jag är övertygad om att när vi är en del av Guds plan så får vi också kraften att klara av det.

I slutändan är det många faktorer som avgör hur känslan är på jobbet. Hon lyfter särskilt fram vikten av en tydlig arbetsbeskrivning, ett schema som respekteras och en arbetsplatskultur där man värnar varandra och värnar vilan, inte minst efter större projekt och satsningar.

– Det är oerhört viktigt att chefer föregår med gott exempel – och att de i sin tur tar hjälp för att få till en sund arbetsbelastning – för chefers beteende är kulturskapande. Man kan likna det med en gungbräda. Vi behöver både hjälpa oss själva och få hjälp av andra för att hitta den gyllene balansen i vår arbetssituation. Ibland behöver saker skalas bort, och ibland kan saker behöva läggas till för att vi ska må bra. Det är ett skeende i realtid där dialog och kommunikation blir A och O.

• Della
• Twittra