I januari infördes Sveriges nya pandemilag. Vi var många som hade förståelse för det och så här efteråt minns jag inte riktigt att det var en stor och stormig debatt kring det hela. Smittspridningen måste begränsas, det förstod vi. Med pandemilagen följde också begränsningar i grundlagar som religionsfrihet och mötes- och demonstrationsfrihet. Svenska folket nickade instämmande, äntligen – vad skönt med politiker som gör något. 

Jag reflekterar nu, lite sent, men bättre sent än aldrig. Jag tänker på hur enkelt det gick att ta bort en del av friheten. Nu förstår jag att pandemin måste begränsas, men reflektionen handlar om att vi aldrig ska tro att så som det alltid har varit, så ska det förbli.

Frihet kan för oss svenskar kännas som den självklaraste sak i världen. Frihet att tycka och tänka, erbjuda en mängd av olika åsikter, att träffas, demonstrera för vår sak och tro på vad vi vill. Vi har länge haft erfarenheten av att det inte ser ut så på hela jorden. Vi har känt oro över länder som begränsar religionsfrihet och demokrati. Nu har vi i Sverige tillfälliga begränsningar, som vi knappt reflekterat över att de införts. 

Jag bär en liten gnagande känsla om hur jag oroväckande lätt blir som en kräfta som kokas levande i vatten. Jag ruskar av mig känslan. Ändå tänker jag att det är dags för kyrkan att vakna. Det gäller oss alla. Demokrati, frihet och rättigheter måste erövras i varje tid. Det gäller våra styrelser i EFS-föreningarna, engagemang för kyrkopolitik eller för den stora samhällspolitiken. Samhället och dess kultur blir inte bara på ett visst sätt, utan vi är med och formar det samhälle och den kyrka som vi lever i.

Formandet går till på många sätt. Jag tittar närmare på EFS vision: »Människor och samhällen förvandlade av Jesus«. Kyrkan har ett uppdrag att göra gott i samhället och världen. Vi älskar därför att Gud först älskade oss. I den kärleken, i det att Fadern sände Sonen till världen för att rädda världen, ligger kyrkans kraft till samhällsengagemang. Det Jesus har gjort för dig och i dig, vill gå rakt igenom dig, ut till samhället. Det är lätt att tänka, det är inte mitt ansvar. Jo, det är ditt och allas vårt ansvar, att vi gör oss till kanaler för Guds tilltal till kyrkan och samhället. Vi behöver se att vi har ett ansvar för den tid som är nu. 

EFS fyllde den 7 maj 165 år. 165 år av överlåtna kvinnor och män som har gjort det valet. För det som är vårt nu, behöver vi överlåta oss till ett uppdrag och en uppgift större än vi själva.

• Della
• Twittra