En sommareftermiddag sitter jag i en stor konferenslokal i Etiopiens huvudstad, Addis Abeba. Vi är många närvarande och det är framförallt medarbetare i världens största lutherska kyrka, Mekane Yesus, som är där.
Framför mig pågår ett panelsamtal på amhariska, som jag till stora delar får tolkat. Det är synodpresidenter, deras motsvarighet till biskopar, som samtalar om mission. Utgångspunkten för samtalet är bibelordet i Johannesevangeliet där Jesus säger: »Som Fadern har sänt mig har jag sänt er.« Panelen talar om hur de som kyrka svarat på denna sändning. De längtar efter att fler människor ska få en relation med Jesus och beskriver för oss vad och hur de gör. Samtalet rör sig inte på en teoretisk nivå utan är mycket konkret. Det handlar om hur många församlingar i synoden som är involverade i mission, både inom och utom landet, hur många missionärer de har samt hur det hela finansieras.
Synodpresident efter synodpresident redogör för sina siffror och berättar om både de möjligheter och utmaningar de står inför. Utmaningar som inte är olika våra – som språk, kultur, ekonomi och rätt utbildning. De talar också om hur de hjälper varandra. Hur en synod kan ha många som vill arbeta med att dela evangeliet, en annan synod har pengar men inga arbetare – då sträcker de sig ut gemensamt och arbetar över sina synodgränser.
Jag sitter på min stol och sliter med mina anteckningar. Jag försöker förstå tolken men lyckas inte förstå vem som är vem bland de som talar där framför mig. I korta punkter står det därför i min anteckningsbok: 460 döpta i år, 500 ytterligare som finns med i undervisningen, 43 sända missionärer … fler siffror följer i nya punkter och nya synoder.
Jag reflekterar över målmedvetenheten. Deras längtan efter att fler ska få lära känna Jesus blir till strategi. Världens största lutherska kyrka sätter sig inte ner och känner sig nöjd. Ständigt ser de nya utmaningar och fler möjligheter. Vi är några västerlänningar i lokalen, men det är inte till oss de talar, de uppmuntrar varandra med Jesu ord: Skörden är mogen! Jag vet inte hur många gånger jag hör de orden denna dag. Uppmaningen, uppmuntran handlar om att landet är fullt av människor som har en längtan, och när de hör om Jesus så säger deras hjärta ja!
Själva står vi nu i upptaktstider. Det är lätt att rulla på i vanliga verksamheter och vara nöjd med det som är. Förnöjsamhet kan vara en gåva men det är också en gåva att längta, att sträcka sig vidare, att vilja mer, att vara strategisk, att satsa, be, längta och agera.
Hur ser vår höst ut? Hur ser det ut i det sammanhang du representerar? Har ni en strategi, en idé om hur ni kan leva mission på den ort ni bor?
Under oktober arrangerar Mission i Sverige konferenser på tre platser i landet. Temat är »En kyrka i rörelse«. Kanske någon från ditt sammanhang kan delta, för att sedan dela vidare med övriga av vad som sagts?
MEST KOMMENTERAT
Hallå där Helena Eriksson …
EFS breddar stödet till Östafrika
Tuff verklighet för återvändare i Irak
Växa upp utan att växa bort
Vem är präst – egentligen? Om det allmänna prästadömet