Avkragningen och avtalet

En präst, vigd för tjänst i EFS, har av Luleå stifts domkapitel avkragats efter att ha undervisat på ett konfirmationsläger anordnat av EFS. Läs gärna denna artikeln för att få bakgrunden.

Det är faktiskt svårt att utläsa ur den 22 sidor långa domen vad prästen de facto avkragas för, man nämner både brott mot kyrkans lära och skada för det anseende en präst bör ha, men det hela landar i att personen i fråga anses brutit sitt vigningslöfte. Nu tycks domkapitlets resonemang handla om undervisning som utrycker att Guds originalplan för äktenskapet var en livslång förening mellan man och kvinna (Matt 19:4–8) i praktiken är kränkande och/eller skuldbeläggande för hbtq-personer i allmänhet och konfirmander i synnerhet. Domkapitlet nämner även att prästen kan ha brustit i pastoral omsorg om konfirmanderna, och när man läser utredningen så verkar det som att det är just detta det egentligen handlar om. Om så är fallet så är det utmätta straffet enormt oproportionerligt.

Men denna ledare kommer inte fortsatt att handla om domsskälen, dem kan vi lämna åt sidan tills överklagandenämnden sagt sitt. Det finns nämligen en dimension till i ärendet och den är minst lika viktig, både för hur domen ska hanteras i överklagandenämnden och tas emot av EFS.

För att belysa den måste vi gå tillbaka till avtalet mellan EFS och Svenska kyrkan så som det är skrivet, nu senast i och med att det förnyades 2012:

»…en och samma kyrka med full andlig enhet och solidaritet. Svenska kyrkan förklarade sig erkänna det arbete EFS bedriver som en del av kyrkans arbete, och EFS bekräftade sin samhörighet med Svenska kyrkan… Mot den bakgrunden antogs vid 1990 års kyrkomöte respektive årskonferens en överenskommelse mellan Svenska kyrkan och EFS angående prästvigning för tjänst inom EFS… Överenskommelsen innehöll som ett grunddrag de principer som fortfarande gäller, t.ex. ansvarsfördelningen när det gäller prövning, vigning och tillsyn…« och beträffande just tillsyn så står det tydligt:

»Väcks hos domkapitlet fråga om att pröva behörigheten att utöva uppdraget som präst för person vigd för tjänst inom EFS ska yttrande alltid inhämtas från EFS styrelse.«

Vid EFS styrelsemöte den 8/2 framkom att den regionala missionsledaren i Norrbotten fått muntlig information av domkapitlets ordförande som med hänvisning till sekretessen hållit den synnerligen allmän. Likaså blev missionsföreståndaren kontaktad efter det att domen blivit offentlig och då utifrån att EFS uttryckt sin åsikt i media. Men inget yttrande har av domkapitlet begärts från EFS styrelse, ingen annan kontakt har heller tagits med styrelsen eller någon av dess företrädare. Detta betyder att Luleå stift har valt att helt bortse från Svenska kyrkans avtal med EFS. Följdfrågorna blir många, den kanske viktigaste blir: var det ett medvetet val eller byggde det på okunskap, men om så – borde inte stiftsjuristen ha kunskap om gällande avtal?

Denna situation handlar om mycket mer än en enskild prästs rätt att få utöva sitt ämbete – den berör förutsättningarna för EFS att verka som inomkyrklig rörelse med full vigningsgemenskap med Svenska kyrkan. Därför avvaktar vi överklagande nämndens beslut och hoppas och ber att denna skada med hast ska få läkas.