Krönika

Med blicken i backspegeln

Kerstin Oderhem skriver om det framtidshopp vi kan få fatt i genom att se ljuset i historien.

Jag sökte nyligen efter citat från den danska filo­sofen, teologen och författaren Sören Kierkegaard. Ett av hans mer kända citat lyder »Livet kan bara förstås baklänges, men det måste levas framlänges«. I samma veva fick jag sänt till mig ett filmat inslag från Lina Sandells hem i Fröderyd. Utifrån filmklippet och Kierkegaards citat reflekterade jag över både vårt nu och vår historia. 

Jag har tänkt många gånger, också denna hösten, att världen är en mörk plats. Vi förgör varandra och planeten. Det vi fått av Gud att förvalta fördärvar vi i stället. Samtidigt som det är sant, finns också andra berättelser från historien. Berättelser om hur hopp har tänts i de allra mörkaste situationer. Människor som med hoppet i blicken förändrades och kom att förändra andra. 

Jag besökte för något år sedan födelsehemmet i Fröderyd för Sveriges mest kända psalmförfattare Lina Sandell. Jag stod under trädet där det sägs att hon skrivit flera av sina dikter. Plötsligt var det nära – som om jag kunde ta på historien. Lina som under livet fick vara med om många förluster, kom att bli den som tröstat flest sorgehus genom sina texter. »Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara«, »Blott en dag ett ögonblick i sänder, vilken tröst vad än som kommer på …«

Hon fick inte se den trösten hos oss andra, men vi kan se det i backspegeln. Otaliga är de personer som mitt i livets svärta och mörker valt, eller kanske snarare fått förmågan, att se det ljusa. Att tala om hopp i stället för hopplöshet, att visa på förlåtelse i stället för oförsonlighet, att leva i fred i stället för krig, att visa på rättfärdighet i stället för orättfärdighet… Listan kan göras mycket lång.

Allt detta ser vi först i backspegeln. Finns det sådant som vi en gång »ägt«, med betydelsen fått se/insett, men som vi förlorat? Finns det en vishet från våra fäder och mödrar, både här och långt borta, som vi behöver lyssna till – ett arv som för gemene man riskerar att gå förlorat?

Kierkegaard säger att livet måste levas framlänges. Jag tänker att det sker bäst i ljuset av vår historia. Då är inte världen en mörk plats, utan en plats där Guds rike breder ut sig. Ibland först osynligt för ögat, men så plötsligt: synligt som ett norrsken. Ljusgardinerna böljar över världen om vi lyfter blicken. Där uppe bland ljusår och vintergata, i ett ljus dit ingen kan komma, bor Gud – samtidigt närvarande i varje hjärta som söker honom.