Som så många andra årtionden i EFS historia var även 1950-talet innehållsrikt. Det var fortfarande en uppbyggnads- och nyorienteringstid efter andra världskriget. Visserligen hade kriget tagit slut redan 1945, men följderna av krigsåren och viljan att återuppta och vidareutveckla samhället påverkade i hög grad 1950-talet. Det var en period av både tillbakablickande och framåtblickande.
År 1956 fyllde EFS 100 år. Firandet var i huvudsak förlagt till Stockholm och pågick under en hel vecka i början på juni med olika programpunkter de olika dagarna. På onsdagen hölls till exempel ett stort högtidsmöte i Blå Hallen i Stockholms stadshus. Bland de närvarande var kung Gustaf VI Adolf. Torsdagen var den inre missionens dag, fredagen var årsmötesdag och på kvällen hölls en jubileumskonsert i Kungliga tennishallen. Kören bestod vid det tillfället av omkring 600 sångare. Lördagen var yttre missionens och sjömansmissionens dag. Firandet avslutades på söndagen med jubileumsgudstjänst i Kungliga tennishallen.
Men inte bara EFS firade jubileum, även De Ungas Förbund kunde fira. Några år tidigare, år 1952, fyllde förbundet 50 år.
Till EFS hundraårsjubileum utarbetade Allan Hofgren en gedigen jubileumsskrift med titeln Med Gud och hans vänskap. Skriften har formen av så kallad bokfilm och är en guldgruva för var och en som vill få en överblick över EFS första 100 år.
Under 1950-talet genomgick inte minst Stockholm en yttre omdaning som även påverkade EFS arbete i huvudstaden. Den gamla Betlehemskyrkan från mitten av 1800-talet revs 1953 och grunden till en ny – och nuvarande – kyrka med samma namn lades ett par år senare. Med rivningen av gamla Betlehemskyrkan gick en epok i graven, en epok som för EFS del hade direkt knytning till Carl Olof Rosenius.
I mitten av 1950-talet överlämnades en annan för EFS viktig kyrka – Blasieholmskyrkan – till EFS; den hade tidigare ägts och förvaltats av en särskild stiftelse. Denna kyrka kom senare att säljas och rivas och som ett slags ersättning för den byggdes så småningom Hammarbykyrkan.
EFS expedition hade ända från starten funnits i olika lokaler i Stockholm, och i början på 1950-talet förvärvade EFS en fastighet med adress Tegnérgatan 34. Där kom expeditionen att finnas ända tills EFS centrala administration flyttade till Uppsala – men då är det 1980-tal.
Det var inte bara i Sverige som förändringens vindar blåste, också utomlands var det mycket som hände årtiondet efter andra världskrigets slut.
I Indien utvecklades arbetet både vad gäller nya missionsområden och nya arbetsmetoder. År 1949 integrerades EFS mission med den indiska kyrkan genom att EFS till kyrkan överlämnade i stort sett all egendom som missionen ägt. Kyrkan hade visserligen konstituerats redan 1923, men självständigheten var ändå begränsad och fortsatte att vara det i viss mån även efter integrationen, som ändå var ett viktigt steg till en helt självständig indisk kyrka.
I Etiopien invigdes år 1950 en ny kyrka i Addis Abeba. Den fick namnet Mekane Yesus som betyder platsen där Jesus bor, ett namn som senare kom att tas av den självständiga kyrka som konstituerades 1959 och som i dag är känd som Den Etiopiska evangeliska kyrkan Mekane Yesus (EECMY). När den bildades bestod den av totalt ungefär 20 000 medlemmar. EFS medarbetare i Etiopien – framför allt EFS-missionären Manfred Lundgren – var viktiga samtals- och förhandlingspartners i samband med kyrkans bildande.
Också i Tanganyika blåste nya vindar. Den politiska självständighetsrörelse som fanns i landet påverkade också kyrkan, och liksom i Etiopien arbetade EFS mission för att kyrkan skulle bli självständig i förhållande till missionen. År 1959 valdes för första gången den södra synodens – där EFS framför allt var verksamt – ledare av kyrkan själv. Visserligen valdes den svenske missionären John Nilsson till president denna första gång, men efter några år utsågs Juda Kiwovele till president och därmed blev han den förste tanzaniske synodpresidenten.
Under 1950-talet tillkom inte mindre än tre folkhögskolor med anknytning till EFS. Först ut var Hjälmared utanför Alingsås som 1951 grundades som ungdomsgård och 1957 omvandlades till folkhögskola. År 1955 startades Strömbäcks folkhögskola i ett gammalt glasbruk söder om Umeå. Och 1959 tillkom Glimåkra folkhögskola i nordöstra Skåne. Därmed fogades under detta årtionde tre nya skolor till EFS-familjen.
Också för Johannelund var 1950-talet en omdaningsperiod med många diskussioner om skolans framtid och inriktning. Ända fram till 1959 var skolans officiella namn EFS Missionsinstitut, men under många år hade i realiteten antalet elever med inriktning på utlandsmission varit betydligt färre än antalet som gick på skolan för att utbilda sig för tjänst i Sverige. Efter många och långa diskussioner fattade EFS styrelse i maj 1959 beslutet att skolan skulle heta Johannelunds teologiska institut. Samma år fattade styrelsen också beslut om att förlänga predikantutbildningen till fyra år och öppna den för kvinnor. Svenska kyrkan hade ju året innan beslutat om att göra det möjligt för kvinnor att prästvigas.
Kommentar:
På 50-talet är EFS redan en gammal rörelse, som har sett samhället förändras men som i viss mån förmått förnya sig, till exempel vad gäller byggnader. Men Stockholm är än idag en stor missionsutmaning för EFS, särskilt då samarbetskyrkorna i randstadsdelarna är nedlagda, mot EFS vilja. Vad är kallelsen idag?
I Afrika räknade EFS-stödda kyrkor sina medlemmar i några tiotusental. Idag finns stora självständiga kyrkor med miljontals medlemmar. Ett Guds under, men det ger också EFS möjlighet och kallelse att satsa på andra håll, inte minst i muslimskt dominerade områden.
Kyrkan i Indien har inte alls vuxit på samma sätt. En orsak är de många institutionerna. En möjlighet, men även en ekonomisk och strukturell börda. Men främst beror det på den starka hinduiska omgivningen och administrationen, helt annorlunda än den afrikanska myllan.
Folkhögskolorna har varit till stor välsignelse. Där har många vuxit i tro och förutsättningar. Den holistiska inriktningen på skapelsen och människan har hjälpt EFS att bevara en luthersk förståelse av kristen tro, där andligt och mänskligt går hand i hand.
Stefan Holmström, f d missionsföreståndare EFS
MEST KOMMENTERAT
Hallå där Helena Eriksson …
EFS breddar stödet till Östafrika
Tuff verklighet för återvändare i Irak
Växa upp utan att växa bort
Vem är präst – egentligen? Om det allmänna prästadömet