Hur kommunicerar vi evangeliet till dagens ungdomar? Det är för mig, och alla som vill främja Kristi rikes tillväxt, den mest grundläggande frågan. Under mina nästan 15 år som ungdomsledare, sedermera präst, har jag haft förmånen att möta hundratals ungdomar. Ungdomar vi behöver möta där de är.
Unga i dag brottas i större utsträckning än tidigare med psykisk ohälsa, såsom ätstörningar, självskadebeteende, depression, dålig självkänsla med mera. Detta måste givetvis påverka vårt sätt att presentera evangeliet. Som teolog eller erfaren kristen finns risken att närma sig Bibeln, och dem man vill undervisa den för, med Luthers frågor. Luther frågade; »hur kan jag finna en nådig Gud?«, medan unga människors frågor lutar mer åt hållet »hur kan jag finna mening med mitt liv?« eller »duger jag som jag är?«. Det är, enligt min erfarenhet, i de frågorna vi behöver möta ungdomar. Vi behöver visa att det finns någon som älskar människor gränslöst. Om Guds Ande får verka i ett sådant möte vågar människan ofta lita på Guds kärlek. Då kan vi också leda henne vidare till korset, till insikten om att det finns en synd som behöver förlåtas för att fullt ut kunna leva i gemenskap med Gud.
Moderna filmer och teveserier visar oss också en sak väldigt tydligt: ungdomar har en stark längtan efter andlighet, efter något mer, efter att få vara en del av något större. Populära filmer som Harry Potter, Hungerspelen, Sagan om ringen och Twilight har vissa saker gemensamt. De handlar alla om upptäckten att man inom sig har en oanad potential, huvudpersonen står i mitten av en konflikt och får plötsligt vara hjälte i ett stort äventyr, en viktig del i något som är mycket större än en själv (okej, Twilight handlar egentligen mest om hur viktigt det är att ha en pojkvän, men ändå). Storyn om den oanade hjälten har många överlappande punkter med den verkliga berättelsen som finns i Bibeln. Det finns en verklig kamp mellan gott och ont, och du och jag är inbjudna att vara med på den segrande sidan. Här har vi något verkligt att bjuda in unga människor till. Hos Jesus, och bara hos Jesus, finns den tillhörighet som vi alla söker. Hos Jesus finns en djup mening med livet och hos honom finns också förlåtelse för de synder som skiljer oss från Gud, och upprättelse från de sår och bördor som tynger oss. Likt Paulus i Aten, som knöt an till altaret med inskriptionen »åt en okänd gud« (Apg. 17) behöver vi anstränga oss mer för att hitta beröringspunkter mellan ungdomskulturen och evangeliet. Vi har ett alldeles för viktigt budskap för att bara göra det på rutin. Ungdomar i Sverige behöver få höra det. Så låt oss frimodigt, i ord och handling, tala om Jesus. Låt oss tala om honom som den enda vägen till sann gemenskap med Gud, i detta liv och i evigheten. Är ni med mig?
MEST KOMMENTERAT
Hallå där Helena Eriksson …
EFS breddar stödet till Östafrika
Tuff verklighet för återvändare i Irak
Växa upp utan att växa bort
Vem är präst – egentligen? Om det allmänna prästadömet