Bibelord Kultur

Logos ord

I den här serien djupdyker vi i Bibelns ord. I detta nummer blir det rena grekiskan när det grekiska ordet »ord« tar plats.

Att ha ordet i sin makt« betyder vanligtvis att kunna framställa saker på ett sådant sätt att man får andra med sig. »Retorikern« var en viktig figur redan i antiken och vi kan läsa hur Aristoteles konstaterar i skriften Politiken att »Människan har ensam bland djuren fått talets (logos) gåva. (…) Detta är nämligen något speciellt för människan i jämförelse med de övriga djuren, att hon ensam [genom ordet] kan uppfatta gott och ont, rätt och orätt, och så vidare, och det är gemenskap i dessa värderingar som bildar hus och stat.« 

Mot denna utsaga är det intressant att se hur Johannes i början av sitt evangelium beskriver Sonen som ho logos, Ordet: Jesus undervisar om verkligheten så att människor övertygas och samlas till ett gudsfolk i det hus och den stat som utgör kyrkan och gudsriket. Det rike som är skilt från denna världens härskare och makter men som tar form mitt ibland dem, och som genom Ordet får uppenbarelse om vad som är rätt och fel i detta gudsrike (och därmed överallt).

Men förståelsen av Jesus som ho logos går också att närma sig utifrån andra håll än det filosofiska. Logos är bland annat en mycket vanlig översättning av hebreiskans davar i den grekiska GT-översättning som flitigt användes av de första kristna, Septuaginta. Davar åsyftar i GT:s kontext mycket ofta »Guds ord« och då i form av sådana ord han uppenbarade för människor. Roten här, dbr, återfinns intressant nog även i ordet devir som på ett par platser i GT betecknar det allra heligaste i templet (till exempel i 1 Kung 6:19).

Johannesprologen målar upp den gammaltestamentliga verkligheten med tabernaklet och dess Allra Heligaste – dit vanliga människor inte hade tillträde – och hur detta allra heligaste nu i stället blir kött, kommer till oss och uppenbarar sig i form av ett nytt förbund. Samma Gud som då, samma människa som då, men – på Guds befallning och genom hans Ord – ett nytt skede i samma gamla verklighet. Den Gud vi aldrig kunnat gå in till kommer i stället ut till oss. Att Johannes tänker så här ser vi inte minst genom det speciella uttrycket »bodde bland oss« (Joh 1:14) som på grekiska (skēnoō) lämnar en tydlig referens till tälthelgedomen (i Septuaginta kallad skēnē). Gud har så genom sitt förkroppsligade Ord gett alla människor möjlighet att inte bara höra utan faktiskt också skåda det inget syndigt öga egentligen får eller kan skåda: Guds härlighet (Joh 1:14). Inkarnerad retorik. Han har inte bara ordet i sin makt, han är Ordet.