Som så många andra fick vi tänka om den här sommaren. Att ses fysiskt skulle bli svårt och att mötas över generationsgränserna ännu omöjligare. Förberedelserna och genomförandet av ett digitalt läger visade sig vara något helt annat än vad vi är vana vid.

Under en fredagseftermiddag är vi i Furuhöjdskyrkan i Alunda för att spela in predikningar och seminarier till detta årets sommarkonferens. En kamera på ett stativ, en predikant som tittar mot kameran med en vänlig blick och tre andra personer i rummet. En miljö som numera är vardag för många församlingar. Först ut är Denis Bisaso, han är nyexaminerad agronom och jobbar som ungdomsledare i Lötenkyrkan, Uppsala. 

Efteråt pratade vi med Denis om hur han tyckte inspelningen gick. 

– Det var annorlunda och lite utmanande. Jag saknade samspelet, att se folk i ögonen, få förmedla ett budskap till de som sitter där och lyssnar. Det är vad jag försökte föreställa mig när jag såg in i kameralinsen. Ändå ser jag på det digitala väldigt positivt. Jag tänker att det är en bra grej att börja med nu, när så många människor hänger på nätet, säger han och fortsätter: 

– Vi behöver ta alla tillfällen vi får att dela evangeliet. Jag tror att det tekniska är här för att stanna. Vi behöver kunna behärska det med klokhet, för det kan också förlama oss. Det finns inget som riktigt kan ersätta upplevelsen med fysiska möten.

Den åttonde juli kickar lägret igång. På Mittsveriges hemsida länkas det till alla dagens filmer, fyllda med undervisning. För vuxna och barn finns material tillgängligt att användas så som man vill i sitt lokala sammanhang. Tidigare sommarkonferenser har varit på Åkerögården Mittsverige, där vi har samlats i alla åldrar för att lovsjunga, lyssna till undervisning och ha gemenskap. När det stod klart för oss att detta inte skulle bli möjligt i år, föddes en ny idé om att i alla fall ha ett fysiskt läger för ungdomarna. Vi planerade läger i två olika kyrkor med max 50 personer på vardera. Veckan innan lägret har åtta personer anmält sig. Det tänks om, lägret hålls i Lötenkyrkan Uppsala och pågår i ett dygn. 

– Beslutet var ganska spontant. Vårt syfte med allt som vi gör som kyrka är alltid att dela evangeliet och jag visste att det kunde vi göra, oavsett hur långt lägret blev. Men nu i efterhand så känner jag att vi borde ha gjort lägret åtminstone tre dagar långt. Har man för lite tid blir det lätt stressigt för alla, säger Denis. 

Han tycker ändå att de fick med både det viktigaste och roligaste under lägret. Det var gudstjänst med bön, bönestationer och lovsång på plats, förinspelade predikningar och sen massor av aktiviteter i kyrkans närområde. 

– Jag älskade speciellt en fråga som en av ungdomarna ställde under fredagskvällens frågestund: »Vad är typiskt kristet?«. Olof Schelin, Salt-koordinator och ledare på lägret, svarade: »Att följa Jesus och att leva nära honom.« Det bär jag med mig, säger Denis. 

Till sist lyfter han fram vikten av mindre gemenskaper och att bygga församling på »celler«, även under icke-coronatider. 

– I mindre sammanhang kan man se folk, visa på kärlek, ge hjälp på olika sätt och lära känna varandra på djupet. För en del är det också den enda stunden som de läser Bibeln och ber tillsammans med andra. Det uppskattade jag verkligen med lägret, att vi fick vara den där lilla skaran som fick se varandra och ha gemenskap. 

• Della
• Twittra