Klockan var kvart i tio och jag såg ut över en folkmassa som hukade under paraplyer utanför Dalvikskyrkan. På bröllop betyder några regndroppar tur – jag tänkte att det även borde gälla återinvigning av en kyrka?

Det var natten till första augusti 2020 som hela kyrkan blev rökfylld, till följd av ett kylskåp som började brinna. All inredning och alla ytskikt fick rivas ut, och endast bärande väggar, stengolvet och altarväggen återstod. Men nu skulle vi få fira gudstjänst där igen.

Allt var inte klart – däribland elen till kyrkklockan. Gudstjänsten började därför utomhus med att Dalvikskyrkans präst Martin Fredh fick gudstjänstdeltagarna att gemensamt låta som en kyrkklocka. Biskop Fredrik Modéus välsignade byggnaden och till slut tågade alla in i kyrkan under psalmen O, hur saligt att få vandra för att fortsätta festmässan. 

Allt i kyrkorummet är nytt – såväl kyrkbänkar som piano och orgel. Ambo och altare har tillverkats av Lasse Wallin, en av föreningens medlemmar. I mässan välsignade och bad biskopen tillsammans med olika församlingsmedlemmar för kyrkorummet, och för möblerna och de funktioner de står för.

Söndagsskolan fick besök av trollkonstnären »Mr Goran«. I det lilla kaos som uppstod när femtio barn och ett tiotal vuxna skulle ta av sig skorna, fick de också en chans att se den nya planlösningen på nedervåningen. »Oj här var det förändrat – men vad fint det har blivit!« utropade någon, och flera höll med. Många ideella timmar har gått åt att färdigställa byggnaden efter att hantverkarna lämnat. 

När söndagsskolan och församlingen avslutade gudstjänsten tillsammans i nattvarden, satte sig de vuxna till bords för lunch med etiopiska smaker. Livligare var det en våning ner, med hamburgare på menyn och många som ville upptäcka de nygamla lokalerna. Ballongdjur, barnteater och godisregn lockade även många dalviksbor att titta in i kyrkan, som mest varit en stor byggarbetsplats de senaste två åren.

 

Kökspersonalen var nöjda med dagen. »Det var ett bra flöde på allt, det gick så smidigt, och alla var så nöjda«, konstaterade de. Själv slogs jag av tanken på alla timmar arbete – vid spisar med puttrande pepparsås och vid vändor till Ikea – som gjorde att vi kunde servera lunch. 

När människor började droppa av, kom nya för att delta i kvällsandakten. Under andakten såg jag tre pojkar som fick sin chans att upptäcka kyrkorummet, nu när det var mindre folk samlade. Den yngsta kröp upp i de färgglada fönstret, som finns kvar från ursprungskyrkan men fräschats upp. Solljuset skapade färggranna mönster genom fönstret, och de såg ut att njuta. När sista sången på kvällsandakten tystnat, andades en av föreningens aktiva ut och sammanfattade: »Det var mycket förberedelser – men det blev en bra dag«. 

• Della
• Twittra