Be för EFS i Örnsköldsvik, hela huset brinner« var det meddelande som Tore Sundqvist fick del av vid 22-tiden den 4 juni 2023. Som deltidsbrandman men framförallt som aktiv i missionsföreningen kastade han sig på cykeln och trampade ner till kyrkan. 

– Jag förstod att jag kunde göra något, så jag tog min nyckel och åkte ner.

Det blev en lång natt tillsammans med räddningstjänsten. Med sin lokalkännedom kunde Tore beskriva lokalerna, hjälpa till att komma åt huvudnyckeln och jobba för att stänga av ventilationen för att förhindra ytterligare rökspridning. 

– Nu hade jag väl ingen avgörande roll men vissa bitar kunde jag bidra med, säger han ödmjukt. 

Under själva släckningen var Tore inte så känslomässigt engagerad, utan allt handlade om att lösa olika saker. Dagen därpå kom dock känslorna ikapp. 

– Hela byggnaden är välbyggd med betongvalv. Därför var brandspridningen begränsad, men däremot spreds mycket rök. Släckvattnet gjorde att det regnade ordentligt i kyrkans lilla sal liksom i Café UH och ända ner i källaren. Tack vare konstruktionen var detta ändå möjligt att torka ut. 

Den sista söndagen i augusti 2025 firades äntligen återinvigning av kyrkan. Café UH öppnade dörrarna redan ett år tidigare. Under dessa år har församlingen kunnat vara i EFS Gullänget, vilket man är mycket tacksamma för. Jag undrar om Tore kunde föreställa sig att det skulle ta två år att återställa kyrkan?

– Jag var inne på att det skulle ta ganska lång tid innan man rett ut allt och bestämt hur återuppbyggnaden skulle ske, säger han och fortsätter:

– Det är en process där föreningen ska informeras, beslut ska tas och upphandling ska ske för att komma fram till ett genomförande av renovering. 

Det råder inget tvivel om att det är många som har varit aktiva för att på nytt få samlas i kyrkan. Direkt efter branden började ett spontant bönearbete. Inger Hägglund berättar att det redan under den första hösten blev mer organiserat. Bönen rörde givetvis allt som hörde till återuppbyggnadens process och församlingens framtid, men också Skolkyrkan och omvärldsläget. 

– Vi är ett stabilt gäng som kommer till bönen, säger Inger. Innan invigningen gick vi bönevandring i den nyrenoverade kyrkan. Bönen har kommit för att stanna, vi kommer fortsätta be!

Direkt efter invigningsgudstjänsten sitter jag ned med Matilda Westlund och Siri Adolphsson som båda finns med i Salt och EFS Ö-vik. De är väldigt tacksamma över att vara tillbaka i den nyrenoverade kyrkan.

– Jag tror att vi fått mer hopp genom att vi kommit tillbaka till våra egna lokaler, säger Matilda.

Siri fyller i: 

– Vi hade en jättebra församlingsdag i går. Alla fick dela sina drömmar om vad som ska hända med lokalerna och hur vi kan rikta oss uppåt, inåt och utåt.  

Rebecka Eman, som är styrelseledamot, instämmer och berättar att församlingen redan innan branden har varit på en resa gällande EFS-kyrkans framtid.

– Att få komma tillbaka ger ett lugn till församlingen. Det blir lättare nu att visualisera vad vi vill med församlingen jämfört med att försöka göra det när man är i andra lokaler, säger Rebecka och fortsätter:

– Under församlingsdagen fick vi drömma och tänka. Jag skulle säga att det folk ser framför sig i mångt mycket har uttryckts förr, men att det nu finns mycket mer framåtanda. Det är som en vindpust som för framåt, och det är stor skillnad mot att stå och stampa och utifrån det försöka ta fart. 

Rebecka avslutar med att säga:

– De här åren visar att det finns ett fantastiskt engagemang i församlingen! Vi får gå sida vid sida mot framtiden i bön och arbete. 

• Della
• Twittra