Josefina Gniste med familj – maken Lukas och döttrarna Vilhelmina och Dorothea – är nyinflyttade i Katrineholm. Här har de lett stans Pingstkyrka som pastorer i 1,5 år.

 Vi träffar Josefina på det charmiga kafét Fotografens och sätter oss på den hemtrevliga övervåningen. Hon bär en färgglad orange-mönstrad overall som matchar den lekfulla inredningen.

– Jag har en förkärlek för retroinredning. Allt här ser ut att vara införskaffat i en second hand-butik, säger hon och avslöjar ett av sina stora nöjen – att gå på loppis.

Något hon även nämner i sin podd »Fika med Gniste«. Här bjuder hon in gäster och samtalar om livet, församlingen och familjen. Och självklart om lovsången. Alltsedan det första lovsångsalbumet »Möt oss här« släpptes år 2016 har Josefina blivit en frontfigur för den svenska lovsången.

– Min musik fick ett stort genomslag och har det fortfarande. Det har visat mig att Gud kan göra precis vad han vill med det lilla vi har. En av de första sångerna som jag skrev, »Din trofasthet«, är fortfarande en av mina mest spridda låtar, säger hon och fortsätter:

– När jag jobbade med min första skiva upplevde jag en stark passion att förmedla något till kyrkan i Sverige. Jag kände att vi hade hamnat på en konstig plats där vi pratade om oväsentliga saker som musiksmak och uttryckssätt istället för att fokusera på den viktiga frågan: »Varför lovsjunger vi?«. 

Svaret på frågan har lett henne som ett signum genom livet. »Guds närvaro« är och har alltid varit kärnan, inte minst när hon ledde lovsången i hemförsamlingen i Uddevalla där hennes föräldrar var pastorer. Som 15-åring kunde hon tacksamt leda samma lovsång upprepandes i 40 minuter för att Gudsnärvaron var så påtagligt stark. De mötena märkte henne, förklarar hon. 

Som 19-åring flyttade hon från Uddevalla för att gå bibelskola med musikprofil på ITM (Institutet för Tro & Musik) i Huskvarna. Sedan dess har hon följt Guds Andes ledning: till Stockholm där hon arbetade som ungdomsledare i Frälsningsarmén, till Trollhättan där hon tjänade som ungdomspastor i 8 år, och sedan till Västerås där hon var föräldraledig. Och lovsången har följt med i varenda steg, som en påminnelse om kallelsen. 

– Jag upplevde att det var något som saknades i den svenska lovsången. Något som jag smått började reflektera kring redan under bibelskoletiden, men som sedan växte sig starkare fram tills att den första skivan gavs ut. Jag lyssnade inte i Sverige efter förebilder för jag kände inte igen mitt egna sätt att leda lovsång i det som gavs ut. För mig har det varit ett sökande efter äkthet och närhet snarare än att det ska låta »perfekt« med tillrättalagda arrangemang.

Gniste hittade inspiration hos amerikanska lovsångsledare som Kari Jobe (just nu kanske mest känd för lovsången »The blessing«, »Välsignelsen« på svenska) och Lauren Daigle (mest känd för låten »You say«, som haft genombrott även i profana musikkanaler). De har både hyllats och fått motta kritik för sitt sätt att prisa Gud.  

– De är starka kvinnor som har en våldsam kärlek till Jesus och som sträcker sig efter sina gåvor och vågar se dåraktiga ut.

Jeremy Riddles bok »The reset« kommer på tal. En konfronterande bok där den amerikanske lovsångsledaren och låtskrivaren riktar sig till tjänstekollegor världen över i sitt manifest: »Återvänd till hjärtat av lovsång«. Gniste känner igen sig i Riddles rop efter en omvändelsens frukt. Det var just det som drev arbetet med den första skivan och än idag fortsätter att driva henne i tjänsten.

Utifrån ledorden äkta, nära och transparent föddes alltså Josefinas musik som idag har multiplicerats till två studioalbum och ett livealbum.

»Din trofasthet« har i skrivande stund över en miljon lyssningar på Spotify. I februari i år lanserades samma låt på engelska. Idag sjungs hennes låtar i församlingar över hela Norden. Nu har hon en längtan att inte stanna upp i vad hon kallar »den lilla svenska mentaliteten«, utan att i varje projekt lyssna efter och se vilka nya vägar Gud vill kalla oss ut på.

– Sverige är ett av världens mest framgångsrika exportländer när det kommer till musik, men inom lovsången importerar vi hellre. Det vill jag se en ändring på. Jag har studerat siffror och där framkommer det att de mest sjungna lovsångerna i världen är skrivna av vita män i 30–40 årsåldern. Det kan inte vara Guds rikes perspektiv. I Guds rike vill jag tro att det finns rum för olika kulturer, generationer och kön som sida vid sida ges utrymme att skapa.

Hon nämner låten »Waymaker« som ett tydligt exempel. Den är skriven av nigerianska Sinach som är lovsångsledare i Christ Embassy. Låten släpptes så tidigt som år 2015, men först när amerikanske lovsångsledaren Michael W. Smith och bandet Leeland släppte populära versioner av låten år 2019, fick den en spridning utanför Christ Embassy’s globala sammanhang.  

