Författare: aidooadmin

Varför detta tjat, Gud?

I min dagliga bibelläsningsplan har jag nu kommit till Femte Moseboken och det slår mig hur Gud i kapitel efter kapitel upprepar samma budskap: »Lyssna till Herren din Guds röst och håll fast vid Hans bud«. Det är nästan så jag blir irriterad, »ja, jag fattar, kom till nästa sak«. Men som förälder tjatar jag ofta och påminner min dotter om saker, som »glöm inte borsta tänderna« och »akta ugnen«. Jag upprepar det jag uppfattar som viktigt och angeläget. Kanske är det likadant med Gud?

Jag läser att efter varje förmaning till Israels folk att hålla Guds bud så följer ett löfte om Guds trofasthet och nåd. Jag tror inte att detta ska ses som ett hot, alltså att Guds trofasthet och nåd endast kommer under förbehåll att vi lyssnar till och följer Honom. Gud vill att vi ska hålla Hans bud för att Han vet att vi mår bra av dem. I texten kopplas följsamhet till Guds bud ihop med kärleken till Gud – det är Hans omsorg om människan som ligger bakom Hans bud och att vilja följa dem är att leva i en kärleksfull relation till Gud. Gud påminner folket om den historia de har tillsammans i den 40-åriga vandringen genom öknen, att han alltid har varit trofast emot dem och vill fortsätta den kärleksrelationen.

Lydnad och efterföljelse är inte de mest populära orden i dagens samhälle. Jag tror exempelvis att många i min egen generation är fostrade att vara sin egen gud och att ingen ska sätta sig över en. Men Gud är Gud. Han vill ha den platsen i våra liv, och Hans kärlek och omsorg om oss är oändlig. Vi är Hans barn. Precis som föräldrar tillrättavisar och upprepar saker till sina barn för att de älskar dem, så gör också Gud det mot oss.

Jag tror att vi kristna måste våga ta Guds radikala uppmaningar på allvar – att lyssna till Hans röst och leva i lydnad för det Han talar istället för att främst lyssna på vår egen eller samhällets röst. Först då kan vi i vår rörelse bli den missionsrörelse som är vår vision och längtan. Jag måste ställa om mitt tankesätt från min vilja först till Guds vilja först. Många gånger bjuder jag in Gud till att välsigna det jag håller på med, istället för att lyssna på Honom och låta det leda mina beslut. Kanske talar Gud till dig som en inre förnimmelse, en stilla röst, i bilder eller i bibelläsningen? Kan våra planeringsmöten förändras så att vi lyssnar på Gud först och talar med varandra sedan? Vågar vi ändra riktning för att lyda även om det blir krångligare så?

EFS vill nu jobba mer aktivt med strategi och vision, att vi får tag på Guds vilja för EFS i denna tid – för våra sammanhang i våra före­ningar, i Sverigemissionen och i den internationella missionen. Låt oss inbjuda Gud att sätta agendan för våra visioner och strategier.

Maria Stenman

vice ordförande för EFS riksstyrelse

EFS på reformatorisk Pingst­kon­ferens

»Reformera – reformatorisk mötesplats« var temat för Pingstförsamlingen Uniteds konferens United Open som hölls sista helgen i april. Församlingen, som är på resa i reformationens fotspår, låter både Luther och Rosenius bidra. Konferensen handlade om vad Luthers sju kännetecken på kyrkan betyder för oss i dag. EFS missionsföreståndare Stefan Holmström fick medverka med undervisning om förhållandet mellan allas uppdrag, det allmänna prästadömet, och den särskilda förkunnartjänsten som hos EFS ligger i att vara präst.

– Mest intryck gjorde nattvardsmässan med en underbar sammansmältning av en anpassad kyrklig liturgi och karismatisk kristocentrisk lovsång. Det skulle vi behöva mer av i många EFS-sammanhang, säger Stefan, när han summerar helgen.

Äventyrs­vecka i fjäll­värl­den och i tron

»Det Stora Äventyret« är en lägervecka i Åre fylld av utmaningar. En vecka där dina lungor får fyllas av frisk fjälluft samtidigt som adrenalinet får rusa i kroppen. Även en vecka då din tro utmanas och får växa.

