Stjärnorna leder inte hem

Astrologin har fått ett uppsving bland nyandliga sökare – men varför? Johannelunds alumn Tilda Henningsson djupdyker i en aktuell trend.

Människan är en följare till sin natur. Skapad att likna och ledas av någon. Den som är följare i sitt väsen omvandlas till sökare, när det hon följer tappas bort. Alltsedan människan slutade följa Gud har hon varit en rastlös sökare. 

Idag är Sverige fullt av, inte sällan självutnämnda, »sökare«. Det är en titel som låter mjukare än »ateist«, är lättare att förstå än »agnostiker« och det klingar hoppfullt om att man åtminstone är på väg någonstans. Frågan är bara vart.

Den svenska artisten Miss Li sätter ord på tendensen i en av sina hitlåtar. Efter att ha letat överallt, i kändislivet, i flaskan och i Bibeln så kan hon »bara inte hitta den: instruktionsboken«. Märk väl att Miss Li aktivt letade efter »livets instruktionsbok«, läste igenom Bibeln, men ändå inte hittade vad hon sökte.

Min spaning är att när sökare har letat och inte funnit vad de letade efter, beror det inte nödvändigtvis på att de inte hittade vad de sökte efter. Jag tror snarare att de helt enkelt inte gillade vad de fann. Då letar de sig vidare, i jakt på något som matchar krysset i tankekartan lite bättre.

Astrologi, horoskop och liknande tankegångar matchar många västerländska sökares kryss på kartan idag. Det ser ut som det man längtar efter och söker. Där finns ett system, tydliga och tillfredsställande svar, en öppenhet för något som är större än människan och kanske framför allt – självbestämmanderätt som sörjer för kontrollbehovet.

I alla tider har människan skådat himlavalvet och förundrats över det hon sett. Astrologi i sin mest ursprungliga form, att observera himlakropparnas rörelser, anteckna kontinuerliga mönster och dra paralleller till samtida händelser på jorden, är en antik färdighet. Men sedan solen placerades i centrum av mänsklighetens världsbild och astronomi blev en konkurrerande vetenskap, har intresset för astrologisk stjärntydning varierat. 

Någon slags väckelse i modern tid skedde kanske då den populära astrologen Linda Goodmans bok om våra »soltecken« blev en bästsäljare på 60-talet. De personlighetsdrag, som dagens populära horoskop innehåller, är till stor del baserade på Goodmans humoristiska beskrivning av typiska egenskaper hos människor födda i »zodiakens tecken« – våra stjärntecken.

För en gång skull är kyrkan och vetenskapen överens i sin kritik mot något. Astrologin gör stora utlåtanden, men saknar underbyggda fakta. Skeptiker sliter sitt hår. Sekulariseringen i väst borde ha lett till en ökad tilltro till vetenskapen. Istället ökar nyandligheten. Vad letar den sekulariserade sökaren egentligen efter?

»Det verkar så lätt för dem som hittat hem, som funnit lösningen, men jag kan bara inte hitta den«, sjunger Miss Li. Kan man missa det man sökt efter i hela sitt liv, trots att man haft det mitt framför ögonen?

Ja, om det man har framför ögonen inte liknar det man tror sig vilja ha. Berättelsen om den förlorade sonen är ett exempel på detta, att i rastlöshet lämna sitt hem för att sedan upptäcka att man redan hade funnit det man gav sig av för att söka.

Även om Miss Li, såvitt jag vet, inte har något med astrologi att göra, så får hennes textrader ändå representera det jag tror förenar många sökare som lockas av astrologi idag. Nämligen att ett rastlöst sökande blir fruktlöst, eftersom man ändå inte känner igen ett hem när man ser det.

Total överlåtelse till en allsmäktig Gud ser inte ut som det »hem« dagens individualistiska sökare har i åtanke. Istället stämmer astrologins attraktiva marknad bättre överens med västvärldens föreställning om en självförverkligande hemvist. Det spelar ingen roll huruvida man tror, tvivlar eller får vetenskapliga bevis. Astrologins individanpassade utbud tillåter individen att ankra sig fast så länge hon får ut det hon vill av det. Lägg till ett kapitalistiskt konsumtionssamhälle med fräscha influencers som marknadsför kristaller med löften om allt från ekonomisk välgång till graviditet, så har vi ett oemotståndligt recept på lycka.

Kyrkan har svårt att mäta sig med denna fräscha attraktionskraft. Men den kristne Guden gör något som astrologins opersonliga universum aldrig kan åstadkomma. Gud söker upp sökare, av kärlek till dem. Han letar och kallar på dem som kanske inte ens insett att de är vilse.

Det finns en berättelse om några österländska sökare, vilka vägleds hem till sin Herre genom att tyda och följa stjärnornas placering. Jag hoppas att också nutida västerländska sökare ska få överrumplas av samma oemotståndligt lysande syn mitt i sitt sökande, så att de inte lockas att söka vidare. Att de som söker istället skall finna, att det enbart är genom att bli följare till fridens furste, som den rastlöse sökaren kan hitta hem och få ro.