Årskonferens

Vad är väl en dag som missionsföreståndare?

Nationaldag. Sändningsgudstjänst. Årskonferensen avslutas och Kerstin Oderhem predikar. Allting sker på samma gång. Detta är den dag då hon välsignas och välkomnas till sin nya tjänst. Här delar Kerstin sina intryck från dagen.

07.18 Mobiltelefonen ringer. Det är sonen. Jag blir klarvaken och hinner tänka, har det hänt något? Han har kört från Växjö till Alingsås under natten, efter avslutad studentbal, men hans fråga är: »Hur länge ska ni sova? Jag har suttit på Statoils parkering i tre timmar och väntat på att ni ska vakna.«

– Men älskade vännen, varför har du inte hört av dig?

Familjen är på plats, båda barnen och min man Henric. Skönt! Klär mig raskt och vi går för att äta frukost.

08.55 Går in till Estrad. Hinner möta flera fina människor i entrén. Får många kramar och önskan om Guds välsignelse. Det är många känslor nu. Läser igenom min predikan. Snart kommer de andra som ska medverka i gudstjänsten. Vi har genomgång av allt praktiskt och en bönestund. Jag känner mig buren.

11.00 Gudstjänsten börjar. Barnkonferensens 130 barn sjunger och dansar. Det är fantastiskt! Glädjen rullar ut från scenen till oss andra. Vi klappar takten och sjunger med. Sneglar snett bakåt på min fina familj.

Sändningsdelen av gudstjänsten börjar. Först prästerna som ska ut i tjänst. Fint att få vara med och be för dem. Vi sjunger »Gå, gå såningsman, gå«. För sex år sedan stod jag där framme och sändes som präst in i EFS. Gråten stockar sig i halsen. Sångens starka formuleringar fyller mig och hela arenan lyfts av öronbedövande sång.

Min tur. Nu ska jag sändas in i nytt uppdrag. Flera av mina vänner kommer upp på scenen. Bibelord ska läsas. Jag blir överväldigad. Börjar gråta redan när första bibelordet läses. Varför? För att det är så stort att jag får gå med Jesus, in i det han kallar. Jag känner mig liten, men han är stor. Förbönen tar vid, familjen kommer upp, vi knäfaller tillsammans och händerna läggs på oss. Tårarna trillar. Nej, jag är inte ledsen men överväldigad. Berörd av Herren.

Nationaldagsmorgonen började med hotell­frukost.Nationaldagsmorgonen började med hotell­frukost.
Omringad av familjen välkomnades Kerstin Oderhem varmt av gudstjänstbesökarna och välsignades för sin kommande tjänst.Omringad av familjen välkomnades Kerstin Oderhem varmt av gudstjänstbesökarna och välsignades för sin kommande tjänst.
»Den korsfäste utrustar« var temat för Kerstins predikan.»Den korsfäste utrustar« var temat för Kerstins predikan.
Vill du veta mer om Kerstins dag? På efsplay.nu finns Kerstins samtal med bland andra studiovärd Joel Apelthun att ta del av i efterhand.Vill du veta mer om Kerstins dag? På efsplay.nu finns Kerstins samtal med bland andra studiovärd Joel Apelthun att ta del av i efterhand.

Predikar och deltar sedan i nattvardsutdelandet. »Kristi blod för dig utgjutet.« Igen och igen säger jag orden. Han är här, den levande Jesus. Han har gjort det för dig.

Min man kommer fram för att ta emot gåvorna. Vi som vandrat så många år tillsammans och nu gått igenom hela den här tiden av vånda inför det nya uppdraget. Jag ser honom i ögonen. Då börjar vi båda gråta. Jag får inte fram några ord men jag räcker honom bägaren.

Välsignelsen sjungs ut över församlingen, på assyriska. Jag tar emot – sträcker fram händerna. Herre det handlar om dig! Låt mig leva i din närhet.

13.30 Gudstjänsten är slut. Jag hälsar på många underbara människor. Det ska vara middag för prästkandidaterna, EFS styrelse samt distriktsföreståndare på Hjälmared. Det skulle gå en buss … men var är den? Bussen har gått! Var är min man? Ringer honom – alla har åkt! Ingen fara svarar han.

Vi har bil och åker ut till Hjälmared som är galet vackert inbäddat i sommargrönska. Vi kliver ur bilen. Henric kommer fram till mig. Ställer sig mitt emot mig och säger: »Nu tycker jag att det är dags för en kram.«

16.00 Åter i Alingsås. Henric ska köra lastbilen med ljudutrustningen till Växjö. Sonen, som varit vaken ett dygn vid det här laget, har bilnycklarna till den bil han kommit med under natten och jag får inte tag på något av barnen. Till slut, efter flera sms och en del roddande, somnar barnen i min bil. Henric kör lastbil och en av ljudkillarna kör Henrics bil. Vi påbörjar resan hemåt – vilken dag!