Om du lärde känna mig genom kyrkan för drygt tio år sedan, var säkert din uppfattning om mig att jag var den mest tystlåtna, reserverade, blyga och icke-initiativtagande person som du någonsin träffat. Jag var med i kyrkliga sammanhang, åkte på några läger och så, men jag syntes inte och jag hördes inte.

Jag hade svårt att skaffa vänner, hade låg social kompetens och var varken cool eller rolig. Vidare hjälpte det inte att jag är allmänt disträ, lättdistraherad och har svårt för att fatta beslut. Att jag, med allt detta i ryggsäcken, skulle åka helt själv till andra sidan jorden för att lära mig om ledarskap är helt bisarrt när man tänker efter. Själv hade jag inte en aning om vad jag gav mig in på. Jag hade aldrig flugit ensam förut, och jag fick kämpa hårt för att skrapa hem ett G- i betyg under engelskan på gymnasiet. Att jag fortfarande inte är fast i transferhallen på Pekings flygplats kan nästan klassas som ett mirakel!

Jag visste inte vad min resa skulle innebära, jag visste bara att det var dags. Och jag var hungrig. Hungrig på att lära mig mer om Jesus och om lovsång. Resan förändrade allt för mig.

Sanningen är att Gud älskar dig. Men sanningen är också att det inte finns något som är omöjligt för Gud. Han har skapat hela världen och har en plan för den. Och i den världen har han skapat just dig. Du är helt unik. Du har en unik personlighet, en unik gåvouppsättning och en unik kallelse. Ditt arv, dina intressen och dina erfarenheter är också unika.

Du finns på en specifik plats i en specifik tid i historien. Och du kan aldrig ersättas. Du är inte bara viktig för Gud, utan helt ovärderlig. Han älskar dig och han tror på dig oavsett hur dina förutsättningar ser ut. Det är först när vi sätts i de där situationerna – där vi inte har en aning om hur det ska kunna gå vägen – som vi verkligen får lära oss se vad vi går för.

Det är då vi förstår att vi faktiskt kan och klarar mer än vi vågar tro om oss själva. Och det är då vi upptäcker att det finns mer på insidan än vad vi själva och andra har anat.

Jag visste inte att jag var intresserad av organisation förrän jag gick en kurs om det. Jag visste inte att jag hade ett öga för design förrän jag verkligen behövdes i kyrkans scenteam. Jag visste inte heller att jag var bra på att knyta nya kontakter förrän jag vågade fråga en person jag såg upp till, men inte kände, om han ville dricka kaffe med mig.

När jag nu åtar mig det stora ansvaret att ta fram, forma och utveckla material och fortbildning för alla Salts ledare känns det enormt, naturligt och spännande!

Victor Forssman,
Projektkoordinator Salt

• Della
• Twittra