Öga för skönhet

Han är guldsmedsmästaren med hjärta för en levande kyrka på landsbygden. Göran Söderström längtar efter att se en ny generation hitta glädjen i konstarten.

Solens strålar sipprar in genom de stora fönsterpartierna i Göran Söderströms verkstad och lyser upp de olika glittrande hantverken – allt från olika ringar i guld till vackra broscher i silver. På olika arbetsytor ligger förstoringsglas, slipningsverktyg och allehanda instrument, och i hörnet bakom dörren står en kaffebryggare och en burk med kakor när energidepån behöver fyllas på. Att komma in i lokalen ger känslan av att ta ett djupt andetag – jag känner hur mina axlar sjunker lite. Göran berättar att han sedan barnsben haft »lite udda hobbys« och tidigt intresserade sig för former.

– Jag kunde inte låta bli att titta på flora och fauna i vackra strukturer och mönster när vi var ute i naturen med familjen. Det går nog i släkten. Mamma var mycket växtintresserad, och när hon flyttade från Ångermanland till Lannavaara tog hon med sig blommor som skulle vara »omöjliga att lyckas med«, såsom vitsippa, blåsippa och syren. Men visst gick det, hennes favoritblomma och Ångermanlands landskapsblomma styvmorsviol finns nu spridd på många platser i byn efter att hon planterat den.

Göran är född och uppvuxen i Lannavaara, även kallat Lannis, utanför Kiruna. När han var 18 år fick han ett jobb som stenslipare på Kristallen – ett utbildningscenter för stenbearbetning, metallbearbetning och gemmologi. Centret startades av hans farbror Agne Söderström tillsammans med Agnes nu bortgångna fru Barbro, och det var tack vare henne som Göran fastnade för arbetet.

– Barbro var kreativ, hon skapade smycken av det hon plockade ute i naturen. Det var Barbro och Agne som såg potential i mig, och utan deras uppmuntran hade jag nog aldrig blivit guldsmed. Det kändes så himla rätt! Tyvärr dog hon ganska tidigt, men hon har betytt mycket för min utveckling.

Göran flyttade iväg för att utbilda sig till guldsmed. Lannavaara hade han inte tänkt att återvända till, men när han blev erbjuden ett lärarjobb i Kiruna för 20 år sedan, bestämde han sig för att ge sin gamla hemort en chans. Idag har han en egen verkstad som guldsmedsmästare och arbetar under perioder även som lärare på Kristallen. Alla känner alla på orten, och med familjen boendes nära trivs Göran bra. Just idag är det full rulle på schemat och Göran lyckas nätt och jämnt klämma in tid för en intervju mellan två lektioner. 

– Jag fullkomligt älskar att se glädjen som väcks när studenterna lär sig nya saker. En elev jag hade för några år sedan ringde mig nyligen för att berätta att han hade klarat av gesällprovet för guldsmide, dessutom med goda betyg, och jag blev nog lika glad som han blev. Jag har fått finnas med en bit på vägen och uppmuntra. Det är det bästa, när det går bra för mina studenter. 

Göran tar en klunk av sin kopp te och fortsätter: 

– Det går inte en dag på skolan utan att jag får en fråga om något jag själv inte har en aning om. Mitt yrke blir aldrig tråkigt och jag blir aldrig färdiglärd. För ett tag sedan var vi ute och letade sten 15 mil härifrån med klassen. Det var riktigt kallt, men alla var exalterade och jag hittade underbar rosenkvarts, berättar Göran, som också avslöjar att stenletande är en av hans favoritsysslor. 

Han visar olika sorters stenar som används till att skapa unika smycken, ofta specialbeställda av kunderna. De flesta av smyckena är tillverkade i silver och guld kombinerat med stenar, samt metallen titan. Göran tar fram två ringar som han jobbar med åt ett brudpar som heter Björk och Lind i efternamn. Paret vill att ringarnas utformning ska få präglas av träden som deras namn kommer ifrån. Göran medger att fastän jobbet kan vara lite klurigt ibland, skulle han inte byta det mot något i världen.

– Det är häftigt att kunna uppfylla en idé någon har haft om ett smycke under flera års tid. Ibland vaknar jag mitt i natten med inspiration för vad jag kan göra, och när jag kommer in i ett så kallat flow är det svårt att bryta för att gå hem. Men det är klart att jag också har dåliga dagar med huvudvärk, och då får jag göra rutinsysslor som inte kräver någon kreativitet.

Familjen Söderström är släkt med den laestadianska predikanten August Lundberg, utsänd till Lannavaara av Lapska missionens vänner. I familjen är många engagerade inom kyrkan, även Göran, som hjälper till som kyrkvärd i Prinsessan Eugenies minneskyrka. Vi bestämmer oss för att sträcka på benen och traskar på de lugna gatorna i Lannavaara till kyrkan. Göran visar mig in bakom sakristian där han skriver ner diverse statistik i kyrkoböcker, exempelvis hur många som besökt en gudstjänst. På väggarna sitter fotografier från kyrkans grundare August Lundberg och dess beskyddare prinsessan Eugenia. Den gula kyrkobyggnaden andas verkligen historia. 

– Precis när jag flyttat hem för nästan tjugo år sedan fick jag förfrågan om att hjälpa till som kyrkvärd. Först var jag lite tveksam och kände inte att jag var rätt person, men jag tackade ja efter lite övervägande. Idag är jag tacksam för att jag tog chansen. Det är ett privilegierat uppdrag att få vara närvarande vid människors både lyckliga och sorgliga stunder. För mig är det verkligen viktigt att alla känner sig välkomnade och hemma när de kommer till kyrkan.

Vi lämnar den pittoreska träkyrkan och går på grusad väg till Kristallen där Göran ska hålla sin andra lektion för dagen. Flera elever haffar Göran direkt när vi kommer in i verkstaden för att fråga om deras diverse projekt. Göran lovar att de snart ska sätta igång med undervisningen, men visar mig först Kristallens lilla affär, där olika smycken säljs, många fortfarande med Barbros design. Inne i centrala Kiruna säljer Göran sina egentillverkade smycken i konstnärsbutiken Ateljénord som han och fem andra hantverkare driver ihop. 

– Det är härligt att ha kollegor som jag träffar någon gång i månaden och vi lär mycket av varandra. De jobbar ju med andra material, exempelvis läder eller trä. När jag åker iväg får jag alltid ny inspiration för min konst. Jag lever min dröm, så är det.