Tuff verklighet för återvändare i Irak

Hundratusentals yazidier och kristna tvingades på flykt när terrorgruppen IS år 2014 intog stora delar av Irak. Nu har närmare 50 procent av dessa områden befriats men för återvändande flyktingar väntar en svår hemkomst. Många platser saknar hälsovård, el och vatten. EFS samarbetar med Capni på plats för att göra skillnad.

­Den arabiska varianten av bokstaven »Y« är sprayat på väggarna till de söndersprängda bostadshusen på en gata i Sinjar City. »Y« markerar att husen tillhörde familjer från den etnoreligiösa gruppen yazidier. Tankarna går till Davidsstjärnorna som nazisterna målade på judars hus i Tyskland på 1930-talet. Det var en annan tid och en annan plats. Nu befinner vi oss i Sinjar City, den största staden i Sinjar-provinsen i nordvästra Irak. Y:na sprayades dit av jihadister i terrorgruppen Islamiska Staten (IS) när de intog staden den tredje augusti 2014. Tidigare under året hade IS lagt under sig flera delar av västra och centrala Irak.
– IS markerade alla hus som ägdes av yazidier och shiamuslimer i Sinjar och sprängde dem, säger en man från Asayish, irakiska Kurdistans säkerhetstjänst.
Sinjars invånare, varav majoriteten var yazidier, flydde i tiotusentals. Jihadisterna avancerade sedan vidare österut och intog den övervägande kristna Nineve-slätten. Först när IS närmade sig de autonoma kurdiska områdena nordöstra Irak (KRG) stoppades de av peshmerga (kurdisk armé) och amerikanskt bombflyg. Nu har närmare 50 procent av de IS-kontrollerade områdena återtagits i Irak. Sinjar City befriades i november 2015. Gatorna kantas av sönderbombade, kulhålsperforerade byggnader. Uppemot 80 procent av bebyggelsen är förstörd. Förutom några sunnitiska moskéer ligger alla helgedomar, inklusive Sinjars två kyrkor, i ruiner. Bortsett från en uppsjö av kurdiska och yazidiska miliser syns knappt en människa till. Enligt IOM (Internationella Organisationen för Migration) har cirka 420 personer av stadens 80 000 invånare återvänt. I några skadade hus har fyra återvändande yazidiska familjer flyttat in.
– Vi återvände i slutet av maj eftersom detta är vårt land. I nästan två år levde vi i tält i Dohuk. Vi fick ingen hjälp där, men det får vi inte här heller, säger 80-årige Suleiman Murad Ali.

Det finns inga skolor eller hälsovård. Ingen el. Inget vatten.
– Man har börjat städa upp lite, men inget har börjat återuppbyggas, säger Suleiman.
Husen som familjerna bor i är inte deras egna.
– Vi bor här eftersom våra gårdar brändes ned av IS. De har tagit allt vi ägde – vår bil, våra 20 får och de har förstört våra olivodlingar, säger Suleiman.
De vågar inte ta sig till sina egendomar. De ligger alltför nära fronten till IS-kontrollerade områden.
– IS beskjuter fortfarande staden med granater ibland. Vi känner oss inte helt trygga här, men det är bättre än att leva som flyktingar i KRG, säger 22-åriga fyrabarnsmamman Wahida Khero.
En bit bort ligger en liten matbutik. Inne i den sitter tre yazidiska miliskillar i övre tonåren med maskingevär i famnarna. Butiks­ägaren pekar mot en av killarna.
– Han överlevde en av IS massavrättningar. Han skottskadades, men klarade sig genom att gömma sig under andra kroppar i massgraven, berättar butiksägaren.
En mörk skugga lägger sig över killens ansikte. Han sänker blicken. Skakar nekande på huvudet när jag frågar om han vill berätta om vad som hände.

Strax söder om staden, vid frontlinjen till de IS-kontrollerade områdena, ligger tre massgravar. Regn har blottlagt människoskelettben, klänningar, skor, damunderkläder, plastsmycken och annat som människorna bar på sig när de mötte sina mördare. En soldat från peshmerga plockar upp en hårsnodd som yazidiska barn brukar använda.
– Det mesta tyder på att det framförallt finns kvinnor och barn i den här massgraven, förklarar han.
Soldaten bedömer att i varje grav finns kvarlevorna av 20–40 yazidiska barn, kvinnor och män som avrättades av IS. Ett femtiotal massgravar har lokaliserats i de befriade områdena i Sinjar. I juni 2016 klassades IS brott mot yazidierna som folkmord i en rapport från FN:s utredningskom­mission för Syrien. FN uppskattar att 5 000 yazidier mördades. Uppemot 7 000 kidnappades. Tillfångatagna kvinnor och flickor säljs och utnyttjas som sexslavar, medan unga pojkar hjärntvättas att bli IS-krigare.

