Det är drygt 10 år sedan. Jag sitter i ett av köken på Johannelunds studenthem och diskuterar diverse teologiska frågor tillsammans med några bibelskoleelever och teologistudenter. En tjej frågar om hon måste läsa Bibeln för att vara kristen. Jag och en annan kille svarar skämtsamt med allvarlig underton att »ja, det måste du«. Jag kommer inte ihåg argumenten för vårt svar. Jag kan åtminstone säga att jag inte hade svarat likadant i dag.
Själv har jag sedan tonåren haft lätt för att läsa Bibeln. Det finns dock andra sidor av mitt kristna lärjungaskap där jag fortfarande brottas. Måste jag berätta för mina kollegor om Jesus och hans rike? Måste jag be för någon som skadar sig på innebandyn? Vad säger det om en person som kallar sig kristen men känner att den måste göra en massa saker? Upplever personen att Guds bud eller direkta tilltal är obekväma, jobbiga, tunga eller läskiga?
Min arbetsplats hade nyligen besök av en konsult som arbetade med förändringsfrågor. Han hade vid ett tillfälle reagerat på att en person sagt att »jag måste hämta barnen på förskolan«. Konsulten ställde då en motfråga: »Vill du inte hämta dina barn på förskolan?« Detta exempel blev väldigt talande för mig, särskilt då jag nu själv har två barn som jag hämtar på förskola, ofta trött efter en arbetsdag. Det är stor skillnad på en kristen som måste göra saker och en kristen som vill göra saker. En kristen som måste läsa Bibeln kommer troligtvis att få kämpa för att få till en daglig bibelläsning. En kristen som vill läsa Bibeln kommer självmant och med glädje att avsätta tid för läsning, förhoppningsvis även med en bön och förväntan att den helige Ande kommer att levandegöra och uppenbara ordet.
Under året som gick har jag blivit påmind om vikten av pånyttfödelse och pågående helgelseprocess. Vi behöver låta den helige Ande förvandla våra hjärtan så att vi vill göra saker. Min gamla, syndiga natur kommer fortfarande att kämpa emot och ställa »måste-frågor«. Om jag däremot dagligen låter den helige Ande få utföra sitt verk i mig, kommer jag med tiden att vilja göra saker som jag vet behagar Gud, betjänar andra människor samt är nyttiga för mig själv. I den helige Andes kraft kan jag dessutom göra saker som i min egen kraft är omöjliga.
Men bara för att den helige Ande förvandlar våra hjärtan finns ingen garanti att viljan alltid kommer att infinna sig. Kung Saul är ett obehagligt exempel på detta. Han blev förvandlad till en annan människa när den helige Ande föll över honom. Men på grund av olydnad blev han förkastad som Israels kung, och den helige Ande lämnade honom.
Djupast sett tror jag att alla »måste-frågor« är ett kärleksproblem. Jag gör många saker för min fru och mina barn – fastän det är obekvämt, jobbigt, tungt eller läskigt – eftersom jag älskar dem. Om jag verkligen älskar min nästa som mig själv, kommer jag att välja berätta om Jesus för andra och be för sjuka. Om jag verkligen älskar Jesus av hela mitt hjärta, kommer jag att vilja göra det han ber mig om. Jesus själv säger att »den som älskar mig håller mina bud« och för att lära mig hans bud både vill och behöver jag läsa Bibeln. Om jag i dag hade fått samma fråga om bibelläsning från tjejen hade jag svarat: En kristen måste inte läsa Bibeln. En kristen vill läsa Bibeln, bland annat för att lära känna Gud själv och ge honom möjlighet att tala in i ditt liv. Om du inte vill läsa Bibeln – be din Fader i himlen om en längtan att vilja göra det.
