Farhad Hosseini var en framgångsrik företagare, men drygt 30 år gammal slog alkoholen hans liv i spillror. Företaget gick i konkurs, äktenskapet krisade och den religion han vuxit upp med gav honom ingen tröst. I sin desperation vände han sig till Anonyma Alkoholister (AA).
– Det jag mötte där var något helt nytt. Bönerna ur Bibeln, samtalen och de andliga upplevelserna jag fick var oerhört positiva och jag upptäckte att flera i programmet var kristna. Jag såg en djup kärlek hos dem och jag kände en sådan frid när vi samlades för att be, berättar Farhad.
Trots att han var väl medveten om riskerna med att byta religion fortsatte han att söka kontakt med kristna. Han längtade efter att få bli döpt, men visste inte hur det skulle gå till. På olika vägar fick Farhad kontakt med personer i den persisktalande gemenskapen i Hammarbykyrkan i Sverige. Han började följa deras bibelstudier och efter att han också fått undervisning om dopet, lät han döpa sig.
– Dopet var en jätteviktig händelse i mitt liv, en enorm andlig upplevelse som jag aldrig kommer att glömma. Efter det förändrades mitt liv fullständigt och jag började evangelisera. Först delade jag evangeliet med min familj, sedan med de andra deltagarna i AA och med mina arbetskamrater. Snart var vi många troende!

Men situationen för Farhad blev samtidigt också farligare, och under pandemin tvingades han lämna landet. Tack vare Zoom kunde han dock fortsätta följa Hammarby­kyrkans undervisning och hålla kontakten med den utspridda församlingen.
– Efter en tid blev jag tvungen att återvända till hemlandet på grund av mitt arbete, men där blev jag tyvärr arresterad. Det var en mycket svår tid, men tack vare Guds nåd och de många människor från EFS och Hammarby­kyrkan som bad för oss, fann jag styrka och hopp även i fångenskapen!
Farhad minns särskilt ett tillfälle där han kände att han skulle lägga sig som ett kors på golvet och be.
– Jag fick en stark visshet om att Gud skulle befria mig från fängelset, precis som Daniel som blev räddad från lejongropen och Jona som kom ut ur valens buk.
Så blev också fallet. Strax därefter släpptes Farhad och de vänner som satt fängslade tillsammans med honom för att ha spridit kristen tro.
– Det var ett mirakel! Vi bad mycket, och många bröder och systrar från Sverige, som inte ens kände mig, böjde sina knän i bön. Som ett svar på dessa böner öppnades också gränsen så att vi kunde lämna landet och åka till Armenien.
I Armenien fanns redan en liten grupp troende perser som också hade kontakt med Hammarbykyrkan, och det blev en naturlig gemenskap för Farhad. Han började förstå att han hamnat i Armenien av en anledning och att hans liv var en pusselbit i ett större skeende.
– Jag började se Guds plan och hans hand i det som höll på att hända. Det var många som öppnade sina hjärtan för Gud och vi förstod att det var dags att starta en församling. Vi visste inte riktigt vad som skulle hända, men vi förstod att det vi var med om kom från Gud och vår roll var att lyssna, överlämna oss och göra Guds vilja.

Med sin långa erfarenhet av att starta och leda företag såg Farhad också en chans att få göra en insats för församlingen. Dels var kyrkan i behov av ekonomiskt stöd, men många av medlemmarna behövde också jobb.
– De flesta av oss är flyktingar. Vi har inte ens råd med te och kaffe som vi dricker i kyrkan.
Farhad bestämde sig för att satsa på fiskodling och idag hyr han ett stort område med odlingsbassänger i utkanten av Jerevan. I takt med att fiskarna växer och förökar sig kan Farhad också anställa fler och öka omsättningen.
– Just nu tror jag att min främsta mission är att hjälpa församlingen och de som har svårt att få jobb. Samtidigt kan de välsigna kyrkan och bidra till Guds rike.
Situationen för Farhad och många av de persisktalande i den lilla församlingen i Jerevan är fortfarande svår och osäker på många sätt, men tilltron till den Gud som räddade Daniel ur lejongropen och välsignade fiskar och bröd är stor: att Han fortsätter att välsigna fiskar och rädda människor,
också idag.

• Della
• Twittra