I oktober 2023 stod Joel Nordenberg i en tegelklädd korridor på Gubbängsskolan i Stockholm. En elev ville inte sitta kvar i klassrummet och i egenskap av elevassistent hade Joel precis följt med honom ut när telefonen ringde. Han plockade upp den ur bakfickan på jeansen, men kände inte igen numret och lade tillbaka den. Senare visade det sig vara en person ur produktionen för Idol som försökt få tag på honom flera gånger.
– Jag svarar inte på nummer jag inte känner igen. När hon väl fick tag på mig och jag förstod att de ville att jag skulle söka in till Idol var det en spännande känsla: något var på gång att hända, säger Joel Nordenberg.
Vi har stämt träff på kontoret hos hans manager Azim V Apphia, också kallad Az. Joel sitter mitt emot mig i en stor, svart bomberjacka och mörkgrön keps, vid ett enormt spegelblankt konferensbord med stora fönster ut mot gatan. De som går förbi tittar nyfiket in. Är du ett inbitet idol-fan vet du vem Joel är eftersom han slutade som tvåa i förra årets final. Men att söka sig dit var aldrig en del av planen från början. Han är född och uppvuxen i en »frälsis-familj« där hela tjocka släkten var engagerade i Frälsningsarmén. Alla i familjen höll också på med musik: bland annat är mormor Kai Kjäll-Andersson låtskrivare och pianist (och ett känt namn inom Frälsningsarmén), och morfar var med i musikgruppen Gals and Pals. Joel började på Adolf Fredriks musikklass i mellanstadiet och sjöng i kör varje dag. Men i takt med att han blev äldre kändes klassisk musik allt mer pinsam och sporter som fotboll och thaiboxning lockade istället.
– När jag gick i sjuan skilde sig mina föräldrar. Det var som att en mardröm gick i uppfyllelse. Jag mådde väldigt dåligt och betedde mig därefter. Jag sökte mig till fel umgängeskretsar och ville bli som dem – i dag sitter några i fängelse. Jag hade en tro från söndagsskolan men hade inte förstått att jag kunde ha en personlig relation till Gud. Jag visste vad som var rätt och fel men började pusha mina gränser och blev utåtagerande.
Joel började gå till Hillsong, trots att han levde ett annat liv utanför kyrkan. Han kom ofta sist av alla och satt längst bak med uppfälld huvtröja och lurar i öronen. Sen gick han innan gudstjänsten var slut. Men under coronapandemin när de vanliga gudstjänsterna ersattes med träffar i mindre grupper runt om i Stockholm, fick tron en ny innebörd för Joel. Det var där han träffade Az, sin nuvarande manager.
– Han var en ledare som för första gången såg någonting i mig som ingen hade sett förut. Någon som ville investera i mig och trodde på mig. Jag kunde relatera till honom utan att det blev »cringe«. Tron började bli verklighet.
Az drev företag med många anställda och blev en viktig inspirationskälla för Joel som visade att man kunde vara kristen och samtidigt nå sina drömmar. Under samma period skadade sig Joel under SM i thaiboxning, vilket gjorde att tankarna på musik kom tillbaka. Kanske skulle han våga satsa på den gamla drömmen? Han började rappa till beats på Youtube och freestylade med sin kusin Elton. Samtidigt engagerade han sig allt mer i lovsången på Hillsong och började leda lovsångsarbetet för ungdomar. Az blev hans manager, och när Joel några år senare fick det där telefonsamtalet gällande Idol såg båda möjligheten till en snabb väg in i branschen. Joel gick vidare efter audition och blev vecka efter vecka hyllad av både juryn och tv-tittarna. Slutligen hamnade han på en andraplats efter Margaux Flavet. Under hela produktionen fick Joel chansen att vittna om sin tro under bästa sändningstid. Han tycker det var en givande upplevelse och fick lära sig mer om både tv- och musikproduktion.
– Det var roligt och lärorikt, men mitt värde låg inte i det jag gjorde. För mig var inte Idol allt, utan en väg av många. Mitt självförtroende kommer ifrån att jag alltid har Jesus. Teamet i produktionen respekterade att jag inte sa ja till vad som helst – jag hade till exempel aldrig gått med på att tona ner min tro, om de hade bett mig om det.
Han fortsätter:
– I dag är Jesus min bästa vän, utan honom klarar jag inte av dagen. Vår relation är det viktigaste. Han är ju alltid där, men frågan är om jag är där? Jag blir ofta påmind om att han bara vill ha min uppmärksamhet. Den viktigaste tiden på dagen är den jag får spendera med honom. Det kan vara på bussen, men jag försöker oftast gå in på min »kammare« som det står om i Matteus 6:6, där jag får vara med honom själv. Därifrån utgår allting.
Det har nu gått ett år sedan Joel kom tvåa i Idol. Numera jobbar han inte längre som elevassistent, utan dagarna består av att sitta i olika sessioner med andra artister och låtskrivare – ofta sent in på natten. Eftersom Joel inte har samma fasta schema längre försöker han bibehålla disciplinen, träna och skapa goda rutiner. Han har nyligen gett ut singeln »Minns du?« med rapparen BoBa. Han har fortfarande en känsla av att »något är på gång att hända«, precis som när han fick samtalet från Idol, och vill vara vis i hur han agerar framåt. Drömmarna är nämligen stora.
– Jag vill bli störst i världen, sälja ut arenor och sprida Guds kärlek. Ibland kan vi kristna vara den närmsta bibeln vissa människor kommer i kontakt med. Det handlar inte bara om ord utan också om handling. Tänk om jag skulle få bli en av de största etablerade artisterna i världen och bete mig på ett sätt som är Jesus-likt? Det är det som driver mig.
– Det stora målet är att få visa hans härlighet. Jag vill inte trycka upp Jesus i någons ansikte, men visa det i sättet jag lever på. Då kommer folk se frukten av mitt liv. Jag kan hamna i samtal med människor som frågar: »Varför är du så här?« Då kan jag peka mot Jesus.
Jag frågar vad han önskar att han kunde säga till sitt yngre jag när han gick i sjuan och marken gungade under hans fötter.
– Jag är tacksam att det hände och vill inte ändra något, för det gjorde mig till den jag är i dag. Men jag skulle säga: »Hej, allt som du har drömt om, fortsätt tro på det, släpp inte taget om det, fortsätt gå.« Man missar varje skott man inte tar.
