Du prästvigdes år 2000 och gick in i tjänst som biskop 2023. Har du sett ett ökat intresse för kyrkan under den tiden?
– Ja, i år har vi fördubblat antalet konfirmander jämfört med året innan, och det ser ut som att de siffrorna kommer hålla i sig till nästa år också. Det finns absolut ett ökat intresse. Vi ser också att förhållandet mellan inträden och utträden har jämnats ut något – färre lämnar kyrkan och allt fler väljer att gå in. Vi märker, precis som det har talats om, att unga vuxna kommer till kyrkan – inte minst unga vuxna män.
Har du någon reflektion över varför?
– Det är spekulationer, men jag tror det beror på: Det nuvarande politiska världs-läget och miljökrisen, en ökad psykisk ohälsa, med en stor del av unga vuxna som säger att livet är meningslöst, och värderingsförändringar som påverkar hur man förhåller sig till kristen tro. Även det faktum att unga i dag lever en stor del av sitt sociala liv på nätet. Den internationella miljön ger influenser och man upptäcker att det finns en stor kristen diskussion kring livets mening. Lär vi barn och unga att be, kan vi till viss del skydda dem från psykisk ohälsa. Jag tror bön motverkar det.
Gotland är en ö med enorm turism på somrarna och en mindre bofast befolkning under resten av året. Hur påverkar det kyrkans arbete?
– Under stora delar av året är kyrkan lik många andra delar av Sverige: en urbaniserad glesbygd med kyrkor som ligger tätt. Mellan maj och september kommer närmare 900 000 turister till ön. Det är en grupp som vi naturligtvis påverkas i hög grad av, men som vi behöver utveckla ett arbete som är mer riktat mot. Väldigt många av dessa besöker domkyrkan och andra kyrkor. Här har vi både en möjlighet och en utmaning gällande pastoral omsorg om dessa människor.
Hur används kyrkorna under turistsäsongen, som det ser ut nu?
I dagsläget används kyrkorna som resurser av turistnäringen, men vi är inte en medaktör i detta. Vi behöver utforma både gudstjänster, föredrag och andra aktiviteter som direkt riktar sig till turisterna – till exempel skulle vi kunna ha Alpha-grupper i de större turistorterna på ön. Det finns ett behov av att bli mycket tydligare i förkunnelsen – att arbeta mer missionerande helt enkelt. Jag skulle gärna se ett samarbete med EFS kring detta, då jag vet att de diskuterar och har inrättat olika typer av missionstjänster.
Kan turismen öppna möjligheter för kyrkan att möta människor som inte har haft kontakt med den kristna tron tidigare, tror du?
– I och med att kyrkorna är turistmål kommer människor in i kyrkorummen på ett sätt som de inte vanligtvis gör, det är en möjlighet att nå de människorna. Alla har ytterst ett behov av att bli sedda, hörda och att nå en relation till Gud, och väldigt många människor är sökande. Det gäller att visa att kyrkan har någonting fantastiskt att erbjuda. Det främsta arbetet blir att ha fler levande församlingar som står öppna för att välkomna. Ju mer levande våra församlingar blir, desto lättare blir det att upptäcka det kristna livet.
SKUT är en del av Visby stift. Berätta lite om den verksamheten.
– Svenska kyrkan i utlandet finns i hela världen. Vi har framförallt församlingar i Europa, men även i Asien, Australien, Nord- och Sydamerika. Vi bedriver verksamhet i Mellanöstern och Nordafrika, där vi har en präst som är placerad i Aten. På flera ställen i världen bor många svenskar, bara i Florida bor det till exempel på hel- eller deltid ungefär 40 000. När jag är ute och reser och besöker de här församlingarna är det glädjefyllt att se hur starka de är.
En del av de gudstjänstfirande församlingarna är betydligt större än en genomsnittlig församling i Sverige. Vi ser att många svenskar hittar ett kristet liv när de är utomlands. Då kommer man in i kyrkan med ett lite annat perspektiv – här finns ett svenskt »community« – och så upptäcker man att det finns ett andligt liv som man inte riktigt var medveten om att man hade behov av.
Vad ger dig mest hopp när du ser på Svenska kyrkans framtid?
– När människor börjar hitta ett eget andligt liv och får en egen relation till Jesus och kyrkan – det ser jag som hoppfullt! Jag har också sett hur bönen kan påverka. På några platser där man inte haft regelbundna gudstjänster har människor börjat be – och det har till exempel resulterat i kvällsgudstjänst varje söndag eller helgmålsbön varje lördag. Det gemensamma och enskilda bönelivet är någonting som får konsekvenser och människor får en relation till Jesus. Det är målet, och det är väldigt hoppfullt.
