Shermine och Urban har stått sida vid sida i mission allt sedan de blev ett par. Under lång tid har Östersund varit deras hem, där tjänsten bestått i att nå och vara bland ungdomar. Att de nu anställs av EFS innebär en förlängning av den tjänst de redan står i, där en stor del har kretsat kring ekumeniska samlingar och ungdomsgudstjänster i Jämtland.
– Vi har haft relationer och kontakter i EFS sedan lång tid, berättar Urban. Det känns inte som att vi kommer in i ett nytt sammanhang utan det är redan upparbetat.
Förra året började det talas om att Jesus trendar bland unga.
– Det skeende man pratar om nu såg vi egentligen redan för flera år sedan, så det blev som en bekräftelse på den rörelsen, svarar Urban.
– Men det har blivit starkare, fyller Shermine i och fortsätter:
– Dels drar ungdomar andra ungdomar, dels har många av våra unga stått upp för sin tro på gymnasiet. De talar ut sitt vittnesbörd. En kille hade med sig biblar till klassen och några togs emot.
– Det är alltså inte bara bland ickekristna ungdomar det rör sig utan också bland redan kristna, säger Urban.
Det märks att det är ett samspelt par jag har framför mig, förenade i samma längtan att nå unga med Jesus Kristus. Jag är nyfiken på vad de ser för styrkor hos den andre och hur de kompletterar varandra.
– Urban är en bibelexpert, säger Shermine. Han kan mycket om Bibeln och framförallt kan han förmedla det så att det blir relevant – det märks genom att många ställer följdfrågor. När vi rör oss på stan kan ungdomar säga: Kolla där är bibel-Urban!
Urban kontrar med att säga att Shermine är väldigt duktig på det organisatoriska.
– Hon är bra på att hålla ihop saker och planera event. Vi har ibland jobbat med uppemot 50 unga ledare. Det görs inte så lätt om man inte har förmågan att knyta ihop. Förutom det har hon mycket kontakt med ungdomar, och det finns alltid tid för ett samtal.
– Jag tycker att det är viktigt att de vet att de kan ta kontakt närsomhelst, säger Shermine.
Här kommer vårt samtal in på att vad som är arbete och vad som är fritid oftast inte har så fasta gränser.
– Vi jobbar hårt. Men fokuset ligger inte på att jobba mycket utan på att kunna återhämta sig, beskriver Urban.
– Man återhämtar sig när man är bland ungdomar, säger Shermine, varpå Urban fyller i:
– Så många gånger åker man hemifrån, trött och utpumpad, men efter att ha mött ungdomarna kommer man hem och känner sig pigg och fylld av kraft.
Jag känner igen deras erfarenhet och tänker: Är det inte precis det Jesus beskriver efter att ha mött kvinnan vid Sykars brunn? »Jag har mat att äta som ni inte känner till« (Joh 4:32). Vi kan mättas av att arbeta bland skörden!
Samtalet lider mot sitt slut, och jag undrar om de vill hälsa något utifrån det som sker bland ungdomar i dag. Nästan omedelbart svarar Shermine:
– Församlingarna har inte råd att sitta och titta på när det här händer. Vi måste agera, vi måste öppna dörrar och göra det möjligt för ungdomarna att komma in i våra sammanhang.
– Jag brukar ta den här liknelsen, flikar Urban in:
– När en familj får ett nytt barn så begär man inte att barnet anpassar sig till familjen, utan att familjen anpassar sig till barnen. Det krävs en rejäl omställning av prioriteringar och förhållningssätt så att vi verkligen kan ta hand om de barn som kommer.
