Claes Reimertz och David Lillberg skapar nya versioner av gamla psalmer och egenskrivna hymner under projektnamnet Hymnr.

– Det händer något i mig när jag sjunger samma gamla psalmer som min morfar sjöng när han var ute på fälten och arbetade som bonde för nästan hundra år sedan, berättar Claes, som har en historia med kompanjonen David Lillberg som går 15 år tillbaka i tiden. De lärde känna varandra genom popbandet Immanu El där de båda skrev och producerade musik. Efter många år i branschen började de två killarna längta efter att skapa musik som inte bara skulle lyssnas på, utan som även skulle kunna sjungas och användas i kyrkliga sammanhang. De påbörjade projektet som de kallade Hymnr för att anspela på ordet hymner.

– Genom Hymnr önskar vi att få kunna förmedla ett eget uttryck av lovsångsmusik och så frön av evangelium till de som lyssnar och sjunger. 

Han berättar vidare om uppväxten utanför kyrkans gemenskap men med en troende mamma:

– I tonåren var jag med om starka andliga möten med Gud och kände mig kallad till kyrkan. När jag flyttade till Stockholm för några år sedan så blev S:ta Clara kyrka mitt andliga hem. Där har jag blivit väldigt rörd av psalmerna som sjungs på söndagar, på ett helt annat sätt än när jag var yngre och började gå i kyrkan som tonåring.

Efter att ha varit involverad i kyrkan ända från tonåren tycker Claes att ny lovsångsmusik ibland kan bli ganska likriktad i sitt uttryck. Han vill utmana normer som han upplever finns i användningen av lovsång och psalmer: en lovsång behöver inte bara vara arenarock, och en psalm måste inte framföras med orgel. Med Hymnr vill de hjälpa kyrkan att ösa ur de gamla källorna och göra psalmerna musikaliskt relevanta för alla åldrar.

– Vi vill nå både unga och gamla och vi hoppas att en yngre generation kan upptäcka psalmerna på ett nytt sätt.

Hittills har Hymnr släppt en ny tolkning av Sv Psalm 2 i psalmboken (Herren, vår Gud, är en konung) och fyra egenskrivna sånger. Mer psalmer är på gång. Att skapa musik som känns både närodlad och skandinavisk i sitt uttryck är något som är viktigt för både Claes och David. 

– Men allt tillhör oss. Låt oss inte utesluta någon slags modern lovsång eller klassisk högtidlig psalmsång. Det vi vill göra med Hymnr är att visa på den rikedom som har förts vidare i generationer och från hela världen i psalmböckerna, säger Claes. 

Avslutningsvis bad Budbäraren David och Claes att välja varsin favoritpsalm:

David: Sv Ps 199, Den Blomster­tid Nu Kommer.

– Ibland kopplas en sång samman med en händelse. När man sedan hör den igen kan minnen och känslor trilla över en igen. Ps 199 är starkt förknippad med skolavslutningarna från min uppväxt. Känslan av att ha lyckats avsluta något infinner sig och jag står åter på randen av ett äventyr. Det luktar syren och mina förhoppningar om kommande tid är stora. Glädjen är enorm. Nu för tiden finner jag ofta att mitt hopp för vår samtid är lågt. Då kan det vara läkande att få påminnas om just de där känslorna.

Claes: Sv Ps 15, Halleluja! Sjung om Jesus.

– Kanske den mäktigaste av alla lovpsalmer. Varje gång den sjungs i S:ta Clara är det nästan som att något brister, jag tycker den är så stark. Sången sammanfattar berättelsen om vem Gud är, om oss människor och befrielsen i gemenskapen med Kristus på ett så enkelt och självklart sätt. Samtidigt uttrycker melodin glädje, hopp och kraft och skulle kunna ha varit skriven idag, och inte för 150 år sedan.

• Della
• Twittra