Det är kallt och mörkt och väldigt tidigt på morgonen. Jag väntar på tåget mot Kiruna, som jag ska åka med för att delta i nybildade EFS Nords årsmöte.
På Kiruna station möts jag av Timo Vilgats som leder en bönegemenskap i sitt hem i Kiruna och är ledamot i EFS Nords styrelse. Vi sätter oss i bilen och efter ett kort depåstopp åker vi via Vittangi (där Hans Klippmark, kassör i EFS Nord, hakar på) mot målet Lannavaara, en resa på 13 mil.
Framme i Lannavaara kyrka är det varmt – i vissa rum (en del hålls svalare på grund av det höga elpriset och den kraftiga kylan). Först samlas bybor och tillresta intresserade till kåseri, fika, information om EFS och psalmsång till dragspel. Det glänser i en del ögon av gamla, kända sånger.
Efter det stannar EFS:arna kvar för årsmöte. EFS Nord vill finnas som en »paraplyförening« med styrelse och bankkonto och organisationsnummer – sådant som ibland krävs för att få sätta in annons eller hyra lokal, och underlättar bankärenden. Under detta paraply finns flera mindre gemenskaper – varav bönegruppen hemma hos Timo är en – som kan få hjälp med dessa saker utan att behöva ha en egen styrelse. Mitt under årsmötesförhandlingarna kommer fem belgare in. De turistar i närheten och undrar om de kan få »buy coffee?«. Det får de förstås och ett språk till hörs nu i samlingssalen under revisionsberättelsen.
Senare på kvällen firas gudstjänst med taizésånger, en av verksamheterna under EFS Nords paraply. Bibeltexten läses på svenska, samiska och finska, och utöver EFS:arna kommer tio personer från Lannavaara – av totalt 80 boende. Så kan det se ut att »forma kristna gemenskaper« i en liten by, väldigt långt norrut.