– Den här veckan passar dig som gillar att röra på dig, som gillar fjället och som vill växa i tron. Oavsett om du precis har börjat undersöka vem Jesus är eller om du har vandrat med Honom länge, säger Marie-Louise Nilsson, lägerchef och präst i EFS.

Deltagarna får bland annat kämpa sig ned för Åreskutan och har möjlighet att övernatta i de jämtländska fjällen. Nytt för i år är en valbar inriktning mot keltisk pilgrimsvandring med ett låtskrivarspår.

– Jag ser fram emot att mixa unga vuxna med familjer. Att singlar, nya i tron, gamla i tron och barnfamiljer kan få mötas på äventyr. Och jag vet att gudstjänsterna kommer att vara livsförvandlande, säger Marie-Louise.

»Det Stora Äventyret« sker den 7–12 augusti och sista anmälningsdag är 1 juni: www.detstoraaventyret.se

Gud går inte i pension

Guds hjärta blöder för vårt folk, ja, för alla folk. Tillsammans med honom längtar vi efter att vårt folk ska få lära känna Jesus. Det vore inte svårt att fylla sin sista ledare som missionsföreståndare för EFS enbart med citat från Guds ord som målar Jesu kärlek och Guds längtan. Några exempel bara: Guds rike är nära. Guds son har uppenbarats för att utplåna djävulens verk. Gud vill att alla människor ska bli räddade. Så älskade Gud världen att han utgav sin ende Son. Jag har kommit för att de ska ha liv, liv i överflöd. Åt mig har getts all makt … gå därför ut och gör alla folk till lärjungar. Kristi kärlek lämnar mig inget val … Jag ber er å Kristi vägnar: låt försona er med Gud.

Det är en ära och en kallelse att få vara missionsföreståndare och i sin titel få bära uppdraget från den Store missionsföreståndaren. Han som inte blir trött, inte tappar perspektivet, inte sliter med sin kluvenhet, som inte blir 65 – utan är evigt ung, som alltid lever för att be för oss, aldrig ger upp om oss, aldrig kommer att sluta kalla på oss och vänta på oss. Dessutom vill Han göra oss till redskap för sin kärlek och sitt rike.

Må Gud ge oss en djupare nöd för vårt lands frälsning och samtidigt en djupare glädje över Jesus. Läget är allvarligt, för allt för få finner tro på Kristus och bevaras i sin tro, till evigt liv – men vår drivkraft är den seger Jesus vunnit, det Gudsrike han ger oss, hoppet om hans nya värld. Vi motiveras av den försoning Jesus åstadkommit, som för alltid ger oss tillträde till nåden, hoppet och förvandlingen. Titlar och anställningar har bäst före-datum, men kallelsen och uppdraget består. Tänk att få följa Jesus vidare i livet. Ditt är riket, din är makten och äran.

Frågan bemyndigar och gör skillnad

När jag var 15 år fick jag frågan av en ledare om jag ville bli distriktkontaktsperson för EFS ungdoms missionssatsning, Mission – en livsstil. Trots att jag var osäker på vad uppdraget skulle innebära var det en glädje att bli tillfrågad och jag tackade ja. Det blev en del i att rusta mig för vidgade perspektiv och gav mig lärdomar som betytt mycket i de ledaruppdrag som jag har stått i sedan dess. Frågan som en ledare gav mig som 15-åring blev en möjliggörare för mig. Jag blev medräknad och fick vara med.

Häromåret läste jag en påbyggnadskurs om Martin Luthers teologi och fick möjlighet att reflektera över några av de spår av Luthers teologi som finns i EFS. I Luthers strävan att stärka de kristna lyfte han ofta upp alla kristnas jämlikhet som trossyskon. En jämlikhet som bottnar i dopet. Dopet förenar kristna, där lämnar vi den gamla människan och tar emot gåvan att bli Guds barn. Därför står ingen döpt över någon annan, vi är jämlika, alla är »kungar och präster, ett heligt folk«, som det står i 1 Petrusbrevet 2:9. Luther säger också ödmjukt att som människor är vi även jämlika varandra då vi alla står under synden.

