Det är en kvav söndags­eftermiddag då sommarvärmen redan börjat lägga sig över Manhattan trots att det bara är sista helgen i april. Vi sitter ner med Erick Sorensen – som bekräftar det vi redan gissat – hans efternamn avslöjar att hans förfäder emigrerade till Amerika från Danmark. Han påminner själv om en reslig viking med sina 190 cm och sitt välvuxna skägg. Erick växte upp i södra Kalifornien där hans föräldrar kom till tro i Jesusrörelsen som berörde tusentals hippies under 1960–70 talet. 

Efter skoltiden hamnade Erick på ett teologiskt seminarium i Minnesota som drivs av Church of the Lutheran Brethren. Det är en lågkyrklig rörelse som påminner om EFS och har sina rötter i den norska evangeliskt-lutherska och pietistiska väckelserörelsen som uppstod kring lekmannapredikanten Hans Nielsen Hauge. Mission stod högst på deras agenda och till en början sände de ut så mycket missionärer till Asien och Afrika att rörelsen nästan avtog i Amerika.

– I dag har vår rörelse genomgått en genomgripande luthersk förnyelse. Vi har fördjupat våra rötter i den evangeliskt-lutherska bekännelsen, samtidigt som vi prioriterar att starta nya församlingar i USA’s storstadsområden. I dag är vi både sakramentala och missionella, berättar Erick och fortsätter:  

– Det jag alltid har uppskattat med den lågkyrkliga väckelserörelsen är dess ständiga fokus på att missionera och evangelisera. Att predika evangelium och vinna nya människor har alltid stått främst och det har präglat mig och min tjänst, inte minst som församlingsplanterare. 

Erick har själv varit en viktig del i rörelsens utveckling, inte minst i skiftet av fokus till storstäder och församlingsplantering. Tillsammans med en grupp ledare startade han organisationen Fifth Act – ett nätverk med syfte att erbjuda träning, stöd och resurser för luthersk församlingsplantering. 

Fifth Act och dess resurser ligger till grund för församlingsplanteringen Epiphany Lutheran Church på Lower East Side av Manhattan. 

– Jag skulle inte rekommendera någon att starta på det viset vi gjorde. Vi har lärt oss den hårda vägen. Vi började med vår familj och endast en annan person, som bodde 45 minuter bort med tunnelbanan. Det var tufft men det tvingade mig ut på caféer och att hänga vid universi­tetet. Vi hade inget annat val än att skapa helt nya kon­takter och vinna nya människor för evangeliet. Jag spend­erade mängder av timmar varje dag med att möta männi­skor och bygga relationer, berättar Erick med både stort allvar och stor entusiasm. 

Det skapar stor respekt att lyssna till Ericks berättelse och man inser att detta är en församlingsplantering som uteslutande bygger på nya människor och ett genuint pionjärarbete där man sannerligen brutit ny mark. 

– Vi utgick från vår lägenhet med öppna middagar och bibelsamtal. Det var en salig blandning av människor. Universitetsstudenter, unga karriärister som precis fått sitt första jobb i finanssektorn och hemlösa samlades alla kring middagsbordet hemma hos oss som barnfamilj.  

I dag, fyra år efter den initiala pionjärfasen och två år efter att man officiellt planterat församlingen, har Epiphany drygt 60 medlemmar. Församligen hyr in sig i Trinity Church som tillhör Den Slovakiska Lutherska kyrkan. Vi frågar Erick om vilka lärdomar han skaffat sig längs resan så långt och vilka de största utmaning­arna är. 

– En av de största frustrationerna är den rådande kulturen i New York City. Folk i allmänhet och ungdomar i synnerhet bor här av olika skäl bara för en kortare period. Människor är ständigt på väg och i rörelse. I snitt stannar människor här enbart tre år. Det innebär att så fort man hunnit skapa en kärntrupp så är det dags för dem att dra vidare. Det är något som alla församlingar här måste förhålla sig till vare sig de är nya eller gamla, små eller stora. 

– En annan utmaning handlar om att bli ekonomiskt självförsörjande. Det är extremt dyrt att bo, leva och plantera en pionjärförsamling på Manhattan. Speciellt om man önskar att nå studenter, de tillhör ju inte den mest ekonomiskt stabila målgruppen. Därför behöver jag regelbundet resa ut i landet, besöka församlingar, predika och informera om vårt arbete för att värva understödjande församlingar. 

Dessutom delar han sin arbetstid som församlingsplanterare på Manhattan med att vara assisterande pastor på andra sidan Hudsonfloden i den lutherska församlingen Hillside Church i New Jersey. Erick fortsätter beskriva det som antagligen är den största utmaningen för alla som bor och arbetar på Manhattan: tempot, stressen och pressen att alltid vara upptagen. 

– Det är inte för inte som detta kallas staden som aldrig sover. Alla arbetar hårt och det blir långa dagar. Men det finns även en kultur som liksom kräver att du ständigt ska vara upptagen, ha mycket för dig och en massa saker på gång. Det ligger i luften över hela Manhattan. För mig som pastor har det varit viktigt att inte gå in under detta utan att försöka bevara stillheten, fokuset och kunna erbjuda något helt unikt: nämligen att ha tid. 