– När lovsången är som bäst har den en enande kraft. Därför har det varit så tungt att se att den i vissa sammanhang har haft en splittrande effekt. Jag upplever att min kallelse som lovsångsledare är att samla. Det har varit min stora glädje men också min stora sorg. När jag ser människor som har varit kristna länge och som demonstrativt visar att »jag är inte med i det som församlingen gör just nu« kan jag faktiskt bli besviken. Det blir som att sätta sig emot det som Gud gör i rummet.

Det blir tydligt att det är herdehjärtat i henne som pulserar för församlingsgemenskapen. Och även om pandemitiden har varit utmanande för hennes församling har Gniste sett perioden som en tid av återhämtning och reflektion. I mitten av augusti hade Pingstkyrkan en efterlängtad första öppen gudstjänst efter pandemin. 

– Det var en församlingsmedlem som kom fram till mig och sa: »Jag har glömt bort hur det är att lovsjunga tillsammans med andra«. Om jag tänker positivt så tänker jag att vi kanske kan ha en liten period där vi kan lägga bort gammalt groll i kyrkorna. Att vi kan fokusera på Guds större bild och få upptäcka Hans vilja på nytt.

Pastorstjänsten delar hon med maken Lukas Gniste. Att tjäna tillsammans i församlingen har varit en gemensam dröm sedan de gifte sig för åtta år sedan. Om den än har mött motstånd med många nej-sägare har den äntligen förverkligats, berättar Gniste.

– Vi hade två strategier inför flytten till Katrineholm vid årsskiftet 2019/2020. Det ena var att vi skulle bjuda hem och lära känna mycket folk vid vårt matbord. Det andra var att vi inte skulle förändra någonting. Tji fick vi. 

I stället blev det en intensiv tid av planering för att hitta strategi och vision. Detta är Josefinas andra pastorstjänst och hennes tredje församlingstjänst. Hon är ödmjuk inför förtroendet och leder församlingen med en Gudsfruktan – precis som en ledare ska sträva efter att göra, menar hon. De kommande veckorna ska församlingen tillsammans gå igenom en 6-veckorsserie av predikningar där några av Gnistes favoritfrågor besvaras: »Varför? Varför lovsjunger vi? Varför ber vi? Varför predikar vi?«

– Jag läste i en bok att: »Predikningarna ska vara profetiska i vad Gud vill säga till församlingen.« Om en predikant inte vågar säga det som ligger på hjärtat för att denne vill stryka människor medhårs så förloras udden i predikan. Man kan leda utifrån att man söker en respons, med det är inte människors respons vi ska söka utan Guds närvaro. Jag uppmuntrar predikanter att hålla sig trogna till det Gud har lagt på deras hjärtan – i respekt, kärlek och i rätt tid. 

Gniste hyllar sina föräldrar flera gånger under samtalets gång. Mestadels för föredömet som de har varit i ledarskap, men också för de »lokalpatrioterna« som de var och är. De kände sig kallade i Uddevalla och där skulle de ge sina liv. Den längtan ser Gniste nu i sitt eget liv, med sin egen församling. Och än större har längtan blivit i och med att hon blev mamma – att inkludera och få med alla generationer. Att samla. En av hennes gåvor är just att se och dra fram potentialen hos andra människor. En dröm är att få se en församling där man vågar ta nya steg i alla åldrar. 

– Ett av mina starkaste lovsångsminne var när jag ledde lovsång under Nyhemsveckan (red. anm. en av Pingstkyrkans största konferenser) år 2016. Jag kollade upp mot läktaren i Nyhemshallen där flera tusen människor var samlade. Jag såg en man i 50-årsåldern som var totalt överlåten. Han brydde sig inte om någonting eller någon annan. Jag blev så tagen att jag började gråta. Lovsångsteamet sjöng på psalmen »Jag vill göra mitt liv till en lovsång till dig« och medan vi sjöng blev jag påmind om ett samtal som jag haft som handlade om en längtan att se en äldre generation resa sig och nyttja sin fulla potential, säger hon och fortsätter:

– När vi kom till vers tre fortsätter bandet att spela och jag talade till folket. Jag bad alla som var 50+ att sjunga ut texten och hallen tog över i en rungande lovsång: 

»Och om sången någon gång skulle tystna.
Eller störas av oro och strid,
Herre öppna på nytt mina ögon,
så jag ser att hos Dig är min frid.
Jag vill göra mitt liv till en lovsång till Dig.«

– Den lovsången, där jag blir mindre viktig och Guds Ande får ta över, längtar jag efter.

Och i denna hedersbevisning till en generation som Gniste hyser stor respekt för, avrundar vi vårt samtal. Gniste avslöjar avslutningsvis att hon arbetar med sitt tredje studioalbum. 

– Vi befinner oss fortfarande i inlyssningsfasen. Utgångspunkten är så klart »vad vill Gud säga till sin församling«. Vi hoppas att skivan släpps 2022. 

• Della
• Twittra