För mig har EFS alltid strävat efter att låta många människor vara med att bygga och dela uppdraget att främja Kristi rikes tillväxt. Tillsammans har vi, sedan dopet, en kallelse att på Jesu uppdrag vara med att genom handlingar och ord vara bärare av det goda budskapet om Jesu kärlek. För Luther var Guds ord nyckeln till att var och en skulle lära känna Gud bättre och få del av evangeliet. En nyckel som han, utifrån sitt jämlikhetstänkande, inte kunde låta prästerna ha ensamrätt till. Alla skulle ges möjlighet att få läsa Bibeln på sitt språk så att de kunde ta till sig evangeliet och låta det påverka livet. Därför blev det viktigt för Luther att verka för att alla barn skulle få gå i skolan, att alla skulle kunna läsa Bibeln på sitt modersmål och att predikan skulle ske på ett språk som folket förstod.

Så gick historien och Svenska kyrkan blev en evangelisk-luthersk kyrka. EFS växte fram och jag hann bli 15 år och så står där en ledare som bär med sig tron på att oavsett ålder eller utbildning kan man få vara med i uppdraget i Kristi kyrka och växa utifrån där man är. Ledaren bar med sig något av Luthers betoning på att den döpte är myndig att själv vara del i uppdraget, får ta ansvar och har möjlighet att i sitt sammanhang och sin gemenskap läsa och tolka Guds ord utifrån att den är Guds barn.

Nu är det vår tur, du och jag är de möjliggörare som ställer frågan till barn, ungdomar eller andra oavsett ålder – vill du vara med? I Guds (och Luthers) ögon är alla döpta myndiga att vara med i Guds kyrka och förmedla det goda budskapet med ord och handlingar. Vem vet, kanske din fråga är med och gör att EFS får en ny distriktsföreståndare en dag.

Kristoffer Hedman,

distriktsföreståndare EFS Västerbotten

Vem är egentligen missionär?

Jag går längs gågatan i Ängelholm en gråmulen januaridag 2014 och det ringer i min mobiltelefon. När jag svarar hörs Erik Johansson, EFS missionssekreterare, i andra änden. Vad vill han mig? »Vill du och din fru följa med oss till Tanzania och passa missionärsbarnen på EFS missionärsretreat?«

Vi tackade ja och någon tid senare befinner vi oss i Bagamoyo, Tanzania, och ansvarar för barnen medan de vuxna har sina samlingar, som består av allt från att samtala om deras arbets- och livssituation till att ha bibelstudier. På barnsamlingarna leker vi, pysslar och har våra egna andakter.

Erik verkade nöjd med vår insats då frågan har återkommit och för bara några veckor sedan återvände vi hem efter vår femte missionärsretreat. Vilka erfarenheter dessa resor har gett mig och min fru Johanna. Vi har fått en ingång och förståelse för vad det innebär att vara utlandsmissionär, men också fått oss att fundera kring vår kallelse och vad det är att vara missionär. Är vi kallade att följa i dessa människors fotspår? Och vad innebär det egentligen att vara missionär? Är inte vi alla missionärer där vi är?

Vissa av oss har en särskild kallelse att flytta till någon avlägsen och främmande plats, men detta är verkligen inte för alla. Vi lever i ett land där behovet av missionärer är oändligt. För att citera den tidigare EFS-missionären, tillika numera SVT:s »Rebellkirurgen« Erik Erichsen, som, utifrån sina år i Etiopien, har sagt: »här har vi en materiell nöd, men den andliga nöden i Sverige är större än den andliga nöden här«. Jämförelsen står mellan den materiella nöden i Etiopien, där det går fyra läkare per 100 000 invånare, och den andliga nöden i Sverige i dag. Sverige, landet som har allt, eller?

Människor hungrar, men vet inte efter vad. De försöker fylla sina liv med allt möjligt för att stilla denna hunger utan att det hjälper. Vi vet däremot vad som mättar. Svaret på deras hunger är Jesus Kristus. Jesus säger själv i Johannesevangeliets sjätte kapitel: »Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.«

Detta är allas våran kallelse, att sprida det glada budskapet om Jesus Kristus. Han som kom för att göra oss mätta. Vi är alla missionärer, du och jag, precis där vi befinner oss. En dag kanske du svarar på en särskild kallelse för en särskild plats. Oavsett om den dagen kommer eller inte så är du en missionär där du är just nu. Du är kallad, du är en Jesus­ambassadör, du är en missionär. Glöm inte det.

