När Jesus kallade sina lärjungar att följa honom visste de inte vem han var eller vad det skulle innebära. Korset, uppståndelsen, himmelsfärden och pingstens andeutgjutelse var sådant som låg i framtiden. Många olika teorier florerade gällande vem denne predikant från Nasaret var. Vem skulle de blivande lärjungarna lyssna på? Vad skulle de tro? Så många frågor vars svar ännu var höljda i dunkel. De kunde bara ana. Ändå väljer de att lämna allt och följa honom. Varför?

Jag föreställer mig att det var med Jesus på samma vis som det är med alla nära relationer. Det är alltid en risk att överlåta sig i en relation i och med att vi inte vet, inte ser, allt. Ja, vi kan bli svikna, ja, personen kanske inte är den man trodde att den var, ja, våra föreställningar kan komma på skam, ja, vi själva kan komma att ändras. Men dragningskraften hos denne Jesus… Så, man måste bara välja. Hänge sig. Stå fast. Stå ut. Stå kvar. 

Kanske hade det varit enklare om lärjungarna ombetts betala för en tre års lärjungaskola, eller sponsra en kampanj. Det enda de hade förlorat om det blev fel hade varit tid och pengar. Men i relationer är det något annat. Det gäller dig. Davids ord i Psalm 40 fångar det: »Brännoffer och syndoffer begär du inte. Därför säger jag: ’Jag är här’.«  

Och är det inte det som är det vackra i både tro och kärlek? Att vi blir så väldigt sårbara när vi ger oss själva utan att riktigt veta vad det kommer att innebära. Ofta tänker jag på det svar Mose fick då han mötte Herren i öknen (2 Mos 3:12) och undrade hur han skulle kunna möta Farao. »Detta är tecknet« sa Gud. »När du fört folket ut ur Egypten skall ni hålla gudstjänst på detta berg«. Med andra ord behövde Mose lika fullt kasta sig ut i ovissheten, ta sig tillbaka till Egypten, möta Farao, organisera uttåget, undfly den efterföljande hären och leda ett knotande folk genom öknen innan det tecken han utlovats uppfylldes. 

När vi likt apostlarna kallas att vara vittnen kanske det inte bara handlar om att dela information om de goda nyheterna, utan också om att visa att det går att leva sårbart. Att man kan hänge sig utan att i förväg veta allt. Älska med risk att bli sårad. Överlämna sig utan att förstå vart det kommer leda. Gå utan att se vägen. 

I Guds tid fick lärjungarna se Jesus som uppstånden. I Guds tid fick Mose fira gudstjänst på berget. I Guds tid kommer vi få se honom ansikte mot ansikte. 

Så kom, låt oss tro och gå med Honom.

• Della
• Twittra