Emma Karlsson är nybliven Salt-koordinator för södra delen av EFS Sydöst samt barn- och ungdomsledare i Högstorps samarbetskyrka i Växjö. Hon tror att unga söker efter svar och sanning, även efter ramar.
– Att få peka på Bibeln och Gud som sanning för dem är det som driver mig, säger Emma.
Hon vet att det inte är så lätt att vara tonåring.
– Jag har haft det tufft, kämpat med psykisk ohälsa och dålig självbild, men upplevt hur Gud gjort mycket i mitt liv – format och förändrat mig. Det har gett mig en längtan att få finnas bland människor som haft det svårt. Så, det var väl min drivkraft till att utbilda mig till socialpedagog inom ungdomsmissbruksvård.
Emma har bland annat varit anställd som diakoniassistent på Diakonicentrum i Växjö. Det är en verksamhet som riktar sig till utsatta människor – hemlösa, missbrukare, ensamma.
– En särskild längtan har funnits att få jobba i kyrkan, där jag får vara öppen med min tro och peka på att det finns någon som älskar oss, vill vårt bästa och kan förvandla oss.
För Emma har tron alltid funnits där. Hon är uppvuxen i en kristen familj med mycket ekumenik. När hon var 19–20 år och inte mådde bra började hon söka sig mer till Gud.
– Då upplevde jag hur Gud liksom omfamnade mig, och det blev starten på en förälskelse. Jag döpte mig när jag skulle fylla 22 och konfirmerade mig samma dag.
Som Salt-koordinator ska Emma stötta och inspirera ledare, barn och ungdomar i regionen, planera och samordna aktiviteter som läger, erbjuda kurser i materialet I trygga händer för ledare med mera. Men att söka tjänsten var inte självklart.
– Ska jag vara ärlig upplevde jag att Gud utmanande mig: »Nu ska du göra det här!« Och jag tänkte »Gud, hur ska jag klara det?«. Men just detta; att få tala om Jesus för barn och unga, att erbjuda något som har gjort så mycket för mig. Det är en god utmaning, jag tror jag kommer att växa jättemycket.
Att vara förankrad i en församling i form av Högstorps samarbetskyrka känns gott, säger Emma. Dels att se hur man kan få in både EFS och Svenska kyrkan i tjänsten och dels få kontakter på båda håll.
– I höst ska jag få starta en ungdomsgrupp. Det känns jättespännande och jag ber mycket över det. Jag önskar att vi skulle få upp ögonen för de ungas gåvor, få in dem mer i gudstjänstlivet. Och mer? Alltså, ungdoms-Alpha skulle vara så kul!
Seriös eller rolig? Emma beskriver sig själv som både och.
– Jag kan uppfattas som seriös när man först träffar mig och som att jag kanske inte tar jättemycket plats. Människor har också beskrivit mig som ganska djup, reflekterande, en tänkare. Men när man lärt känna mig så är jag ganska rolig och, ja – social.
Hon återkommer ofta till att hennes »bagage«, som hon uttrycker det, är en erfarenhet som kan vara till välsignelse.
– Jag tror att jag kan se barn och unga, deras behov, lyssna. Det är min gåva, men jag tror också att Gud vill att jag ska tala, att jag får undervisa eller predika för dem. För min tro betyder allt. Den är anledningen till att jag står i de här tjänsterna, och att jag lever i dag, vill jag nästan säga.
