En dag satt Nora i bilen med en kollega som arbetat länge med söndagsskola. På vägen till ett barnledarseminarium berättade kollegan en fängslande historia för henne. En sann historia som visar på hur barnen kan bereda vägen för stora genom att öppna dörrar som vuxna inte kan.
Det var en gång ett barn som var 5 år och som bodde med sin mamma i en enkel hydda i södra Tanzania. En dag när barnet kom hem från skolan hade mamman blivit sjuk. Barnet gick in i hyddan och sa: »Jag är hungrig mamma. Kan du laga mat till mig?« Mamman svarade: »Jag är sjuk och kan inte laga mat nu, gå ut och lek med dina kompisar.«
Barnet gick ut och lekte en stund och gick efter ett tag in till mamman igen och upprepade frågan. »Snälla mamma, kan du laga mat till mig? Jag är hungrig.« Mamman svarade : »Men, jag är sjuk sa jag ju! Gå ut och lek i stället!«
Barnet var ute en kort stund igen men kunde inte sluta känna sig hungrig och kom strax tillbaka till hyddan och sa till sin mamma: »Jag är hungrig och kan inte leka mer.« Mamman ropade irriterat: »Sluta tjata! Hör du inte att jag är sjuk!«
Barnet gick ut ännu en gång men fick en idé och gick snabbt in igen och sa: »Mamma, får jag …« Mamman fräste utan att lyssna färdigt på barnet: »Ut med dig, jag har ju sagt att jag inte kan laga någon mat!«. Barnet svarade: »Jag vet mamma, men jag vill be för dig, så att du blir frisk och kan laga mat.« Mamman gick till slut med på detta. Barnet lade sina små händer på mamman och bad att Gud skulle göra henne frisk, och hon blev på en gång frisk. Mamman blev mycket förvånad och satte direkt igång att laga mat till sig och sitt barn – och de åt tillsammans.
Dagen efter gick hon till barnets söndagsskollärare för att få veta mer om den Gud som barnet hade bett till. Snart började mamman att gå i kyrkan och blev en kristen.
MEST KOMMENTERAT
Hallå där Helena Eriksson …
EFS breddar stödet till Östafrika
Tuff verklighet för återvändare i Irak
Växa upp utan att växa bort
Vem är präst – egentligen? Om det allmänna prästadömet