Erick menar att det hektiska tempot djupast sett springer fram ur existentiella frågor. Konkurrensen är stenhård och de som visar svaghet blir utslagna. Därför blir det ytterst en kamp om att bevisa sitt värde och skapa sin identitet som en duglig människa. Helt enkelt att försöka rättfärdiga sin personliga existens genom prestationer och resultat – att vara snygg, rik, lycklig och erkänd. Det är många som drömmer om ett glamoröst liv på Manhattan. Men Erick ser hur dessa drömmar krossas på löpande band och hur tillvaron för många förvandlas till en mardröm. Han ger flera exempel på människoöden som slukats och släkts ut av den kultur som han kallar »the survival of the fittest« (de starkastes överlevnad).

– Det nätverk som jag lärt känna är fyllt av människor som flyttade hit med ambitionen att göra något stort, som nu hankar sig fram mellan tillfälliga jobb som servitörer. Men det finns även dem som lyckats men som fått betala ett allt för högt pris. 

Han ger ett exempel från en konversation han hade på ett café redan dagen efter att han landat på Manhattan för fyra år sedan. 

– Jag mötte en man som hade kommit till stan för att öppna en BBQ restaurang. Konceptet blev en succé. Han mötte den stora kärleken och fick en underbar liten dotter. Men sedan kom smällen och när jag sitter där på caféet med honom har han förlorat både resturang och hustru. Dottern hade han ingen kontakt med. Han spände ögonen i mig och sa: »Erick, du måste förstå att den här staden existerar för att utrota de svaga! Den är fullständigt obarmhärtig mot dem som misslyckas.« 

Mot denna bakgrund lyfter Erick fram de stora fördelarna med den evangeliskt-lutherska teologin och hur han ser både behovet av och kraften i förkunnelsen av lag och evangelium. 

– Det finns enligt mig ingen annan teologi som bättre kan bemöta den moderna människan när hennes allt för optimistiska människosyn krackelerar. Evangelisk-luthersk teologi möter människan precis där hon är och ger en befriande realistisk bild av henne som syndare, samtidigt som den fria nåden räcks henne utan förbehåll. Vårt budskap är att verket är fullbordat medan så många andra kyrkor lägger ytterligare bördor på redan utbrända människor. Församlingar riskerar därför att bli ännu en arena att prestera på. Evangeliets budskap är inte »gör det här« utan »det är redan gjort… för dig. Bara tro och ta emot«. 

Man kan se att vi nu rör oss kring det som är själva hjärtslagen i Ericks tjänst och drivkraften bakom församlinhsplanteringen. Han har skrivit böcker om detta och driver en podcast tillsammans med Daniel Emery Price och nätverket Christ Hold Fast. 

– I den evangeliskt-lutherska traditionen finns utrymme för mysteriet, paradoxer och skönhet. Den sakramentala dimensionen där Kristi verk räcks dig på ett konkret och synligt vis, där din tro kan vila vid något objektivt snarare än enbart det subjektiva, verkar på ett alldeles speciellt sätt tilltala nutidsmänniskan som lever under så mycket press och ångest. Det framstår som befriande enkelt att få ta emot Kristus i enkelt bröd och vin. 

Hans röst blir allvarligare när han försöker utveckla temat: 

– Rättfärdighet av nåd allena genom tron allena på Kristus allena är nödvändigtvis inte attraktivt för en newyorker till en början. Vi lever i en prestationskultur där många berömmer sig av hur hårt de slitit för att bli dem de är och vilka offer de gjort för att uppnå sina resultat. Till en början vill sådana människor snarare frälsa sig själva genom någon slags självhjälps- eller förbättringsprogram. Men det projektet kommer förr eller senare att börja knaka i fogarna och då är det bara evangelium om Guds nåd som återstår. Men vi måste våga stå fast i den övertygelsen och vara trofasta mot det som håller långsiktigt, i både liv och död.

Sorensen beskriver den reella frestelsen i att vara en liten församlingsplantering som jämför sig med de mer spektakulära församlingarna som finns överallt i stan och samlar stora skaror. 

– Vi har några av stans bästa musiker i vår lilla församlingsplantering. Flera av dem kommer från den prestigefyllda Juilliard School of Performing Arts. Men det är en himmelsvid skillnad på att samla människor kring en konsertupplevelse och att bygga en församling med Ordet och sakramenten i centrum. Vi har medvetet och bestämt avstått från att försöka göra vad som helst för att samla folk. Vi vill vara en plats där evangeliet om Kristus är hela anledningen till att folk både kommer och blir kvar. 

Det är dags för Erick att göra sig redo för gudstjänsten som alldeles strax ska börja. Precis som han själv har beskrivit det så är det inget direkt spektakulärt med gudstjänsten. Men allt är gjort med stor medvetenhet och hög kvalitet men med en avslappnad enkelhet. Gudstjänstordningen är genomtänkt, traditionell men uppdaterad. Lovsången är innerlig. Predikan är klassisk luthersk i sitt budskap men framförs på ett medryckande sätt. Gudstjänsten avslutas med nattvard och inbjudan till förbön. Efter den avslutande välsignelsen följer vi med ett stort gäng ut på middag några kvarter bort. Innan dess har vi fått möta några personer som berättat hur de kommit till tro som ett resultat av planteringen. Genom allt är det väldigt lite tal om Epiphany och allt fokus är på Jesus. Det slår oss att detta är församlingsplantering på riktigt. Ingen sensationell framgångshistoria men ett vittnesbörd från verkligheten som innebär både kamp och utmaningar såväl som gripande och vackra berättelser om Guds nåd och trofasthet.

• Della
• Twittra