Teologi

Lovsång & identitet

Människan skapades för att till sist lovsjunga och tillbe. Vad det nu än är vi i praktiken tillber kommer det mer än något annat styra våra prioriteringar och därmed forma våra identiteter, skriver Tomas Nygren.

En av världens största musikfestivaler hålls årligen i Glastonbury i England. I somras besöktes festivalen av över 200 000 personer. Rapparen Stormzy, uppvuxen i London med en ensamstående mamma, intar som förste svarte brittiske soloartist i historien huvudscenen. Hans framträdande sänds i BBC och ses av miljoner. I slutet av hans framträdande börjar han sjunga: »I’m blinded by Your Grace« – Jag är förblindad av din nåd. Texten fortsätter: »Herre, jag har varit trasig, även om jag inte är värdig, fixade du mig, jag är förblindad av din nåd. Du kom och räddade mig« (min översättning). Artisten böjer knä på scenen medan en gospelkör tillsammans med över 100 000 i publiken fortsätter att lovsjunga Gud för hans nåd.
[Klippet finns på Youtube: Stormzy – Blinded by Your Grace, Pt. 2 (Glastonbury 2019).] (Länken öppnas i ny flik)

Vad är detta uttryck för? Förutom att det säger något om vad som är viktigt för rapparen Stormzy, säger det något om vad vi människor är skapade för. När 100 000 unga sekulära britter lovsjunger tillsammans och smälter samman som en enda stor lovsjungande folkmassa, är det säkerligen för de flesta av dem inte ett uttryck för en personlig tro på Gud som herre och frälsare. Däremot illustrerar det något som är tydligt beskrivet i Uppenbarelseboken. Människan skapades för att lovsjunga. I kapitel 4 i Uppenbarelseboken finns en beskrivning av den eviga lovsång som pågår inför Guds tron i den himmelska världen. I kapitel 7 beskrivs den stora skaran av alla folk och stammar som får träda in i lovsången. Historiens slut inför Guds tron blir en lovsång. Människan skapades för att till sist lovsjunga och tillbe. 

Illustration: Benjamin Kruse

Därför tillber vi alltid något – oavsett om vi känner Gud eller inte. Det går egentligen inte att leva utan att hänge sig åt något. Den som inte har något att hänge sig åt, den som inte har någon glädje kvar, vet att något mycket viktigt fattas i hennes liv. Men även den människa som kan hänge sig kan uppleva att något fattas, mitt i hängivenheten. Det beror på vad hon tillber, vad hon upphöjer.

Vad tillber – upphöjer – vi då? Oftast upphöjer vi inte saker eller beteenden som är uppenbart fel eller felaktiga. Det är inte ett dugg frestande för de flesta av oss. Däremot kan den fantastiska upplevelsen, den attraktiva människa jag vill ha som min, de vackra kläderna, den senaste teknikprylen som ska förändra mitt liv, den förföriskt goda maten och drycken utöva en dragningskraft som är svår att motstå. Andra exempel på sådant vi i praktiken tillber kan vara vår egen förmåga, vår berömmelse, vår framgång. Eftersom det ofta handlar om goda saker som finns i skapelsen är de inte lätta att avslöja. Det är exempelvis helt legitimt att njuta av god mat och dryck, och det är alldeles rätt att göra bruk av sin begåvning. 

Hur ska vi då upptäcka vad vi i praktiken tillber? Ett par testfrågor kan vara till hjälp: 

  • Följ dina pengar! Vad känns det inte alls jobbigt att lägga pengar på – inte ens när din ekonomi egentligen inte mår bra av fler investeringar? Vad spenderar du pengar på utan att blinka?
  • Följ din tidsanvändning! Vad har du alltid tid för oavsett omständigheter?

Vad det nu än är vi i praktiken lovsjunger – tillber – kommer det mer än något annat att styra våra prioriteringar och därmed forma våra identiteter. Det jag lovsjunger kommer jag att hoppas på. De flesta av oss kommer gång efter gång att erfara att det vi lovsjungit i längden faktiskt inte går att luta sig mot; det kommer tvärt om att behöva vår stöttning. All lovsång som tillkommer Skaparen, men som riktas till det skapade, blir till sist en lovsång som slutar i besvikelse.

Vad ska vi då göra av vår falska lovsång, den som riktas till det som ytterst sett inte håller att ha på våra livs lovsångstroner? I kapitel 5 i Uppenbarelseboken står det om sången som riktas till Lammet, Lammet som blev slaktat: »och med ditt blod har du friköpt åt Gud människor av alla stammar och språk och länder och folk« (vers 9). All vår falska lovsång till annat än Gud kan vi gå till honom med. Han har hanterat all falsk lovsång genom Lammet som blev slaktat. Det finns förlåtelse och upprättelse även för våra värsta felprioriteringar – när det goda fått ta platsen för den Gode, Gud själv. Stormzy, med både kontroversiella låtar och ställningstaganden – så typiska för många rappare – samt antagligen de »vanliga« problemen med självförgudning som följer av att vara idol för många, ödmjukar sig och faller på knä för Gud inför en miljonpublik och stämmer in i den lovsång som i evigheten pågår inför Guds tron. Är inte den lovsången också något för dig och mig?