Går vetenskap och tro ihop?

Marie Larsson reder ut varför tanken om att kristen tro och vetenskap inte går att kombinera är en seglivad myt.

»Så du tror på Gud? Själv tror jag på vetenskapen.« Har du fått den typen av respons någon gång när du har berättat att du är kristen? Hur kommer det sig egentligen att så många svenskar går runt och tror att gudstro och vetenskap skulle vara oförenliga och att man måste välja? År 2022 lever många i Sverige fortfarande kvar med myten om att dessa två står i konflikt med varandra, en myt som har rötter ända tillbaka till upplysningstiden.

Många vetenskapshistoriker menar att själva föreställningen om naturens lagbundenhet hämtades från kristen teologi och utgjorde under tidig medeltid en viktig grund till det som skulle komma att utvecklas till modern vetenskap. Kepler och Newton, som båda har betytt mycket för den moderna vetenskapens framväxt, var båda starkt troende, och de såg naturlagarna som ett Guds verk. Under upplysningstiden började dock vetenskapliga förklaringar ersätta det som människor ofta gett religiösa förklaringar, och uppfattningen började spridas att vetenskapen snart skulle komma att knuffa ut Gud ur bilden. År 1896 skrev Andrew Dickson White boken A History of the Warfare of Science with Theology in Christendom vilken kom att få en enorm betydelse för att skapa myten om att kristendomen hade förtryckt vetenskapen genom tiderna. Bilden av rationalitet och vetenskap i kontrast till kristen tro etsade sig även fast i svensk kultur så småningom, bland annat genom Ingemar Hedenius bok Tro och vetande som publicerades 1949.

Lyckades då det stora upplysningsprojektet, och räcker vetenskapen som förklaringsmodell för människans existentiella frågor? Tveksamt. De olika vetenskapliga metoderna är byggda för att undersöka just regelbundenheter i skapelsen och för att kartlägga fenomen i samhället. Den är alltså inte byggd för att svara på frågor som:

Vad är rätt och fel? Finns det ens en objektiv moral? Vad är meningen med livet? Vad eller vem orsakade universum? Finns det ett objektivt människovärde, och vad skulle det vara grundat i
i så fall? Vad händer när vi dör?

Vetenskapen kan därmed inte svara på den typen av frågor, den ger oss till exempel inte värderingar. Våra värderingar grundar sig i stället i vår världsbild. När hela världen med rätta reagerar på en rysk invasion av Ukraina, görs det inte utifrån vetenskapliga resultat, utan vad vi tror är rätt och fel. Och den nöden som vi känner för människor som befinner sig i kris ska vi värna om. Den säger något viktigt om människan och hur vi ska förstå världen, även om vi inte kan ta spjärn mot vetenskapen på det området. Men den erfarenheten hjälper oss kanske att inse att vi inte kommer ända fram med vetenskapen. Vi behöver alltså världsbilder för att navigera oss fram i de existentiella frågorna och frågor som rör värde.

Men vilken funktion fyller då vetenskapen? Jo, den hjälper oss att svara på viktiga frågor som bland annat Hur är DNA uppbyggt? eller Hur ser människans biologi ut? Att som kristen ägna sig åt forskning och föra vetenskapen framåt är helt i linje med det förvaltaruppdrag som vi kan läsa om redan i Första Moseboken 1. Gud ville att vi skulle uppfylla jorden och lägga den under oss. Därför behövs det många Jesu efterföljare även i den akademiska världen, som ärar Gud genom att fortsätta undersöka och förstå mer av den fantastiska skapelse han har gett oss som gåva att förvalta. Även om vi som är kristna i Sverige behöver navigera oss fram i en akademisk värld som präglas av en sekulär-humanistisk världsbild, behöver vi fortsätta vara med och göra det som är gott genom att bidra med viktig forskning. De stora existentiella frågorna som rör moral, mening och människans ursprung ställs i stället på en metafysisk nivå. Det är på den nivån världsbilder, inte vetenskapliga teorier, kan utgöra förklaringsmodeller. Det är här den kristna världsbilden har visat sin enorma potential och rikedom genom att realistiskt och hoppfullt kasta ljus över den komplexa värld vi lever i. Samtidigt som den tar vetenskapens beskrivningar på allvar ger den svar på tillvarons djupa frågor.

Vi får alltså lov att hålla vetenskapen högt eftersom Gud är sanningens Gud och vi är kallade att välkomna sanning i vilken form den än framträder. Vi kan vila i att Gud har makt att gå utanför de naturlagar han själv har satt upp och genomföra mirakel på de mest oväntade sätt. Det betyder att kärnan i den konflikt som många kan uppleva mellan gudstro och vetenskap inte finns där egentligen. Och Gud är den som ytterst sett kan ge oss svaren på livets största frågor och mätta vår djupaste hunger. »Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord« (Johannesevangeliet 6:68).