Jonatan Janerheim,

Salts riksstyrelse

Sommarläger på Mobacken för alla konstellationer

I sommar är det premiär för nya »Tillsammansläger Mobacken« som hålls utanför Skellefteå den 29 juni – 1 juli.

– Det är ett helt nytt läger. Vi har haft ett liknande tidigare, riktat till familjer, men i år vill vi vidga det för att få in alla generationer och konstellationer. Vi hoppas även få med fler nya svenskar och utlandsfödda än vad vi fått med tidigare, säger lägerchef Sara Sandström.

Lägergården Mobacken ligger precis utanför stan med nära till Skellefteälven och har skogen runt knuten. Det kommer finnas möjlighet att bo i rum, husvagn eller tält. Temat för lägret är »Våga växa«.

– Jag tror att det bästa med lägret är att man får tid tillsammans utan att tänka på massa måsten. Att bara få umgås och komma närmare varandra och närmare Gud, säger Sara.

Anmälan görs på:

www.efsvasterbotten.se

EFS-kansli flyttar till Johannelund

Nu är preliminära datum satta för flytten av EFS-kansli från Prästgatan, Uppsala, där man huserat sedan 2011. Då flyttade man från Kyrkans hus i Uppsala och den här gången går flytten till Johannelunds Teologiska Hög­skolas lokaler i Löten.

– Orsaker till flytten är flera. Dels är vi trångbodda där vi är nu på grund av att vi har många deltidstjänster. Dessutom är köket på Johannelund i dåligt skick, det skulle bli dyrt att renovera. Det öppnar upp för att använda lokalerna på annat sätt, säger Annika W. Gunnarsson, ansvarig för fastighetsfrågor på EFS.

Fördelarna med en flytt så som Annika ser det är att det finns möjligheter att utnyttja Johannelunds lokaler på ett bättre sätt, som att samordna administration och det finns ideologiska fördelar med ett nära samarbete mellan EFS-kansli och Johannelund.

Vilken är den största utmaningen med flytten?

– Det är en världslig sak men parkeringsplatser, haha. Även att gå igenom och flytta pärmar samt arkivmaterial tar mer tid än man tror, säger Annika.

Planeringen av ombyggnation av de nya lokalerna pågår för fullt och den 10–13 november i år är tanken att flyttlasset ska köras. Ideella krafter är välkomna att hjälpa till meddelar Annika.

Gilla EFS på Facebook!

EFS har historiskt sett alltid nått ut på en rad olika sätt – genom gudstjänster, böcker, tidskrifter och tevesändningar. En plattform som blir allt viktigare är sociala medier.

Därför satsar EFS på att nå fler via dessa kanaler:

– Nyligen nådde vi över 2 000 följare på Facebook. Det är bra, men vi borde kunna ha ännu fler. En bred plattform möjliggör att nå ut med artiklar från Budbäraren eller en inbjudan till årskonferensen till en större publik, säger Joel, ansvarig för sociala medier på EFS rikskansli.

Särskilt genomslag har satsningarna på rörligt material fått. Stor spridning fick exempelvis Andreas Lundströms presentationsvideo om EFS, inför Svenska kyrkans rikskollekt, med över 5 000 visningar. EFS-prästen Lotta Okkonens uppmaning att stödja hungerstrejkande EFS-medlemmen Hamid Aryans manifestation för konvertiter i Sverige sågs hela 29 000 gånger.

– Genom att följa EFS i sociala medier och dela, kommentera och sprida innehållet möjliggör vi tillsammans att EFS når nya människor och det glada budskapet får längre räckvidd, säger Joel.

Du hittar oss på:

Facebook: facebook.com/efsnu och facebook.com/saltiefs

Instagram:  @efsnu och @saltiefs

Twitter: @efsnu och @saltiefs

Webb:  efs.nu och salt.efs.nu och budbararen.nu

Dela gemenskapen  med oss och använd våra officiella hashtags: #efsnu #saltiefs  #budbäraren

Luthersk missionsteologi – målet är Guds rike

Denna typ av omdömen har funnits bland tidigare generationer av missionsvetare. En bakgrund till detta var antagligen att de utgick från sina egna definitioner av mission: mission som organiserade missionssatsningar in i
andra geografiska områden. Inget av detta, vare sig organisation av mission eller överskridande av geografiska gränser, gick att finna hos Luther.