Norrut ligger Sinjar-berget dit cirka 40 000 yazidier flydde undan IS i augusti 2014. De var fast under stekande sol i över en vecka tills den syrisk-kurdiska YPG-gerillan och turkisk-kurdiska PKK öppnade en flyktkorridor via Syrien till KRG. Än i dag lever cirka 15 000 yazidiska internflyktingar på bergets sluttningar i väntan på att södra Sinjar ska befrias. Den heta luften är fylld av odörer från sophögar och toalettskjul som ligger utspridda mellan tält och skjul. I ett av tälten sitter några män från den IS-kontrollerade byn Tel Azer.
– Först i januari 2015, efter att en del områden kring Sinjar-berget hade befriats, kunde frivilligorganisationer komma hit med förnödenheter, säger Kawal Hassan.
Männen tror att Tel Azer snart kommer att befrias. Liksom de flesta andra yazidier vill de ha internationellt beskydd i framtiden och egna väpnade säkerhetsstyrkor.
– I annat fall kommer journalister hit igen om tio år för att rapportera om en ny massaker, säger Shahab Barka.
Enligt yazidierna är IS massaker den 74:e som drabbar dem genom historien. Utan väpnat beskydd utesluter männen en samexistens med sina före detta sunni-arabiska grannar. De hävdar att de anslöt sig till IS när Sinjar intogs.
– Hur ska vi kunna leva med människor som kidnappade våra kvinnor och dödade våra män, frågar sig Nasser Hajj. 

Ett par mil norrut ligger Snuny som återtogs från IS i slutet av 2014. Största delen av staden ligger öde. Sleiman Fano, från stadsledningen, berättar att endast kring 15 procent av kommunens cirka 148 000 invånare har återvänt. Det osäkra säkerhetsläget är en bidragande orsak till att folk inte återvänder, men även ekonomin är slagen i spillror och det finns ingen skola. Med stöd från bland annat EFS partner Capni har en hälsovårds- och kvinnoklinik öppnat, men elnätet funkar inte.
– På kvällar och nätter får vi förlösa kvinnor i skenet av våra mobiltelefonficklampor, berättar läkaren Reem Kareem.
Majoriteten av befolkningen är bönder. De flesta som har återvänt kan inte bruka sin jord. De saknar utsäde, gödningsmedel, redskap och annat som behövs för att starta om. Merparten av bevattningssystemen är förstörda.
– Jag plöjde ett av mina fält för ett par dagar sedan för att plantera gurkor, men sedan ångrade jag mig. Det finns ingen el till mitt bevattningssystem. Om jag hade köpt diesel till min generator skulle jag gå med ekonomisk förlust, säger 42-årige bonden Amar Khodr.

Vägarna i Sinjar kantas av sönderbombade, öde byar och övervuxna fält. Nästan inget har återuppbyggts. Majoriteten av invånarna lever fortfarande i flyktingläger i KRG där det finns 1,8 miljoner flyktingar, framförallt kristna och yazidier. Av områdena som intogs av IS i Irak under 2014 har närmare 50 procent befriats. IS förväntas snart även drivas bort från de kristna irakiernas hjärtland, Nineve-slätten. Fader Emanuel Youkhana, chef för EFS samarbetsorganisation Capni i staden Dohuk i KRG, säger att risken är stor att förödelsen är lika omfattande där som i Sinjar. Han efterlyser ett mindre Marshall-projekt.
– Om kyrkorna i Europa är intresserade av att bevara mångfalden och det kristna arvet i Irak bör de fundera på om de ska spendera alla sina kronor på flyktingar som kommer till Europa eller om de ska hjälpa folk som vill återvända hem med projekt som motiverar dem att stanna här, säger han.
Anti-IS-alliansen avancerar nu mot den IS-kontrollerade miljonstaden Mosul. Hur utdraget slaget blir beror på om IS ger upp snabbt eller slåss till siste man. Det handlar även om vems sida som lokalbefolkningen kommer att ställa sig på. Över 600 000 människor beräknas att fly från staden. Det kommer att innebära folkströmmar i två olika riktningar.
– Det kommer att bli en mix av människor som återvänder till de befriade områdena och en ny våg av internflyktingar som kommer hit från Mosul, säger fader Emanuel.

Redan nu har några tusen personer, som flytt strider till följd av offensiven mot Mosul, tagit sig till KRG där fyra nya flyktingläger planeras. Kurdiska myndigheter har dock klargjort att gränsen kommer att stängas när slaget om Mosul inleds. Internflyktingarna kommer att fastna i gränsområdet.
– Vi har ett bra nätverk där och förväntar oss att dra igång humanitära livräddande program, säger fader Emanuel.
Han är tveksam till om de kristna någonsin kommer att återvända till Mosul.
– Om jag hade varit från Mosul hade jag aldrig återvänt dit efter vad som hänt, säger han.
27-årige Anmar Muner Ibrahem är kaldéisk-katolsk kristen från Mosul. Han flydde med sin familj till Dohuk efter att IS hade intagit staden i juni 2014. Han tänker ofta på att återvända till Mosul om IS besegras.
– Om jag hittar jobb och känner mig trygg i Mosul så återvänder jag, säger han med viss tvekan.
Anmar tror att en del andra kristna kommer att återvända till Mosul om staden snabbt återuppbyggs, arbeten skapas och säkerheten garanteras. Han hade – och har – många muslimska vänner i Mosul, men oroar sig över att unga sunnimuslimer kan ha radikaliserats av IS.
– Om de växer upp med idén att de måste döda kristna och yazidier så kommer framtiden att bli mycket farlig, säger Anmar.