Jag vill vara ett träd«. Tanken släpper mig inte. På sistone har jag stött på rötter och träffat på ett träd. Ständigt träder det fram – trädet i den första psaltarpsalmen.
Psalmen målar upp kontrasten mellan den rättfärdige och den ogudaktige. Kanske får den skarpa uppdelningen oss först att rygga tillbaka – men visst finns där visdom!
Lycklig den som »inte går till de gudlösa för råd, står på syndares väg eller sitter bland hånfulla föraktare« (Svenska Kärnbibeln). Gå, stå, sitta. Är det inte ofta så man travar in på syndens bana? Steg för steg och plötsligt sitter man fast, fast i jorden, som ett träd. Fast besynnerligt nog har man fastnat utan att riktigt ha fäste, ty den som satt fast liknas sedan vid en agn, det torra skalet som blåser bort med vinden när man skiljer den från vetet.
Den rättfärdige som begrundar Herrens undervisning dag och natt liknas i stället vid ett träd planterat vid en porlande bäck. Rotat och bärandes frukt i rätt tid och med blad som aldrig vissnar. Ett sådant träd vill jag vara. Men går det i en värld som synes så vissen, fruktansvärd och rotlös? Där det kryllar av gudlösa råd, där syndens väg synes väl upptrampad och där inte heller aktade aktar sig för det hånfulla föraktets säte. I denna värld vars synd även jag har del i – går det att plantera sig där som ett sådant träd?
Det synes sannerligen svårt, det producerar prestationspress – men detta träd planterar sig inte utan planteras. Vår trädgårdsmästare är Herren. Han som är planterar, ansar och beskär. Dessutom betyder det hebreiska ordet här »omplantera« snarare än »så«. Så även om vi felplanterat oss är det inte kört. Gud kan omplantera oss till den porlande bäcken åter. Om vi låter oss planteras.
Ja, visst gör det ont att rotas upp. Men vad tjänar rötter till om de inte rotar en på riktigt? Om även de likt agnar flagnar när vinden viner. I stället får vi ympas in i den sanna vinstocken, Kristus. Växa in i de heligas rotsystem som förser med fäste och föda, i ett livets träd i en dödens värld. Ge gudlösa råd och syndare en väg till nåd.
Psalmen målar upp kontrasten mellan den rättfärdige och den ogudaktige. Kanske får det skarpa ljuset som orden kastar över våra liv oss först att rygga tillbaka – men visst finns här evangeliets sken! Här framställs den frodiga välsignelsen vi får del i när vi låter oss rotas upp och rotas om av Gud.
På sistone har jag stött och blött, funderat på ett träd. Ständigt begrundat, dag och natt, borrandes djupare. Tanken har rotat sig fast i mig: »Jag vill vara ett träd«.