Först under 1900-talet började denna bild av Luther och missionen att brytas upp, och man upptäckte att Luther hade mer att säga om mission än vad man tidigare trott. Det är visserligen sant att Luther inte organiserade några missionsresor till andra länder. Det är heller inte konstigt om man tänker på att han levde och verkade i ett furstedöme mitt i ett kristet kejsardöme där han var bannlyst av kyrkan och förklarad fredlös av kejsaren. Dessutom var detta en tid där en resa till ett område med onådda folk var ett ofantligt mycket mer komplicerat företag än i dag.

Det som forskare under 1900-talet upptäckt är att det finns en hel del missionsteologi hos Luther, inte minst hos honom som bibelkommentator och predikant. Han hämtar sitt missionsmaterial från Bibeln, där bland annat den första kristna kyrkans växt och Apostlagärningarna är viktiga för honom, och fogar samman det med sina teologiska betoningar där förkunnelsen av Guds gåva, evangelium, står i centrum.

Några tankar om mission hos Luther har relevans också i dag:

1) Det är allas uppdrag att vara missionärer. Även om de som kallats till att vara predikanter har ett särskilt uppdrag att sprida evangeliet är det hela gudsfolkets uppgift. Här har vi det allmänna prästadömet än en gång.

2) Vi ska utbilda oss så att vi kan vara missionärer där vi hamnar. Luther argumenterade – i samband med att han försökte påverka furstarna att satsa medel på skolgång för att alla barn skulle lära sig läsa – för att unga skulle lära sig flera främmande språk. Varför? De skulle då rustas för att kunna sprida evangelium till andra. Kanske kan principen bakom vara en utmaning till alla kristna (inte endast unga) i dag? Vad behöver vi studera/lära oss/utvecklas i för att lättare kunna vara Kristi vittnen? För många kan det kanske handla om att gå en bibelskola – så att man får grepp om trons innehåll. För en del kan röra sig om att, som Luther tänkte, lära sig ett nytt språk. Eller kanske en ny hobby som för oss i kontakt med människor som vi kan lära känna. Här gäller helig fantasi för evangeliets skull. Den största utmaningen för oss är till sist att se hela våra liv i missionens tjänst oavsett vad vi sysslar med.

3) Gud är genom skapelsen verksam i alla folk och i de ordningar som råder bland dem. Därför ska de som sprider budskapet vara mycket återhållsamma med att införa sina egna seder och ordningar i de samhällen och kulturer de möter. Det är evangelium som mottagaren ska ta emot, inte ett helt kulturpaket. Här finns utifrån Luthers tvåregementslära (som skiljer på kyrkans och samhällets uppdrag) intressant nog en motkraft till den kulturimperialism som finns som en ständig fara för all mission – en fara som västerländsk mission genom tiderna inte alltid tagit på allvar.

4) Missionen är Guds mission. Det är han som råder över den och vi vet inte hur individer och folk kan komma att öppna sig för evangelium. I förlängningen av detta finns en förmaning till ödmjukhet inför våra egna missionsplaner som kyrkor och missionsorganisationer. Kanske behöver vi planera in en beredskap för oförutsedda öppningar för evangelium som kan dyka upp?

5) Mission är att vittna, både i ord och i handling. Hos Luther, liksom i Bibeln, finner vi ingen strikt uppdelning mellan evangelisation (ord) och diakoni (handling) som vi ofta har gjort i vår tid. En av de första utsedda diakonerna, Stefanos, predikade utan att tveka i Apostlagärningarna 7. När ord och handling finns i kombination blir budskapet om Kristus som tydligast.

6) Målet för missionen är att Guds rike till sist ska upprättas. Detta är historiens slutmål som alla kristna är kallade att vara delaktiga i. Inte illa att få vara en liten länk i Guds stora plan. Det ger perspektiv åt våra liv.