Går det att troget följa Jesus idag utan att fasta? Jag har försökt. I perioder har jag levt utan att fasta, av den enkla anledningen att det är bekvämare att låta bli. Dessutom har jag ofta haft flera rimliga invändningar som för stunden vägt tungt. Jag har till exempel tänkt att fastan skulle påverka min effektivitet alltför mycket. Eller så har jag inbillat mig att det skulle vara alltför socialt osmidigt att fasta en viss dag. 

Jag är helt enkelt väldigt duktig på att landa i slutsatsen att det just idag inte går att fasta. Inte nu! Men när ska det då bli av? Ska jag vänta tills livet blir mindre intensivt? Tills min sömnbrist inte längre behöver kompenseras med mer mat? Tills barnen blivit äldre? Eller en dag jag inte planerat en springtur? Men Jesus sa ju inte »om ni någon gång får lust och tid att klämma in en fasta…«, utan han sa »när ni fastar«. Som att det var en regelbunden självklarhet.

När jag ser på mitt liv inser jag att om fastan inte får påverka mig, då kommer den aldrig bli av. Det är ju alltid lite komplicerat och svårt att avstå något man är van vid. Men om jag verkligen förstod att fastan är viktigare och väger tyngre än alla mina hemmasnickrade invändningar, då skulle jag troligen låta den ta mer plats. Då skulle min orkeslöshet, min tidsbrist, mina planer och mina relationer få anpassa sig. Därför vill jag påminna mig och oss om hur viktig fastan är för vår Jesusefterföljelse. 

För att upptäcka fastans syfte kan vi fundera över varför människor i Bibeln ägnade sig åt det. Det finns många exempel på individer som fastade. Mose fastade i fyrtio dagar vid två tillfällen. Första gången för att möta Herren och ta emot hans instruktioner. Andra gången som ett uttryck för omvändelse från folkets synd och för att avvärja Herrens vrede (5 Mos 9:9, 18). Daniel fastade för att få insikt om Herrens plan för folket, samtidigt var det ett uttryck för omvändelse och bön om förlåtelse (Daniel 9:3). Paulus fastade i ödmjukhet när han insåg att hans intention att tjäna Gud visade sig motarbeta Herrens syften (Apg 9:9).

Det finns också många exempel på gemensam fasta. Guds folk fastade när de samlades inför Guds ansikte för att ta emot hans försoning (3 Mos 16:29). Esra ledde sitt ressällskap att ödmjuka sig inför Gud i fasta och bön om beskydd för en svår resa (Esra 8:21). Församlingsledarna i Antiokia fastade som ett uttryck för sin tillbedjan och som förberedelse inför sändandet av missionärer (Apg. 13:2–3).

Det finns många fler exempel, men dessa kan hjälpa oss att ringa in något av det viktigaste. Vi ser att fastan handlade om att helt eller delvis avstå från mat under en tidsperiod för att i ödmjukhet och omvändelse komma inför Herren och be om förlåtelse, beskydd och fördjupad insikt. Och vi ser att fastan prioriterades och fick ta utrymme, även av upptagna ledare.

Men gäller detta även oss och vår kyrka på 2000-talet? Jag är övertygad om det. Det finns många paralleller mellan dessa situationer och dagens situation i Sverige. Även vi lever i en tid av stora förändringar och med ökad förvirring kring hur vi ska vara trofasta mot Gud. Vi lever i ett samhälle som allt mindre präglas av den gudsrikes-vision Jesus beskrev. Hur kan vi leva i världen men inte av den? Vilka gränsdragningar är nödvändiga att göra och vilken öppenhet är viktig att bevara? Vi står inför liknande utmaningar som Mose, Daniel och Paulus, och vi behöver liksom dem i ödmjukhet och omvändelse komma inför Herren och be om förlåtelse, beskydd och fördjupad insikt. I en tid som denna.

Ändå finner vi det viktigaste motivet till vår fasta i Jesus svar på den motsatta frågan: »Varför fastar inte dina lärjungar?« Han kom med det tankeväckande svaret: »Inte kan väl bröllopsgästerna fasta medan brudgummen är hos dem. […] Men det skall komma en tid då brudgummen tas ifrån dem, och när den dagen är inne kommer de att fasta« (Mark 2:19–20).

Det betyder att vi hittar det viktigaste motivet att fasta i dag i vår relation till Jesus, brudgummen. Närmare bestämt är det avsaknaden av hans fysiska närvaro på jorden som bör driva oss till att på något sätt avstå mat. Jesus kopplar här samman vårt fysiska behov av mat med vårt andliga behov av honom. Det är ett tema som på olika sätt återkommer i Nya testamentet. Ett annat tydligt exempel hittar vi i nattvardens instiftelse där ätandet och tro sammanfaller.

När vi under en period avhåller oss från att möta vårt fysiska behov av mat blottas vår utsatthet och svaghet. När denna avhållsamhet har intentionen av en fasta, blottas även vår andliga svaghet och vårt beroende av Jesus – utan honom klarar vi oss inte i den här världen! Det är en fördjupad relation till honom som hjälper oss att hitta ett trofast förhållningssätt i en värld som förvirrar. 

Fastan är tänkt att fördjupa vår relation till Jesus. Längtar du efter mer av Jesus i ditt liv? Då gör du rätt i att utforska hur fastan kan bli ett regelbundet inslag i din efterföljelse. 

• Della
• Twittra