Malmö badar i sol och caféets uteservering har fyllts på med vårlängtande lunchgäster. Inne på fiket har Abenezer Sime valt hörnbordet och sitter och lyssnar på musik när jag anländer.
– Ärligt talat lyssnar jag nästan bara på lovsång. Det har påverkat mitt eget sound också, så det inte bara är rap, svarar den lovande artisten om vad som spelas i hans hörlurar.
23-åringen fick förra året ta emot Musikförläggarnas stipendium, vilket lyfter fram honom som en av de mest intressanta rösterna i svensk musik just nu.
– Att bli uppmärksammad och få bra kritik från branschen när man gör kristen musik, det betyder jättemycket och ger mig hopp.
Vägen hit har dock varit långt ifrån rak. Den har kantats av såväl vilsenhet som tragiska händelser, men också ett livsförvandlande ja.
Vi backar bandet drygt tio år. En pojke på väg in i tonåren sitter och skriver texter på sitt rum. Skrivandet var ett sätt för Abenezer att hantera en skakig familjesituation och ett utanförskap bland vänner. Medan kompisarna mest snackade och skämtade om ytliga grejer ville han söka något djupare.
– Det blev nästan som att jag pratade med mitt block. Jag skrev ner mina känslor och frågor som poesi och rap och det kändes som att blocket lyssnade.
Länge höll han texterna hemliga och visade ingen annan.
– Jag tror det kom från en rädsla. Det jag skrev blev så personligt, så om jag la det i någon annans händer kunde de förstöra det eller döda drömmen. Det var skyddat när det bara var hos mig. 
2021 tog Abenezer studenten, men det var inga lyckliga dagar för honom. I stället präglades livet av flera omskakande händelser. Hans föräldrar höll på att skilja sig och samtidigt blev en vän till honom skjuten.
– En fin kille som hamnade väldigt snett och från ingenstans blev involverad i saker han inte skulle. Det skakade om mig ordentligt och fick mig att ställa frågor kring varför jag är kvar, men inte min kompis.
Insikten att det kunde ha varit han som dog, födde också en tacksamhet. Och en känsla av att det måste finnas något mer i livet. Under uppväxten gick familjen i kyrkan, men under ungdomsåren försvann den kontakten. Nu, i sökandet efter livets mening, valde Abenezer att ge barndomens Jesus en chans. Han började gå i kyrkan, trivdes med det och efter några månader svarade han ja på en frälsningsinbjudan.
– Det bara forsade ner genom mig och jag insåg att Gud hade varit med mig och beskyddat mig hela tiden. Det var inget svårt ja, och efter det har jag aldrig vacklat i min tro på att det är han som gäller.
Församlingen har blivit som en familj för honom, ett hem han är med och bygger och där han får träffa andra kristna i sin egen ålder som han kan relatera till.
– Jag känner mig nästan utvald av Gud. Jag ser fortfarande vänner som hamnar snett och här står jag och har det så bra. Det känns som att det ösregnar och alla blir dyngsura, men jag har inte en enda droppe på mig för jag har någon som beskyddar mig.
Ett år efter studenten bestämde han sig för att gå på bibelskola i Stockholm.
– Jag skalade bort allt annat och fokuserade helt på Jesus. Det gav mig en sådan tillfredsställelse och jag insåg att han är mer än nog för mig.
Mötet med Jesus blev det som fick honom att våga komma ut med sin musik och låta andra ta del av den.
– Jag började skriva texter som var så rotade i sanning att de var ett med mig. Det finns ingen skiljelinje mellan mig och min musik – jag kan stå för den fullt ut.
Abenezer vill bredda bilden av rapmusik och komma bort ifrån att låtarna bara handlar om allt dåligt och fel, utan att visa på en lösning.
– Det är ett löfte jag har gett mig själv; mina texter ska dels hjälpa människor att relatera och identifiera vad de går igenom, men sen ska de också peka på något som ofta saknas i samhället – hopp och tro.
Texten har alltid varit central för honom. När han känner att han har något på hjärtat han vill formulera till en låt, sätter han sig först själv och skriver, för att sedan gå till studion och be om Guds vägledning i skapandet.
– Jag vill verkligen att Gud ska nå människor genom mina låtar. Jag vet hur mycket musik påverkade mig när jag växte upp, så jag vill inte ta lätt på det. Eftersom jag gör kristen musik representerar jag på ett sätt Gud och jag vill att han ska få tala genom mig.
– Sen ska det såklart låta bra också, tillägger han med ett stort leende.
Under året på bibelskolan kom Abenezer i kontakt med förlaget David Media. De hade lyssnat på hans musik och ville gärna träffa honom. Vetskapen om att musikbranschen kan vara tuff gjorde honom först lite tveksam, men när han väl träffade förlaget och förstod att det var kristna människor som hade en längtan efter att satsa på kristen rap och R&B, sa han ja till att samarbeta.
Det tog några år innan alla bitar föll på plats.
– Det tror jag var Guds vilja, för 2025 slogs David Media ihop med ett bolag i USA som heter Gotee. Det öppnade möjligheten för mig att nu släppa min musik både till den svenska och den amerikanska marknaden.
I mars kom hans första album, In dew time, ut. Natten innan releasen låg han vaken med tårar i ögonen och tänkte på att pojken som satt i sitt tonårsrum och skrev sina första texter i hemlighet, nu fick möjlighet att sprida sin musik – ett material han kan stå fullt ut för.
Abenezer lever sin dröm och tycker det är viktigt att vara här och nu. Samtidigt ser han framåt, längtar efter att dela med sig av fler låtar och någon gång anordna en festival i Sverige.
– Jag har ett hjärta för ungdomar och vet hur farliga tonåren är, hur mycket som drar i dem. Därför vill jag kunna erbjuda något som leder åt rätt håll.
Den i grunden blyga och tillbakadragna killen är kluven till kändisskapet. Han tycker det känns jobbigt när kompisarna spelar upp hans låtar i bilen, men vill samtidigt att hans musik ska bli känd och spridd.
– Jag vill vara genomskinlig: att man kanske först ser mig, men i slutändan ser Jesus.
