Gud, vad ska jag måla?

Lokalen är ljus och vacker med stora spröjsade fönster. Kreativiteten känns nästan i luften. Färdiga tavlor i olika genrer pryder väggarna, pågående projekt står uppställda vid arbetsplatserna och på hyllorna i sidorummet samsas olika typer av keramik. De udda pinnstolarna och nyplockade blommorna på bordet skapar en mysig hemkänsla.

– Det är väldigt roligt att sitta tillsammans med andra och jobba. Här är en härlig atmosfär, vi kan prata om vad vi gör just nu, inspirera varandra och äta lunch ihop, säger Rebecka Hovlund när hon har placerat dottern Esther i babysittern på golvet och själv satt sig på en blå stol.

Vi befinner oss i ateljén som hon och totalt 16 andra konstnärer och keramiker hyr av Korskyrkan i Borås. Rebecka har sin plats längst in i hörnet, men hon vill absolut inte gömma sina tavlor – tvärtom leder hennes motiv ofta till samtal med de kollegor som inte är kristna. Precis som hon önskar.

Rebecka är uppvuxen i en kristen familj i Borås. De var aktiva i en församling och hon hade det hon själv kallar en barnatro. Men redan som tioåring tog hon ett tydligt eget beslut att följa Jesus.

– Jag minns att vi satt och bad med familjen där hemma. Pappa pratade om att vi behövde leva nära Jesus, för det kan komma svårare tider i framtiden. Och då var det som att jag fick ett uppvaknande och bestämde mig – nu ska jag gå med Gud till 100 procent.

När hon vaknade nästa morgon kände hon en frid hon inte hade upplevt tidigare, som att hon hade blivit av med en tung last. Den tioåriga tjejen tappade intresset för allt annat och ville bara läsa Bibeln och lära känna Jesus mer. Även om hon gick på en kristen skola var klasskompisarna inte odelat positiva till hennes radikala vägval.

– Jag tog med Bibeln till skolan och ville visa alla på rasterna, men det var inte så populärt. Jag blev lite mobbad där ett tag.

Rebecka skrattar trots allt åt minnet och kan ha en viss förståelse för kompisarnas reaktion.

Längtan efter att få veta vad Gud hade för plan med hennes liv stannade kvar hos Rebecka. Hon har alltid älskat att måla och upplevde tydligt som 15-åring att hon skulle få använda talangen i Guds tjänst.

– Jag fick tre tilltal om att jag skulle få se bilder när jag bad, som jag sen skulle måla.

Kort därefter började syner dyka upp och hon upptäckte att motiven kunde kopplas till bibelställen.

– Det var som att Gud bekräftade att det kom från honom.

På det estetiska gymnasieprogrammet lärde hon sig mer av det konstnärliga hantverket. Därefter utbildade hon sig till högstadielärare i bild för att ha ett stabilare försörjningsben att stå på och för att hon tycker om att arbeta med ungdomar.

Under utbildningen mötte hon en hel del negativa åsikter om kristna människor och tro – något som fick henne att tappa passionen för att måla kristna motiv.

– Men efter pandemin kände jag att jag ville tillbaka till det och bad Gud om hjälp.

I samband med detta frågade en kvinna i församlingen om Rebecka ville måla en tavla till en ungdomssamling och predika utifrån den. Det kändes som en bra omstart och hon fick direkt klart för sig att motivet skulle vara en båt som Jesus styr. Samtidigt hade hon ett stort arbete på lärarutbildningen som tog mycket tid, så hon bestämde sig för att tavlan med båten tyvärr fick skjutas på framtiden.

Dagen efter ringde en kvinna till Rebecka och sa: »Gud sa till mig att jag skulle ringa dig och säga att du ska måla en båt.«

– Då kände jag bara att jag skulle sätta igång direkt! Under tiden jag målade tavlan fick jag en återkommande tanke: är Jesus verkligen kaptenen i mitt liv?

Tavlan innehåller förutom den stora båten även ett oväder som närmar sig. Det mörka molnet ska symbolisera stormarna vi möter i våra liv. Rebecka bläddrar fram motivet på sin mobil och förklarar vidare:

– De små båtarna där borta är människor som kanske vill se Jesus som en förebild, tro på honom lite lagom, för det blir obekvämt om han helt och fullt får vara kaptenen i deras liv.

Men när man ska ut med en båt måste man lämna hamnen. På samma sätt får vi lägga det gamla bakom oss när vi bestämmer oss för att följa Jesus och låta honom göra vad han vill med våra liv.

Esther sitter tyst på golvet, gungar lite lätt i stolen och tittar sig nyfiket omkring. Fram till att dottern föddes i maj kombinerade Rebecka sitt konstnärskap med en tjänst som bildlärare. Drömmen är att få ägna ännu mer tid åt sin konst och att ordna kurser.

– Jag skulle gärna vilja hjälpa unga människor som vill tjäna Gud med sin konst att utveckla den längtan. Kanske ha en målarbibelskola där man både får lära sig om hur målningarna i kyrkor har sett ut genom historien och i olika traditioner, men också låta deltagarna hitta sin egen nisch.

Samtidigt leder hennes konst till naturliga samtal om tro med eleverna hon undervisar.

– Jag känner att Gud nog vill ha mig på skolan också.

Rebecka målar främst med akryl och akvarell. Hennes tavlor är ibland beställningar från andra personer, men då vill hon helst att det ska vara ett kristet motiv. Även om hon kan och har gjort några personporträtt, ser hon att det finns många andra konstnärer som gör det.

– Ibland har jag en utställning framför mig och då ber jag: »Gud, vad ska jag måla?« Det är inte alltid jag ser en syn, utan det kan också vara en idé, tanke eller ett bibelord som under processens gång växer fram till en tavla.

När tavlorna ställs ut brukar hon skriva en förklaring till varje motiv och även finnas på plats för att berätta om sina tankar för besökarna.

– Många säger att betraktaren ska tolka motivet själv och att konstnären knappt ska säga något, men jag tycker att det blir mer intressant om jag förmedlar det budskap jag har tänkt med mina tavlor. Sen kan ju betraktaren ändå tolka det som den vill.