Oskar möter upp på sitt kontor i Helsingborg där familjen har sitt andliga hem i EFS-kyrkan. Han växte upp i en kristen familj och när han var sjutton år blev tron personlig. 

– Det var då jag tog till mig tron och förstod att Gud älskar mig, inte för att mina föräldrar går i kyrkan, utan för att jag är hans barn. Det blev en ganska stor vändpunkt i livet.

Via läger, konfirmation på EFS-gården Åsljunga och Heljarödsgårdens ungdomsgrupp kom han in i EFS. Men EFS-rötterna går ännu längre tillbaka genom mor- och farföräldrarna, inte minst morfar Nathanael som var predikant inom rörelsen. 

– Jag är väldigt glad för allt jag fått med mig. Mina föräldrar har inte aktivt försökt sälja in tron till mig utan låtit mig få göra som jag vill. Det väckte en nyfikenhet på den skatt de hade. 

Redan som femåring började Oskar spela in radioprogram på systerns bandspelare och underhålla familj och släkt. Han var dock lite blyg och trivdes inte på scen. Det förändrades med tiden och på mellanstadiet ledde han skolans Melodifestival.

– Efter konfirmationen skulle ungdomsgruppen arrangera en talangjakt. I vanliga fall brukar alla skriva en låt, kompad till gitarr. Jag och mina kompisar Martin och Petter bestämde oss för att göra något helt annorlunda – techno på hittepå-tyska, typ. Det blev starten på vår första humorgrupp Techno Artz som vi uppträdde med i olika kyrkliga sammanhang. 

Senare skapades humorgrupperna Human Touch och Infallet. Grupperna körde på för att det var kul. Samtidigt hade Oskar större ambitioner och drömde om att jobba med TV och SVT. 

– Jag är en public service-nörd och idealist, enligt mig behövs public service i en demokrati. Men framförallt ville jag använda mina gåvor och talanger och jag tänkte att jag skulle kunna komma till min rätt i TV-branschen. 

Vägen till SVT gick via år av uppvaktande. Han skickade material, sketcher och filmer och försökte knyta kontakter. 

– Jag var på dem som en igel. Till sist tröttnade nog båda parter och då parkerade jag drömmarna på hyllan för att i stället fokusera på mitt företag i reklambranschen. Nåt år passerade, och genom några osannolika vändningar, där Gud säkert hade ett finger med i spelet, blev jag plötsligt erbjuden ett jobb som tv-producent.

Uppdraget var då att ta fram, utveckla och producera programmet Gissa Alex.

– SVT ville ha ett litet program med massor av avsnitt där tittarna fick gissa om Alex (Alexander Hermansson) skulle klara en utmaning eller inte. Idag har vi gjort över 250 avsnitt som sammanlagt har över 70 miljoner visningar. I snitt har ett svenskt barn sett 70 avsnitt, vilket är helt otroligt!

När förfrågningarna från SVT blev fler och fler tvingades Oskar välja mellan tryggheten och kundrelationerna i reklamarbetet, eller det något mer otrygga, projektbaserade SVT-arbetet.

– Efter bön och övervägande tog jag och min fru beslutet att köra. Jag tror på att våga kasta sig ut och göra det man älskar om man får chansen – och sedan få se att det bär. 

Idag producerar Oskars bolag Rafflande! nästan uteslutande för SVT. Förutom att han varit med och utvecklat flera program bakom kulisserna, har han varit med och skapat barnprogram som Vem vinner, Värsta bästa barnvakterna, Värsta bästa kompisarna och nu senast Kokobäng. Han har också medverkat i bland annat Sommarlov och Allsång på Skansen. Just nu skriver, regisserar och medverkar han i en ny sitcom/dramakomedi för SVT, Borta bäst, om en familj som flyttar in på ett möbelvaruhus. Samtidigt spelar han in Värsta bästa kompisarna för SVT Barn, som Oskar programleder tillsammans med Alexander Hermansson.  

Enligt Oskar utgörs helheten av detaljer, därför försöker han alltid vara noggrann med de detaljer som gör mest skillnad.

 

– En annan nyckel är att omge sig med medarbetare som är bättre än vad jag är på en massa saker – och som är passionerade och helhjärtade. Sånt märks på slutresultatet. Och givetvis är min tro på Jesus en oerhörd tillgång som ger kraft, vägledning och frid i livet även om det stormar runt omkring.

Djupast sett ser Oskar det kreativa som en konsekvens av att vi är skapade till vår skapares avbild. 

– Jag tror att alla är kreativa men kreativiteten tar sig uttryck på olika sätt. Det vi kallar kreativitet är förmågan att få fram saker ur något redan existerande. Bara Gud skapar ur intet.

Vidare betonar han att kreativiteten inte är en magisk kraft, även om det finns metoder som kan hjälpa till att få igång den kreativa processen. 

– En föreläsare gav bilden av kreatören som ett träd där idéerna är frukterna. Vissa idéer är bra, andra dåliga, men frukterna kommer alltid att komma. Det har gjort det lättare för mig att ta kritik. Mina första år i reklambranschen gick ut på att fatta att jag aldrig kommer att leverera någonting som jag är nöjd med, därför att kunden alltid kommer att paja allt jag gör! Fokus ligger inte på mig och min konstnärliga vision utan på kundens önskemål. Det har jag tagit med mig in i jobbet på SVT. Jag brinner inte för underhållning för att jag skall göra det jag vill utan för att få andra att skratta. 

Att numera få jobba kreativt med barn ser Oskar som en stor tillgång. 

– Det är jätteroligt och ibland jättejobbigt – sällan något mitt emellan. Barnen i Kokobäng till exempel, Ina, Olle och Tindy, är såna genier och de ger mig så mycket energi, de tycker allt är roligt! 

En skillnad som han erfarit av att jobba kreativt med barn i stället för vuxna är att barn är mer anpassningsbara, medan vuxna är mer benägna att ha sina egna idéer och preferenser. 

– Barn har inte sig själva i fokus på samma sätt som vuxna har. Det fina med Kokobäng är att vi från början sa att alla är med på samma villkor. Vi är sju personer som hänger och vi gör ingen stor grej av vilka som är vuxna och vilka som är barn, utan alla har sina roller.

Även kyrkan kan enligt Oskar göra som han ofta gjort i arbetsbranschen, det vill säga att kasta sig ut i helt galna grejer och se att de håller.  

– Min käpphäst är nog att bekvämlighet och nöjdhet är skönt, men det är inte det vi kristna är kallade till. Det finns en frestelse i att tro att den goda gemenskapen är målet, men jag tror kyrkan oftare behöver påminna sig sitt egentliga uppdrag, säger han och fortsätter: 

– Vi ska dela evangeliet om Jesus. Det finns goda nyheter och ett hem som väntar på alla människor. Har man fått smaka på det, är det ju lite själviskt att inte berätta det för fler.

• Della
• Twittra