Augusti är skördetid på Vikbolandet – den stora halvön mellan Bråviken och Slätbaken i Östergötland. Odlingsmarkerna tillhör de bästa i Sverige. Men för EFS på Vikbolandet har det i år blivit en tid för nyplantering och omstart. Efter ett drygt år utan fast anställd präst går Nils-Ola Svensson in i uppgifterna som präst inom EFS på Vikbolandet och koordinator för Salt i Sydost.

Nils-Ola, eller Nisse bland vännerna, är ingen främling i bygden. Härifrån kommer hans fru Lisa. Närheten till Lisas familj är bakgrunden till att de flyttade till Östergötland med familjen 2018. Nils-Ola har varit församlingspräst i Västra Vikbolandet och Östra Ryds församlingar sedan dess. 

– Jag växte upp i Gustav Adolf församling nära Kristianstad, säger Nils-Ola. Pappa är präst och mamma är kantor, så jag har tillbringat mycket tid i kyrkan under min uppväxttid.

Familjen var knuten till ELM, men Nils-Ola hade också många vänner i EFS. 

– Jag ser det som att EFS och ELM är syskon sprungna ur samma rötter. Min generation, som var tonåringar på nittiotalet, började knyta allt fler kontakter däremellan.

Även om Nils-Ola alltid har trivts i kyrkan, så var prästyrket på inget sätt ett givet val från tidig ålder. 

– Det är en lång resa. När barndomsdrömmen om att bli fotbollsproffs visade sig orealistisk, funderade jag på lärare som ett framtida yrke. Men jag fascinerades också av missionärsberättelser. Jag började att läsa teologi i Lund, men också språkvetenskap. Det senare kanske med tanke på en framtid som missionär.

Nästa station på utbildningsresan blev Örebro. Där fortsatte teologistudierna på Örebro Missionsskola. För att få ut en kandidatexamen där var man tvungen att göra en församlingspraktik.

Det blev just detta som fick en avgörande betydelse för Nils-Ola. Han kom till Sörbykyrkan i Örebro. Där uppmuntrades han av prästen Erik Johansson – numera internationell missionssekreterare i EFS – att predika. Så fick han ta huvudansvaret för en gudstjänst, hösten 2009.

– Jag blev där helt uppfylld av känslan att mina gåvor blev bekräftade. Nu visste jag vad jag ville bli. Så måndagen efter kontaktade jag Växjö stift.

Det kom att dröja till juni 2015 innan Nils-Ola blev prästvigd. Som nyvigd präst tillbringade han sitt adjunktsår i Markaryd där han också fick en komminister­tjänst, innan Vikbolandet drog.

Det är inte så ovanligt att EFS-präster med den kortare prästutbildningen kompletterar sin utbildning och går vidare till tjänst i Svenska kyrkan. Nils-Ola gör nu tvärtom. Han skall ägna hälften av sin tid åt Vikbolandet, och hälften åt att vara koordinator för Salt i Östergötland och delar av norra Småland.

– Det blir en uppbyggnads- och omstartsfas här på Vikbolandet. Efter ett år utan präst så behöver föreningen en del tid. Framtidstron finns definitivt. Jag ser fram emot att jobba och vara präst där jag bor. 

På Vikbolandet finns förutom EFS också ELM och Pingst. Här finns också EFS-anknutna Stegeborgsgården. Och så tolv sockenkyrkor!

– Jag har ekumenik i min arbetsbeskrivning. I missionsföreningen här finns det en blandning mellan de som varit EFS-are i flera generationer, de som kommer från frikyrkobakgrund och de som kommit in utifrån.

Nils-Ola säger att nästan alla han träffar på Vikbolandet känner till missionshuset:

– Det är långt ifrån alla som varit innanför våra dörrar. Därför försöker vi hitta kontakter – i början av september var det Östgötadagarna så många är i rörelse och vi hade servering här. Vi hoppas också ta upp Alpha igen.  

• Della
• Twittra