I en liten tegelkyrka i Mekelle, Tigrays regionhuvudstad, stiger musiken och händerna mot taket. Kvinnor i vita sjalar och fotsida klänningar står sida vid sida med äldre män, finklädda barn och unga i jeans och högklackat. Tillsammans sjunger de om hoppet till Herren. Det är inte ett lättköpt eller naivt hopp, utan ett levt hopp – prövat under många år av krig och svårigheter.
– Freden är skör. Mycket är förstört och många här är fortfarande beroende av nödhjälp, berättar Desta, när vi åker till hans kontor efter gudstjänsten. En byggnad som också bär spår av kulhål och granateld.
Hundratusentals människor i Tigray lever fortfarande som internflyktingar. De globala nedskärningarna i biståndet har slagit hårt mot Etiopien. Tillgången till mat och sjukvård har försämrats för många familjer. Men mitt i osäkerheten fortsätter kyrkan att vara en samlingsplats och livlina.
– Oavsett vad som händer i samhället är kyrkan en kraft att lita på. Jag vet själv hur Mekane Yesus-kyrkan gav mig ett nytt liv, säger han.
När Desta var tolv år gammal blev han föräldralös. Han togs emot av Mekane Yesus-kyrkan och fick plats på ett skolhem i Mekelle. Där kunde han fortsätta sin utbildning och växa upp i en gemenskap som mötte hans behov, både praktiskt, socialt och andligt.
– Kyrkan stöttade mig från sjätte klass tills jag började på universitetet. Jag fick utbildning och omsorg. Men framförallt fick jag lära känna Jesus Kristus. Det förändrade hela mitt liv!
Efter studier inom jordbruk, mark- och vattenvård och klimatanpassning arbetade han som forskare i flera år. Sedan kallades han tillbaka till Tigray. I dag leder han Mekane Yesus-kyrkans biståndsgren DASSC – Development and Social Service Commission – i regionen. Faktum är att hans kontor ligger i det hus han bodde i som liten. Cirkeln har på sätt och vis slutits för Desta, som nu fortsätter arbetet för att stötta andra familjer.
Det senaste kriget i Tigray 2020–2022 har satt djupa spår. Barn förlorade upp till tre års skolgång och många lever fortfarande med brist på mat, trygghet och framtidstro.
– Konflikter och katastrofer slår alltid hårdast mot barnen. Mer än hälften av dem vi möter har sett människor dö. Många har förlorat sina föräldrar, säger Desta.
Med stöd från EFS driver Mekane Yesus-kyrkans biståndsgren DASSC ett barn- och familjeprojekt i Rama, nära gränsen mot Eritrea. Här får barnen lunch under skoldagarna, skolmaterial och psykosocialt stöd. Men de får också en trygg plats där de kan andas ut, leka och bara vara barn – trots allt de har upplevt.
Flickor får mensskydd, så att de kan fortsätta gå i skolan. Mammor får stöd att starta små inkomstskapande verksamheter. Små steg som kan göra att familjen på sikt klarar sig utan akut hjälp.
Det finns inga snabba mirakellösningar. Helandet går långsamt, behoven är stora och rädslan för nya konflikter finns kvar. När den här texten skrivs har flygtrafiken till norra Etiopien just pausats på grund av nya spänningar i regionen. Framtiden är osäker.
På frågan vad som ger honom kraft att fortsätta blir Desta först tyst en stund. Sedan berättar han om en av flickorna i Rama som nu ska börja på universitetet. Varje barn som går ut grundskolan, läser vidare eller hittar fotfästet ger honom hopp om att en bättre framtid är möjlig.
– Jag ser så mycket av mig själv i de här barnen. Jag minns hur det var, och jag vet vad den här hjälpen betydde för mig, säger han.
En annan källa till styrka är relationerna som bär arbetet.
– När många organisationer tvingas dra ner eller lämna, står EFS kvar. Relationen med EFS är något helt annat än många andra partnerskap. Ni är som en familj för oss, säger Desta.
Efter gudstjänsten kommer en liten man fram. Han är över 90 år gammal. Det visar sig att han en gång arbetade tillsammans med svenska EFS-missionärer vid lärarutbildningen i Adwa på 1960-talet. En av hans kollegor var Gunnel Hylander, svärmor till Niklas Eklöv som är med på gudstjänsten den här morgonen också. De skrattar och kramar om varandra. Det är ett kort möte, men säger något om banden mellan våra kyrkor och de relationer som har burit genom generationer, krig och svårigheter.
– Konflikter och katastrofer kommer och går, säger Desta. Men Mekane Yesus finns kvar. Och EFS.
Han ler.
– En dag kommer det att bli fred. Jag är optimist. Men framför allt hoppas jag på Gud.
