Bibelord

Uppenbarelseboken 3:20

Advent är för det första överraskande historiska nyheter om det som redan har hänt, nämligen Guds ankomst till vår värld genom barnet i Betlehem.

Advent är också överraskande goda nyheter om det som Gud gör i vår värld just nu. Låt mig bara lyfta ett exempel. Medan du läser denna artikel befrias flickor, pojkar och kvinnor från slaveri och utnyttjande världen över. Till exempel gör organisationen International Justice Mission ett fantastiskt arbete där välutbildade advokater i land efter land ställer personer som utnyttjar andra människor på olika sätt, inför rätta. Det finns hopp i mörkret! 

För det tredje så är advent överraskande goda nyheter om det som Gud kommer att göra i framtiden. Som jag har förstått Bibelns undervisning om framtiden, så visar den att Han som en gång kom som ett värnlöst barn ska komma ännu en gång för att återställa vår vacklande planet till sin ursprungliga harmoni. Vår älskade jord, som i varje sekund våndas och svettas under klimatförändringar och fruktansvärda motsättningar mellan länder och folkgrupper, ska en dag stråla likt ett upprättat paradis. Fram till den dagen söker Gud intensivt din och min vänskap. 

Uppenbarelseboken 3:20 berättar målande för oss om innebörden av advent och vad som ständigt genom alla tidsåldrar ligger på Guds hjärta, nämligen: »Se, jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar dörren, ska jag gå in till honom och äta med honom, och han med mig.«

Advent med sina härliga ljusa psalmer, med sina tända ljus och sitt glada budskap, kommer till oss mitt i livets strid. Som i Psalm 109: »Det susar genom livets strid, en fläkt av himmelrikets frid.« Varje människa har sin strid. Du har din strid, och jag har min. Det är inte enkelt att vara människa. Men lyssna… bli stilla… »Det susar genom livets strid.« 

Någon kommer! Någon är på väg! Just nu, och till dig. Det finns någon som aldrig glömmer att du finns och som intensivt söker din vänskap. 

Anders Piltz skriver: »Dagarna i almanackan är inte en hjärtskärande påminnelse om att allt försvinner. Han som skall komma tillbaka och fullborda allt, är på väg. Tiden går alltså inte mot tomheten utan mot fullheten.«