Precis ovanför vår säng finns ett takfönster. Vid klart väder kan jag alltså se stjärnorna från min plats på kudden. Att se på stjärnhimlen ger mig en sorts svindel, den ger ett perspektiv som påminner mig om både avstånd och tid. När jag reser till andra länder är det samma himmel och ibland samma stjärnor, beroende på var på jordklotet jag befinner mig. En känsla av rymd, av litenhet, av storhet och av gemenskap infinner sig.
Detta nya år började med kallt väder och snö i hela Sverige. På vädernyheterna talades om »den sibiriska kylan« som skulle nå Sverige. Jag vet egentligen inget om väder, men sökte information eftersom jag blev nyfiken. Hur kommer luften till oss från Sibirien? Jag läste om luftströmmar som cirkulerar och som mixas med luftströmmar från andra platser som Atlanten och tropikerna. Samma känsla som när jag ser stjärnhimlen grep tag i mig. En känsla av rymd, av litenhet, av storhet och av gemenskap.
Jag tittar på kartan. Sibirien ligger långt bort. Om människorna som bor där vet jag väldigt lite, men vi andas alltså in i stort sett samma luft. De luftströmmar som varit i Uralbergen når oss. Den stjärnhimmel vi lever under sträcker sig på samma sätt över alla landsgränser. Himlavalvets stjärnor och luften vi andas är tillgängliga och öppna för oss alla. Återigen kommer tankarna om gemenskap och samhörighet över gränser.
Kyrkoårets första söndag, första söndagen i advent, har det fantastiska temat »Ett nådens år«. Varje år läser vi texten från profeten Sakarja: »Ropa ut din glädje, dotter Sion, jubla, dotter Jerusalem! Se, din konung kommer till dig.«
Alla vi människor på planeten har fått detta erbjudande från Gud – att ta emot hans son Jesus Kristus där han kommer. Där han kommer till sin kyrka, där han kommer till den värld han älskar, och där han kommer till oss i våra olika livssituationer.
Han känner stjärnorna och alla som bor under dess himmel; han vet vilka som bor i Sibirien, tropikerna och vilka som reser med båtar på Atlanten. Han vet hur såväl stjärnor som galaxer och vädersystem fungerar. Han kommer till den som är glad och till den som sörjer, han kommer mitt i krigets fasor och till den som tvingats fly sitt land. Han kommer med bud om nåd, om hopp och om framtid. Han vet inte av gränser – han kommer till alla. En känsla av rymd, av litenhet, av storhet och av gemenskap infinner sig. Tänk att vi, just nu, lever mitt i allt detta.
Jag tittar upp på den stjärnklara himlen. Jag tar ett djupt andetag. Gud, du är här i nådens år 2026.
