När jag skriver detta faller bomber över Iran. Världen håller andan.
När du läser det här har nästan en månad gått. Vad som har hänt under de veckorna vet jag inte. Läget kan förändras snabbt.
EFS samarbetspartner Sat-7, en kristen tv-kanal som sänder i Mellanöstern och Nordafrika, gjorde nyligen ett uttalande. Deras VD, Rita El-Mounayer, säger:
»Bön är inte en passiv aktivitet i tider som denna. Bön är att vara aktiv och verksam. Att be är att stå tillsammans inför Gud när världen känns osäker.«
Med de orden vill jag uppmuntra dig att be som Herren leder dig. Be för Iran och Mellanöstern. Be för Ukraina. Läs artikeln på sidan 18 om situationen i Tigray, om arbetet med att bygga upp både samhället och människor efter år av krig. Be för dem som kämpar för att överleva efter trauman och krig. Låt oss be om beskydd och tröst för människor i krigshärjade områden, om vishet och återhållsamhet hos världens ledare, och om en varaktig fred och rättvisa.
Det finns mer att nämna. Fler konflikter och krigshärdar. Fler länder och situationer. Det kan kännas överväldigande: Att vi själva kan påverka så lite. Likgiltigheten smyger sig lätt på. Och just då blir Ritas ord en viktig påminnelse. Bönen hjälper oss att inte falla in i hopplöshet och passivitet. Vi får lyfta vår blick till Herren, skaparen av himmel och jord, och ropa ut till honom.
»Gud är vår tillflykt och vår styrka, en hjälp i nöden, som aldrig svikit. Därför räds vi inte om än jorden skälver och bergen störtar i havets djup, om än vattnen brusar och skummar och bergen darrar vid havets uppror.« Psaltaren 46:2.
