Vad vore EFS mission utan kvinnorna? Och vem vill skriva deras historia? Den uppmaningen läste Ingrid Kågedal under ett kommentarsfält och det satte igång skrivprocessen till hennes nya bok om Indien-missionären Vivi Rinman.
– Jag läste lite om henne och kände att vi skulle komma bra överens, säger författaren Ingrid Kågedal.
Kågedal lärde känna Rinman i Landsarkivet i Uppsala där hon fotograferade av hennes veckovisa brev hem till hennes mamma. De öppna och ofta utlämnande breven avslöjade Rinmans personlighet, hennes passion för människor, hennes inställning till med- och motgångar samt hennes ståndaktighet i tron.
– Att arbeta i Indien bland hinduer som redan tyckte sig ha tillräckligt med gudar var tufft. Det dröjde länge innan missionsvännerna fick höra om »några härliga omvändelser«. Men Vivi bidrog starkt till förståelsen av den kultur och de människor som senare missionärer skulle arbeta bland.
Vivi Rinmans arbetsinsats ledde också till en medalj från den engelsk-indiska regeringen för sitt »välsignelsebringande arbete«. Vivi var full av ungdomlig iver och beredd att sätta igång med vad hon upplevde var hennes kall – nämligen att tjäna kvinnor. Väl i Indien hamnade hon dock i 1890-talets hungersnödskatastrof och fick istället ta hand om sjuka barn. Hon insåg så småningom att det var det hon passade för. När hon mognade i sin roll som missionär deltog hon aktivt i utvecklingsarbete i skola och i församling.
– I Chhindwara fick Vivi, trots sin unga ålder, direkt ansvar för ett flickhem. En av utmaningarna var just att hon var ung – blott 22 år – när hon reste till Indien. Vivi visade dock att hon var en högst kompetent person som fick stort inflytande. Hon hade god självkänsla och stod för sina åsikter, säger Kågedal.
MEST KOMMENTERAT
Hallå där Helena Eriksson …
EFS breddar stödet till Östafrika
Tuff verklighet för återvändare i Irak
Växa upp utan att växa bort
Vem är präst – egentligen? Om det allmänna prästadömet