Jag har nyss läst några artiklar i Expressen angående kriget om mineralerna som pågår i Kongo och om fasansfulla övergrepp i dess spår. Människor drabbas av en grymhet bortom ord. Panzisjukhuset nämns och även en pastor som i artiklarnas totala mörker står för en gnutta hopp.

I Sverige fortsätter unga människor att dö i gängkrigen och det känns som om nyheterna om ökad brutalitet duggar allt tätare. I Ukraina pågår när jag skriver detta krig, och oron sprider sig i Europa. 

Jag tänker på vad som händer med ett samhälle utan Gud. Givetvis behövs politiken och dess konkreta åtgärder, men samtidigt tänker jag att inga politiska ideologier i världen kan råda bot på bottenlöst hat. 

Bibeln förklarar hur ondskan är möjlig och presenterar samtidigt en kärlek som kan förändra allt. Det väcker frågor om hur vi berättar om både människans fall och upprättelse, om synd och nåd och om skuld och försoning? Hur talar vi om omvändelsens nödvändighet och om att mörkret i människans inre kan genomstrålas av ljuset ifrån Jesus Kristus?

På EFS senaste styrelsemöte talade vi om mission i både Sverige och internationellt. Vi funderade över varför det är enklare att samla in pengar till humanitär hjälp än till evangelisation. Nu menar jag inte att det ligger en konflikt mellan de båda, utan att ord och handling alltid bör gå hand i hand. Men om vi ser på EFS rötter, så drevs EFS:arna att påverka EFS styrelse att starta internationell mission, just på grund av detta, att det var nödvändigt att människor skulle få höra evangeliet om Jesus. Hjärtan brann för mission, därför att det fanns en tro på evangeliets förvandlande kraft och att Gud kan göra det omöjliga möjligt.

Jag återgår till nyhetsartiklarna och känner mig förtvivlad. Under samma himmel som vi finns enormt lidande, och min övertygelse är att den ende som i grunden kan läka den sargade världen och människan är Kristus.

I mitt eget vardagsrum känns både Kongo och gängvåldet avlägset men jag sitter här med mitt eget hjärta. Jag behöver be för mig själv, för min egen oförmåga att älska, för min blindhet, mina felsteg och min otro.

Gud, var mig nådig i din godhet,
tag bort mina synder i din stora barmhärtighet.
Det är mot dig jag har syndat och gjort det som är ont i dina ögon.
Vänd bort ditt ansikte från mina synder
och befria mig från min skuld.
Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta
och gör mig på nytt frimodig och stark.
Driv inte bort mig från ditt ansikte
och tag inte den helige Ande ifrån mig.
Låt mig åter få glädjas över din frälsning
och hjälp mig att villigt följa dig.

Efter syndabekännelsen följer avlösningen. Jesus förlåter oss synden och ger oss ny kraft till att följa honom. Må vår tro på Guds möjligheter ge oss kraft till handling, i vår vardag likaväl som i det stora övergripande arbetet för fred och försoning.

• Della
• Twittra